Meat Free Monday #25

Dagens vegetariska rätt är min nya favoritpastarätt, en rätt som jag fick inspiration till att göra första gången när jag såg ”Chef”. (I en scen lagar Jon Favreau nattamat till Scarlett Johansson och då handlar det om något liknande, men tyvärr så får man ju inte receptet i filmen, så jag har varit tvungen att improvisera. En riktigt bra feel good-film förresten, rekommenderas.)

Ingredienser:

Pasta, helst färsk linguini, men färsk spaghetti funkar också

Olivolja

Lök, olika sorter, i klyftor

Chili, hackad

En kruka koriander, hackad

Citron

Salt

Parmesanost

Hetta upp en panna med rikligt med olivolja. När den blivit varm lägger man i den klyftade löken och låter den steka lite, men inte för länge så att den blir sladdrig och genomskinlig. När den är nästan klar häller man i chilin (så mycket man vill, jag tog en röd och en gul till de tre portioner jag gjorde senast) och koriandern. Smaka av med  salt och citron. Det gör inget om det är mycket smak just nu, det blir betydligt mildare när man blandar det hela med pastan som man under tiden har kokat upp och hällt av. Därefter hälls den i pannan med lökblandningen. Rör runt så att det blandas så gott det går. Servera med riven parmesan. Snabbt, gott och enkelt.

//Veronica

Meat Free Monday #19

Sugen på en sanslöst god morotssoppa? Här kommer ett recept:

4 större eller 8 mindre morötter

1 röd lök och 1 gul lök

4 st tomater

1 grönsaksbuljongtärning eller motsvarande mängd buljongpulver

2 tärningar ingefära (man kan köpa frysta kartor ingefära)

salt, peppar, oregano, chilipulver

2 dl crème fraîche

Tärna morötterna och finhacka löken. Fräs i smör i en stor kastrull medan tomaterna tärnas.

Lägg sedan i tomaterna och kryddorna i kastrullen.

Krossa buljongtärningen och tillsätt samtidigt som 5 dl varmt vatten. Låt koka i ca 20 minuter. Mixa alltihop med stavmixer. (Man kan eventuellt behöva/vilja hälla över soppan i en annan bunke medan man mixar, för att sedan hälla den tillbaka i kastrullen.) Smaka av med ca 2 msk crème fraîche, resten serverar man med soppan, ca en msk till varje portion. Jag brukar strö lite oregano över soppan och crème fraîchen för att jag tycker det ser mer elegant ut. Om man vill kan man äta soppan med en bit bröd, naturellt eller med vitlökssmör, till. Men den funkar alldeles utmärkt även på egen hand.

Smaklig måltid!

//Veronica

Harvest on demand

Semesterdagen 23/7 inleddes med ett besök på Torfolk Gård där ”harvest on demand” stod på schemat. Vi hade inte jättebra koll på vad det var innan vi dök upp på gården strax innan tio i förmiddags, mer än att det handlade om någon form av självplock. Vi välkomnades med ett ”De flesta som kommer hit för självplock brukar ha barn med sig” vilket har varit lite symptomatiskt för våra aktiviteter hittills. Men lyckliga människor har barnasinnet kvar, eller nåt. Hursomhelst. Vi hade lite tur och var de enda anmälda till dagens plockning, så vi fick väldigt personlig service.

Det började med att vi drack lite saft (deras egna KRAV-saft) medan vi gick igenom vilka grödor som fanns tillgängliga för plockning, och vilka av dessa vi ville skörda. Vi valde ut några som vi tänkte att vi hade tid och möjlighet att tillaga innan de blev dåliga. Sen gjorde vi i ordning ett par flaskor vatten att ta med oss ut eftersom det var rätt varmt, uppemot 30°, och därefter traskade vi iväg till det första fältet för att skörda squash.

Efter att ha plockat några gröna och gula squashfrukter så fick vi sätta oss på flaket och åka efter en trakter till fält som låg lite längre bort, och på vägen passerade vi såväl höns som grisar som alla såg ut att må väldigt gott i solen.

Rödbetor och lök, röd och gul, plockade vi härnäst, och så sallad. Jag var precis på väg att skära av ett salladshuvud när jag upptäckte att det låg en stor padda (som min knutna näve i storlek ungefär) under plantan, så den hoppade jag över, men annars gick det bra.

Sen tog åkte vi tillbaka till grisarna för att mata dem lite av den skörd som inte gick att använda till annat (det vill säga att tillaga eller sälja) och ge dem lite vatten. Det var riktigt häftigt att komma så nära – det närmaste jag kommit grisar någon gång tror jag.

De två sista stoppen blev för kål (spetskål) och spenat samt persilja. Sen återvände vi till gårdsbutiken för att väga in skörden och komplettera med sådant som fanns i butiken men inte hade funnits på fälten. För min del innebar det en burk lingonsylt med balsamico och en burk vildhallonsylt med vanilj, båda från Torfolk Gård, samt en burk ekologisk grönsaksbuljongspulver. Sen åkte vi iväg för att äta lunch på Mimers kök i Råda, men det blir ett annat inlägg.

//Veronica

Favoritingrediens #3: Tomat (del 1: pastasås)

Precis som lök, och framförallt då rödlök, är tomater något man kan i det allra mesta i matväg. Jag försöker i största möjliga utsträckning använda mig färska tomater, t.ex. i pasta bolognese. Ett ypperligt exempel på en otroligt god tomaträtt är ju gazpacho, som vi skrev om i förra veckan. Ett annat är pasta med en tomatsås jag ska beskriva nedan. För något år sedan satt jag och slötittade på teve när jag hamnade framför ett brittiskt matlagningsprogram. Jag hade dessförinnan aldrig sett denna tv-kock, och jag har inte gjort det sedan dess heller, och jag har ingen aning om vad han heter. Men i detta det enda avsnitt (om det nu inte var en engångsgrej) jag såg så hälsade han på en familj som hade en kolonilott, och han skulle hjälpa dem att komma på recept där man bara kunde använda sig av recept från just kolonilotten. Det blev en pastasås på tomater och örter.

Jag utgick från den när sambon och jag skapade något liknande här hemma. När vi gör denna rätt försöker vi hitta så många olika tomater som möjligt. Det blir riktigt fint med röda, gula, gröna och svarta tomater i olika former. Dom delar man och steker i olivolja. (Vill man ha i lök i såsen fräser man lite på den innan man lägger i tomaterna.) När de blivit ordentligt varma häller man på lite vispgrädde, och när den hettats upp har man i en kruka basilika, hackad. Smakar av gör åtminstone vi med salt, kanske peppar och någon form av chili – färsk hackad, flakes, pulver eller pasta. That’s it. Serverar gör man med sin favoritpasta, själv föredrar jag gnocchi till denna rätt, rikligt med riven parmesan, och kanske lite flingsalt.

//Veronica

Grön burrito

När jag vill ha någon snabblagad tv-mat eller  ett vegetariskt alternativ till den traditionella tacomenyn passar  Systembolagets Burrito California 5 layers  perfekt. Oftast halverar jag receptet  och har jag tidsbrist hoppar jag över silandet av gräddfilen och använder köpetortillas. Funkar alldeles utmärkt. De fem lagren består av  bönröra, tomater, cheddarost, avocado och gräddfil.

Ingredienser för två personer:

• 1 dl gräddfil
• 1 liten gul lök
• 1 vitlöksklyfta (jag tar gärna två här)
• 2 msk olivolja
• 1/4 eller något mindre anchochili
• 1 pkt svarta bönor à 190 g
• 1 avokado
• saft från 1/2 lime
• 1 tomat
• 1/2 msk olivolja till tomaterna
• 1 dl riven cheddarost
• salt och svartpeppar till tomathacket och avokadoröran
• 2 tortillabröd (vill man använda tre tortillabröd kan man öka mängden tomater, avokado, cheddarost och gräddfil något)

Jag börjar med att hacka lök, vitlök och chili. Under tiden som löken och chilin fräser i pannan  så sköljer och mosar jag bönorna i en skål. Skölj sedanav  silen som användes till bönorna och  lägg de hackade tomaterna i. Salta och peppra tomathacket och ringla lite olivolja över. Låt tomaterna ligga kvar i silen tills det är dags att lägga dem på bröden. Gröp ur och mosa en avokado i en skål. Pressa i limesaft, salta och peppra.

Värm tortillabröden i samma panna som du fräste lökhacket i. Lägg den på en tallrik och fördela bönröra, tomater, ost, avokado och gräddfil i nämnd ordning på brödet. Rulla ihop brödet och dela det  i två halvor.

På Systembolagets receptsida får du orginalreceptet (i det stora hela samma recept men för fyra personer) och tips på dryck.

// Marie-Louise

Favoritingrediens #2: Vitkål (del 1: sallader)

En grönsak som jag inte fastnat för förrän helt nyligen är vitkål. Å ena sidan känner jag mig dum som inte upptäckt den tidigare, å andra sidan: bättre sent än aldrig. Nuförtiden använder jag den framförallt i tre olika sallader – pizzasallad, veckosallad och cole slaw.

Pizzasallad: Strimlad vitkål, olja, vitvinsvinäger, salt och grovmalen svartpeppar. Blanda. Passar alldeles ypperligt till hemlagad pizza.

Veckosallad: Strimlad vitkål, rivna morötter, strimlad/hackad purjolök, lag (1 del olja, 1/2 del strösocker, 4/5 delar vitvinsvinäger – koka och låt svalna). Blanda. Kallas veckosallad för att den räcker/står sig en hel vecka, men av erfarenhet vet jag att den smakar finfint även efter dubbla tiden.

Coleslaw: Strimlad vitkål, rivna morötter, strimlad rödlök, crème fraîche, majonnäs, dijonsenap, salt och grovmalen svartpeppar. Blanda. Smakar utmärkt som side dish till t.ex. pulled pork.

Coleslaw.

Jag har inte skrivit ut några mått (förutom för lagen) för när det kommer till dessa sallader föredrar åtminstone jag att smaka mig fram. Gemensamt för alla dessa sallader är 1) att de funkar lika bra med tillägget röd paprika, även om jag personligen gillar dem utan, och 2) att de blir godare om de får stå och dra i åtminstone en natt.

//Veronica

Favoritingrediens #1: Rödlök

En av mina absoluta favoritingredienser är rödlök. Det finns inte mycket man inte kan använda den till. Lite mildare än vanlig gul lök, vilket gör den lättare att hantera i köket (man gråter mindre) och mer behaglig i maten. Jag gillar i och för sig gul lök också, och i recept där lök ska stekas/brynas e.d. brukar jag ta 50/50 av gul och röd lök för att uppnå, enligt mina smaklökar, optimal balans.

Man kan som sagt ha rödlök i nästan vadsomhelst – stekt, i en omelett till frukost, rå, i en sallad till lunch, eller syltad, som tillbehör till middagen. Eller på något helt annat sätt i någon helt annan rätt. Jag har den i nästan allt. Tidigare har jag bloggat om bland annat bulgursallad och syltad rödlök, ett annat recept med rödlök som jag gillar väldigt mycket är en grönsakswok ur en kokbok jag gillar väldigt mycket: Kärlek, oliver och timjan.

Ingredienser:

2 rödlökar (8-delsklyftor)

1 purjolök (strimlad)

1 röd, 1 gul och 1 grön paprika (halverade och strimlade)

så få eller många morötter man vill ha (jag brukar ha i betydligt fler än originalreceptets en morot), strimlad(e) med potatiskalare

olivolja

salt

sambal oelek

svartpeppar

Tillagning:

Hetta upp en wokpanna (eller vanlig gjutjärnspanna) och häll i oljan. Låt först rödlöken steka lite, lägg sedan i övriga grönsaker. Krydda och och woka ett par minuter, grönsakerna ska ha börjat mjukna lite lätt. Et voilà. Jag tycker grönsakerna är godast med ris, yoghurt och sötsur sås, men couscous/bulgur och crème fraîche/gräddfil funkar säkert minst lika bra, beroende på eget tycke och smak. Såhär kan den se ut om man glömmer morötterna:

Under tillagning.

Och vid servering. Det jag gillar mest med denna rätt, förutom smakerna då, är färgerna. Man (=jag) blir liksom glad bara av att titta på tallriken. 🙂

//Veronica

 

 

Meat Free Monday #6

Det skulle bli frankofilernas afton åtminstone matmässigt. Jag och väninnan plockade fram alla kokböcker med minsta anknytning till Frankrike och började ivrigt  leta recept. En fransk trerätters middag med avslutande ostbricka  var inget att leka med. Den måste vara välkomponerad, enkel men vällagad och naturligtvis inte bara smaka franskt utan också ge en gastronomisk andlig upplevelse utöver vardagens äta-för-att-kunna-överleva-mat. Som en extra twist blev också det faktum att väninnan är vegetarian. Det tog lite tid men vi  lyckades till slut  ena oss kring rätter som passade bådas våra smaker och kosthållning.  Hur sant är inte uttrycket att planeringen är halva nöjet . Så här såg den slutliga menyn ut:

Förrätt: Endivesallad

Huvudrätt: Lökpaj

Efterrätt: Chokladmousse med hallon

Efter inköp av ingredienser och ett besök på Systembolaget för att göra middagen komplett med passande drycker var det så dags att börja laga maten.  Receptet på förrätten hittade vi i Modern fransk husmanskost av Yvan Cadiou. Förutom endiver så innehöll den även grapefrukt, spenat, roquefortost och valnötter.  En överlag trevlig kombination av ingredienser (även om jag inte är någon vän av just grapefrukt).  Ur  Anna Bergenströms dessertbok Söt, Sweet, Dulce valde vi en  chokladmousse. Egenhändigt gjord mousse är enkelt att göra och så mycket godare än den köpta, jag lovar.  För huvudrätten, lökpajen, fanns det en uppsjö recept att välja mellan. Vi fastnade dock för Systembolagets version som vi garnerade med några paprikastrimlor och oliver. Till lökpajen rekommenderades öl (normalt mitt förstahandsval också)  men är det fransk middag så känns vin mer rätt. Här ruckade vi dock en aning på vår frankofili och valde ett chilenskt vitt vin, Casillero del Diablo Chardonnay 2012. Det visade sig vara ett utmärkt dryckesval till lökpajen.

Ser fram emot nästa franska vegetariska middag med väninnan. Och då inte bara  själva matintaget utan lika mycket planerandet, inköpet och matlagandet tillsammans.

//Marie-Louise

 

 

En grön varm macka

Det här är en härlig macka för  lökälskare och vegetarianer.  Hittade detta enkla recept i den engelska vegetariska kokboken Grön mat: Vegetariskt varje dag från River Cottage  i vintras och den blev genast en del av min lördagskvällframförtv:n-reportoar.

• smör
• 1 stor (eller två små) purjolök, skivad
• lite timjan
• 3 msk grädde
• 50 g vällagrad riven ost
• 2 skivor bröd lämpligt för rostning (gärna surdegsbröd)
• salt och svartpeppa

Flytta ugnens galler långt upp och sätt på grillen.

Smält smöret och låt purjon svettas på ganska låg värme i ca 10 minuter. Rör sedan ner timjan och grädde och vänta någon minut tills grädden börjar puttra. Ta av från värmen och blanda ner två tredjedelar av osten. Salta och peppra.

Rosta brödet lätt i ugnen. Bred sedan på purjoblandningen och toppa med resterande ost. Grilla tills ytan bubblar och fått fin färg. Ät och njut!

//Marie-Louise

Pi(e) Day

3.14. Så kan man skriva om man vill skriva dagens datum, en version som kanske är mer vanligt förekommande i anglo-saxiska delar av världen. 3.14 är också den matematiska konstanten pi avrundad till två decimaler. Därav Pi Day. Och nu råkar den här matematiska konstanten ha en homofon i den kulinariska företeelsen (på engelska): Pie. Därav Pi(e) Day.

Det är alltså den 14:e mars och pajdag. Det betyder att det s.k. fredagsmyset idag består av två gånger paj. Till varmrätt en tacopaj vars recept kommer från ”en systers bekants mamma” typ, och till efterrätt en mangopaj från Buffé.

 

Först: Tacopaj.

Pajdeg: 3 dl mjöl, 125 gram smör, 2 msk kallt vatten.

Fyllning ett: 1 gul och 1 röd lök, 500 gram nötfärs, 1 påse tacomix eller motsvarande mängd egengjord tackokrydda, eventuellt lite vatten.

Fyllning två: 3 tomater, 2 dl crème fraîche, 4 msk majonäs, vitpeppar, riven ost.

Kör ingredienserna till pajdegen i matberedare tills en pajklump har bildats. Tryck ut degen i en pajform och låt stå kallt i 10-20 minuter. Förgrädda i 15 minuter på 200°.

Hacka lök och fräs tillsammans med nötfärs. När nötfärsen är genomfräst, addera tacomix/tacokrydda och eventuellt vatten, beroende på hur mycket vätska som redan finns i röran, och på hur man föredrar sin köttfärs. Häll sedan i det förgräddade pajskalet.

Tärna tomaterna och blanda med crème fraîche, majonäs och vitpeppar efter behag. Häll sedan denna fyllning över köttfärsen i pajskalet. Avsluta med att strö ett tunt lager riven ost över alltihop. Grädda i ca 20 minuter på 200°. Såhär kan det se ut när man tagit ut den ur ugnen:

Serveras med fördel tillsammans med en grön sallad, olivolja och balsamvinäger.

 

Sedan: Mangopaj med marängtäcke.

Pajdeg: 3 dl mjöl, 150 gram smör, 1 ägg.

Fyllning ett: 2 mogna mangofrukter, 2 msk maizenamjöl, 1 1/2 dl apelsinjuice, 2-3 msk socker, 3 äggulor.

Fyllning två: 3 äggvitor, 1 1/2 dl socker, 1/2 tsk pressad citron.

Kör mjölet, smöret och ett ägg i matberedaren tills en pajklump bildats. Tryck ut degen i en pajform och låt stå kall i 10-20 minuter. Nagga därefter botten, och grädda i ugnen. 150° och 35-40 minuter gäller.

Nu till mangofrukterna – fruktköttet från den ena ska filéas/strimlas, fruktköttet från den andra ska mixas. (Jag använder stavmixern.) De strimlade bitarna läggs sedan i det svalnade pajskalet.

Blanda maizenamjölet med apelsinjuicen tills det blivit en någorlunda slät vätska. Fruktkött är ok, men det ska inte finnas mjölklumpar. Blanda mjöljuicen med mangomoset och sockret. Sjud upp under omrörning. Rör i äggulorna och låt fortsätta sjuda tills det blir en rätt tjock kräm av det hela. Bred sedan ut i pajskalet över fruktstrimlorna.

Blanda äggvitor, socker och citronsaft och vispa hårt. Jag använder mig av det gamla tricket – vända skålen upp och ner och se om det rör sig – för att se om marängen är tillräckligt vispad. Bred den sedan över pajen. Grädda i 200° i ca 10 minuter, eller tills pajen fått fin färg. Såhär såg det färdiga resultatet ut ikväll:

Happy Pi(e) Day!

//Veronica