Salong 2 på Bio Rio

Eftersom jag inte befinner mig i huvudstaden får jag tyvärr svårt att närvara vid öppningen av Bio Rios nya Salong 2 ikväll. (Frågan är om jag hade kunnat det ändå – det var tydligen hårt tryck på biljetterna som tog slut på en timme…) Hursomhelst – biografen ska öppna en ny matsalong som de skriver såhär om på hemsidan:

”Köksansvarig husmor är Daniel Israelsson som har arbetat på internationella finkrogar, kockat till världsartister och sysslat med matperformance i utmanande former. Tillsammans med sin kollega Daniel Brännström skapar han i Salong 2 ett matigt kafé med fullständiga rättigheter. Köket kommer att satsa på glad, franskinspirerad mat. Baren kommer ha en helt ekologisk vinlista och ett för Sverige unikt ölsortiment.

Salong 2 kommer att laborera med teman inom mat och dryck till olika filmer, det kan vara ett matkoncept eller en temadrink som är speciellt framtagen till en specifik film. Det kommer gå att boka bord inne i biosalongen för att äta den specialkomponerade biomenyn med ett glas vin eller öl till filmen.”

(Bild lånad från Bio Rios hemsida)

Jag är ju ett stort fan av deras filmfrukostar och salong 4 (som också är ett slags matsalong, fast inhyst i restaurang Barbros lokaler) och jag tror jag kan bli ett ännu större fan av denna matsalong. Det här tror jag kommer bli riktigt, riktigt bra.

//Veronica

Årets första ALIM

Igår var det alltså dags för årets första ALIM – Andra Lördagen I Månaden. Och det blev ett besök på Kornhamnstorg No 53, en restaurang jag inte hade hört jättemycket om innan.

En sak som jag gillade väldigt mycket var inredningen, med ett stort undantag: stolarna. Stolarna bestod till 90 % av billiga (?) kopior av Öglan, och jag gillade att se dem ungefär lika mycket som sambon gillade att sitta på en, det vill säga inte alls. Det var min ena invändning mot Kornhamnstorg No 53, den andra handlar om vattnet. Och det är egentligen inte en invändning mot den restaurangen specifikt, utan i allmänhet: Det här med att ta betalt för stilla vatten. Det ger ett oerhört tarvligt sniket intryck. Det var samma sak på Fotografiska i december – 35 kr för en flaska kranvatten, eller möjligtvis en flaska vatten som smakar som kranvatten. Detta stör mig något så oerhört. Den tredje invändningen gäller servicen. Okej, det kanske inte var något direkt fel på servicen, men det kändes rörigt när det var nya personer nästan varje gång vi interagerade med personalen. En visade oss bordet, en annan tog dryckesbeställning, en tredje matbeställningen och så vidare tills det hela avslutades med att en för oss helt ny person kom med notan. Jag föredrar personligen mer en mer enhetlig service.

Annars då? Jomenvisst, det var helt okej. Eller ja, bra till och med. Vi började med en varsin drink. Jag tog en The Logistics Cocktail och sambon en Sidecar Noix. Min påminde väldigt mycket om favoritdrinken Bees Knees, vilket är ett gott betyg – båda drinkarna var väldigt goda.

Sen beställde jag in en råbiff och ett glas champagne – finns det råbiff eller tartar på menyn som beställer jag in det, och favoritdrycken till är bubbel. Sambon beställde å sin sida in en bruschetta med pulled pork på vildsvin, tillsammans med en Sleepy Bulldog.

Råbiffen tyckte jag var särskilt intressant. Tillbehören brukar ju vara kapris, finhackad rödlök, fransk senap och en äggula. Denna gången fick jag visserligen kapris, men inte vanliga inlagda, parmesan, persilja, tryffelmajonnäs och citron. Det var kul med lite nytt, och gott. Champagnen var också en trevlig överraskning, vanligtvis brukar det vara lite torrare champagne man får in på lokal, men denna var lite sötare och påminde mest om gula änkan som är min favorit.

Dragonkyckling med ugnsstekta rotfrukter och en väldigt fancy tonfiskpizza. Dragonkycklingen var helt okej, men inget anmärkningsvärt, pizzan var väl i så fall mer speciell.

Chokladmousse och aprikosmacaron för mig, chokladbrûlée för sambon. Precis som huvudrätten: helt okej, men inget anmärkningsvärt. Tyvärr så avslutades inte middagen lika intressant och wowigt som den inleddes. (Plus att jag börjar tröttna på efterrätter serverade i sådana här glasburkar – det blir otympligt och locket är bara i vägen. Vad är det för fel på tallrikar eller vanliga formar?)

Bra mat är inte svårt att få tag på i Stockholm, när vi är ute och äter är det där lilla extra vi letar efter. Det var absolut inget fel på maten, men det saknade wow. Utan det så är chansen inte stor att vi går tillbaka en andra gång. Drycken och förrätterna och kanske pizzan var i och för sig så pass intressanta att jag kan tänka mig att besöka Kornhamnstorg no 53 igen, men då kommer jag antagligen vilja sitta i baren, där jag garanterat inte hamnar på en Öglan-kopia, och satsa på förrätt, pizza till varmrätt och hoppa över efterrätten. Eller så kikar jag in för att ta en drink innan middag någon annanstans. Trerätters vid ett bord blir det dock inte här igen om jag kan undvika det. Det var som sagt helt okej, eller bra till och med, bara inte tillräckligt bra, samtidigt som det hade vissa brister. (Obekväma sittplatsers betydelse kan inte överskattas – som jag har nämnt på bloggen tidigare är Boqueria ett annat ställe som jag undviker att besöka igen på grund av just detta. Otroligt trist.)

Nu får vi blicka framåt mot februaris dejtkväll!

//Veronica

 

Årssammanfattning och den trettonde blir ALIM

Nu i nyårstider så är det ju en hel del sammanfattningar, årskrönikor och listor som cirkulerar lite här och var, och jag vill ju inte vara sämre jag. Jag och sambon har ju de senaste två åren (2013 och 2014) haft den 13:e varje månad som fast dejtkväll. Förra året såg det ut som följer:

Januari: Matbaren. Efter tre besök här kan jag bara beskriva den här restaurangen med orden ”stabil hög kvalitet”. Sen kan jag inte låta bli att undra om det är matbarens mellanrätter som är ursprunget till mellanrättstrenden i Stockholm för tillfället? Jag tänker då på t.ex. Shibumi och Fotografiska som också har samma upplägg. Jaja, bra är det i alla fall.

Februari: Gro. Dåförtiden så hade de bara öppet för middag på torsdagar, så jag hade väntat på att få den 13:e en torsdag i flera månader och så äntligen. Det visade sig vara väl värt väntan – Gro är en riktigt bra restaurang, kanske i synnerhet om man inte är köttälskare. Numera har de öppet för middag onsdag-fredag, om man är nyfiken på maten här.

Mars: Jonas. Det här var ett riktigt spännande besök faktiskt. För mig var det den ”finaste” restaurangen jag varit på i Sverige. Vitt, väl tilltagna ytor, smulborstar och snofsig personal (och det menar jag inte i någon som helst negativ bemärkelse). På det stora hela: väldigt franskt. Tyvärr verkar det vara så att jag och sambon i förvånansvärt stor utsträckning besöker restauranger som av någon anledning stänger strax efter vårt besök, och Jonas är ett sådant exempel. För den som ändå är nyfiken på krögaren Jonas Lundgren så är han nuförtiden kreativ ledare på Yolo i Djursholm, ett ställe som vi också har besökt, om än inte den 13:e. Maten var riktigt bra, men trängseln (borden står så tätt att de måste flyttas om man ska kunna sätta sig på soffsidan) gör att jag inte riktigt vill gå återvända dit.

April: Gaston. Det här var lite speciellt eftersom vi närvarade vid ett gästspel på Gaston. Gästspelade gjorde José Cerdá från Hoze i Göteborg, och han ska tydligen vara en av Sveriges mest intressanta sushikockar. Vi var i alla fall så pass positivt överraskade att Hoze nu är ett givet stopp på nästa Göteborgsresa.

Maj: Denna månads fick tyvärr ställas in på grund av sjukdom.

Juni: Stockholms Matvarufabrik. Jag har inte så mycket att skriva om det här stället faktiskt, antagligen för att det var det blekaste av årets trettondagsmiddagar. Inte lysande, inte uselt. Lagom, helt okej. Varken mer eller mindre.

Juli: Hotell Lydmar. Middagen som blev en lunch eftersom vi fick lov att anpassa oss efter VM-finalen i fotboll. Helt okej på alla sätt och vis. Vi satt och pratade en hel del under lunchen hur det hade varit perfekt för en AW med kompisgänget. Väldigt bra läge.

Augusti: Trattorian. Årets bästa. (Av trettondagsmiddagarna alltså.) Perfektion. Har sen vi var där dock sålts, men jag hoppas inte att det har påverkat standarden på något negativt sätt.

September: Kåken. Ett annat gästspel, och ett annat exempel på ett ställe som stängde strax efter vårt besök. (Jag vill dock notera att våra besök inte har något som helst att göra med stängningarna, det är bara intressanta sammanträffanden.)

Oktober: Mäster Anders. Riktigt, riktigt bra mat, men alldeles, alldeles för skramligt och skränigt på grund av väldigt mycket kakel och väldigt lite textilier.

November: Nalen. Maten var helt okej, servicen var outstanding. Går vi tillbaka hit kommer det vara på grund av det sistnämnda.

December: Fotografiska. Jag har inte riktigt haft koll på den här restaurangens status, alltså var det var för typ av restaurang och när den skulle öppna och så. När sambon drog med mig hit var jag lite rädd för att det var middag i cafét som gällde. (Inget ont om caféet, men det är liksom inte caféer vi brukar besöka en gång i månaden.) När jag sen fick se menyn blev jag skeptisk till upplägget. Sen fick vi in maten och alla tvivel försvann. Några dagar efter vårt besök fick den en (välförtjänt) 5:a i betyg i DN. ”Jag tänkte att vi kunde äta födelsedagsmiddag här” har jag hört av fler än en person sen vi var där. (Ingen av dem sambon vill jag dock påpeka.) Och det kan jag ju inte annat än rekommendera.

På grund av flytt (veckopendling) så blir det svårt att få till restaurangbesök ett fast datum så har den 13:e blivit ALIM (snott koncept – jag vet) där bokstäverna står för Andra Lördagen I Månaden, som är vår nya dejtkväll. Bokstäverna är ju också de inledande i ordet ”alimentärt” vilket jag tycker är extra passande. Årets första andra lördagen i månaden är ju redan nu på lördag, men det är sambons tur att välja ställe (vanligtvis har vi ju varannan gång, men såhär vid årsskiften kan det skarva något) så jag har ännu ingen aning om vart vi ska.

//Veronica

Mat på FiKa

Efter ett  uppehåll är Två Kök tillbaka igen och vi börjar där vi slutade i höstas…i Torsby. I mellandagarna besökte undertecknad med mor och moster det relativt nyöppnade mat- och fikastället FiKa, entralt beläget vid Järnvägsgatan mellan Nordea och biografen Stjärnan.

Alla tre åt vi av lunchbuffén som inleddes med dagens soppa, en tomatsoppa på linser (som antagligen var mixade för vi såg inga linser i soppan) med krutonger och bröd som tillbehör.

Vi fortsatte sedan med resten av buffén; broccolipaj med valnötter, skaldjurssallad, couscoussallad, skinka, sallad på mathavre och keso, vitkålssallad, grönsallad, mango chutneydressing och oliver. Lunchen avslutades med kaffe respektive te och en god chokladmuffins.

Alla tre var nöjda med besöket och tyckte nog att både mat och miljö skiljde sig från övriga matställen i närområdet, och då på ett positivt sätt.

Två av rätterna blev jag speciellt intresserad av och tänker nog försöka experimentera fram egna varianter av; tomatsoppan och salladen med mathavre. Den senare bestod av kokt mathavre, keso, hackade valnötter och haricots vert.

Ja, det är bara att gratulera Torsbyborna och alla andra som letar efter lunchmat i Torsby till detta nya, enkla men ack så fräscha matställe. Hoppas nu att många av de skidåkande vinterturisterna också hittar dit när de passerar på sin väg till eller från Branäs.

GOTT NYTT ÅR till er alla

//Marie-Louise

PS. Vägbeskrivning och telefonnummer till FiKa i Torsby hittar du här (Visit Torsby). Tyvärr hittade jag inga öppettider. Jag rekommenderar den intresserade att ringa och kolla vid behov.

 

 

Om Kåken igen

Så det dröjde hela tre dagar efter vårt besök på Jocke & Kalle ❤ Kåken innan man kunde läsa detta i tidningarna. No more gastronomisk dekadens at Kåken med andra ord. Tre saker förvånar mig med detta: att de ens hade den här rätten på menyn (i synnerhet eftersom den inte var med i lördags när vi åt där), deras initiala reaktion när det uppdagades, och den stränga reaktionen från ägarnas sida.

Hursomhelst, nu när samarbetet avslutas i förtid finns det ju inte längre någon anledning att hålla på några av rätterna och menyn från i lördags. Först ut var en vodkashot och kaviar som serverades på handen, så jag hade inte möjlighet att fota den. Här kommer några fler av rätterna som följde:

”Ägg & Bacon” – ägget fick man knäcka själv ner i den mortelliknande skålen.

”My Little Pony”

”Cheesedoodlez” – en lyxversion av ostbågar

”Mördarsnigel med krusbär”

”Friterade franska räkor”

”Fiskdamm”

Avkok på krabba – var sååå mycket godare än det ser ut

”Anklever Au Torchon” – anklever med nyponkräm, inte knäckebröd med falukorv och ketchup som man kanske kan tro…

”Karljohansvamp.”

”Stekt grisblod med kaviar”

”Bakad potatis”

”McFish”

”Bankad tartar på biff”

En försmak av halloween – pumpa. Den mörka smileyn är purjolök.

Osten serverades i en råttfälla…

Isglass i form av två penisar…

Jag fotade lite fler rätter under kvällen, men jag kommer faktiskt inte ihåg vad de föreställde. (Jag skyller på det tillhörande dryckespaketet.) Rätterna vi fick in stämde inte alltid helt överens med rätterna på menyn, som för övrigt såg ut såhär:

Den här fick vi först efter middagen. Allt vi fick in stod alltså inte på menyn, och allt på menyn fick vi inte in. Men den stämmer till stor del.

Återigen – jag var verkligen himla nöjd med hela kvällen, men då slapp vi ju å andra sidan efterrätten som var ännu mer kontroversiell än ”Rabarbersnoppen”.

Nästa restaurangbesök för min del blir på Yolo nästa vecka, något jag tror kommer bli mindre anmärkningsvärt, ser fram emot det!

//Veronica

Gastronomisk dekadens

Idag är det den fjortonde, vilket innebär att det igår var den trettonde, vilket som vanligt innebar månadsdejt. Det var min tur att bestämma vart vi skulle, och jag hade bokat bord på Kalle & Jocke ❤ Kåken, som ligger längst in i restaurang Niklas. Eftersom jag gillar att ha god framförhållningen var vi där en tio minuter tidigt, vilket visade sig vara först av alla, varför vi kunde välja vart vi skulle sitta. Vi fick således det, enligt mig, bästa bordet – ett hörnbåsbord med plats för fyra men dukat för två. Kalle & Jocke har tidigare haft Ölbaren i Åre och har varit en av två anledningar till att Jämtland legat/ligger högt på listan över potentiella resmål. (Mer om hur de nu flyttat till storstan kan man läsa här.)

Det var rätt hög volym på musiken, rätt dämpad belysning, rätt mycket steampunk över inredningen, och rätt överraskande matmässigt. Man kan inte välja på olika rätter, utan det som erbjuds är en meny, ”Gastronomisk dekadens”; en hemlig meny där man inte har någon aning om vad som komma skall, och till denna meny beställdes även ett dryckespaket som var ungefär lika hemligt.

Efter middagen fick vi en meny, och vi fotade alla rätter utom den första och i en första version av det här inlägget fanns alla foton samt en bild av menyn. Men en stor del av grejen med den här upplevelsen är överraskningsmomentet. Att man liksom inte vet vad man kan vänta sig. Några bilder kommer jag ändå bjuda på, men jag vill inte avslöja för mycket. Här är ett axplock av vad vi bjöds på igår:

Bifftartar, mördarsnigel, världens bästa svamp och anklever.

Till maten (ca 25 olika rätter/serveringar) serverades vodka, öl, cider, vin, punsch och kaffe. En helkväll alltså. Helt annorlunda än allt jag varit med om tidigare och något jag är så himla glad att jag fick uppleva igår. Så, så häftigt!

Sammanfattning: Veronica ❤ Kalle & Jocke ❤ Kåken

//Veronica

PS. Att jag inte nämnt servicen beror på att den var perfekt.

Några tips på kebabens dag

Vill man äta god kebab i Stockholm är Palmyra i Årsta ett hett tips. Och åker man till Palmyra för att äta kebab så bör man antingen vara rejält hungrig eller ha sällskap som man kan dela med, för portionerna är kolossala. Sen kanske man ska ha med sig tuggummi, för andedräkten kanske inte är optimal efter mängder av den väldigt goda vitlökssåsen.

//Veronica

Bokklubbsmöte #1

Igår träffades alltså min nya bokklubb för att diskutera ”Jag heter inte Miriam”. Platsen för detta första möte var ”Légumes” (franska för ”grönsaker” – tyvärr verkar de inte ha någon hemsida) som är en vegetarisk restaurang med Medelhavstema på Hornsgatan 80 vid Bysistorget på Södermalm. Maten består av en buffé med bland annat falafel (goda), moussaka (god) och rödkålssallad (god) och kostade 80 riksdaler. En liten speciell detalj är att man inte tar maten själv, utan man säger till personalen bakom disken vad man vill ha så lägger de upp åt en. Effekten av detta är att man 1) blir lite mer modest i mängden mat på tallriken och 2) att det blir lite mindre kladdigt. För att sammanfatta ”Légumes” i tre ord: Fräscht, gott och prisvärt. Nu ser jag fram dels emot nästa bokklubbsmöte, dels emot nästa besök på denna vegorestaurang.

//Veronica

10-årskalas

”Den 1:a september blir Djuret fem år, Pubologi 4 år, The Burgundy 1 år och det blir tillsammans, om vi inte har räknat fel, tio år exakt. Sen har vi ju såklart Tweed, Svinet och Leijontornet 12 x 8 men på det stora hela blir det sisådär tio år typ och det ska vi givet fira på ett sätt som vi aldrig gjort förr. Vi bjuder in alla, och då menar vi alla i ungefär hela världen, på en sällan skådad walking dinner på fem av våra ätochdrickinrättningar. Vi kommer att öppna hela huset klockan 17.00 och då kan man för tio kronor (passande va?) sticka in huvudet på Djuret och få en signaturrätt med passande dryck, slajda in på Pubologi på en anrättning gastro-cross-cooking med dryck (även det för tio spänn), hoppa jämfota in på The Burgundy och karva en rejäl bit från ett hjul Comté med lite vino (för tio spänn!), göra en kullerbytta in på Tweed (heltäckningsmatta) på en banger med mash och en cervezita (för tio spänn) och sist men inte minst ta lite frisk luft uppe på vår innergård där Tweeds sommarbar The Sanchez blandar till en fläskig signaturcocktail för det facila priset tio spänn.”

Så såg delar av den inbjudan jag fick i mejlen den 19 augusti ut. Och som jag har sett fram emot gårdagen. Jag tog alltså med mig moderen (som dessutom råkar vara min medbloggerska) och sambon och drog till Gamla Stan igår kväll.

Första stoppet var Djuret där vi blev serverade en varsin oxtartar och varsitt glas Bourgogne. Smarrigt värre. (Tartar råkar vara en av mina favoriträtter, för att inte säga min absoluta favoriträtt. Galet bra inledning på kvällen i vart fall.)

Därefter blev det pilgrimsmussla med vit Rioja på Pubologi. Maten smakade mycket bra och vinet var både gott och intressant, det var första gången jag smakade ett vitt Rioja-vin.

Sen drack vi vin och åt ost på The Burgundy…

…och slutligen fick vi korv (nöt-, fläsk- och vilt-), mos och persiljemajonnäs ackompanjerad av en öl – Wisby Hansapils om jag inte missminner mig – på Tweed.

Visst var det mycket folk, och ibland lite väl lång kö, men vad gör det när maten och drycken är så välsmakande? Väldigt bra inledning på veckan, månaden och hösten.

Vill du också få reda på vad som händer på Djuret, Pubologi och/eller Tweed? (Och Leijontornet, The Sanchez, Svinet & The Burgundy…) Då kan jag verkligen rekommendera att gå in på hemsidan och lämna sin mejladress. Så slipper man missa sådana här finfina tillställningar.

//Veronica

 

Trattorian

I onsdags var det den trettonde och alltså dags för den månatliga middagen på lokal. Platsen för kvällen måltid var Trattorian på Norr Mälarstrand. Hur det var?

I ett ord: Oantastligt.

I lite fler ord och några bilder:

Det började med att vi beställde in och delade på ”Kockens fem favoriter”:

Två av kockens favoriter, till vänster Vitello Tonnato, kalv och tonfisk, och till höger Marina Di Pesce, en ceviche med bland annat fisk, avocado och grapefrukt. (Älskar förresten porslinet.)

Två andra favoriter, till vänster är vad jag tror är Animello De Vitello Fritte, men jag ska inte svära på det. Friterade bollar med något slags kött inuti var det i varje fall, och en väldigt god och smakrik (mest syrlig) sås till. Till höger Cotechino – italiensk korv med bönor och lite annat. Med på är också den mest fluffiga och bäst smaksatta (läs: bästa) focaccian jag någonsin ätit.

Den sista favoriten: Fegato D’Anatra, anklever med päronmostarda och hasselnöt. Fantastiskt. Det är nu andra gånger på mindre än två veckor som jag får smaka på kombinationen anklever+nöt+sötma och den är nästan oslagbar. Denna ankleverrätt och de friterade köttbollarna var mina två favoriter av kockens fem favoriter.

Därefter blev det dags för varmrätter:

Grillad tonfisk och sparris med parmesan (Tonno Grigliatio & Aspargi Alla Piastra) blev det för min del…

…och Osso Bucco Alla Milanese blev det för mitt sällskaps del. Tillbehör var en saffransrisotto.

Båda rätterna var perfekta.

Till efterrätt blev det sabayonnegratinerade bär (Zabaione Ai Frutti Di Bosco) och en tiramisù med glaserade körsbär. Inga anmärkningar här heller. Möjligtvis en note to self om att lära sig göra sabayonnesås. Men bäst av allt: servicen var lika perfekt som maten. Var det något som inte stämde rättades det till direkt, vi glömdes inte bort trots att det var fullt med folk, och man fick intrycket att personalen verkligen visste vad de sysslade med. Så skönt. Rekommenderas.

Vilken är din favorit bland italienska restauranger? (Utanför Italien alltså.)

//Veronica