Dietistgodkänd frukost

20141025_104720

Det här är en normal helgfrukost här hemma. Det kan variera lite men i det stora hela så är det så här vi äter när det finns tid till det. Det vore kul att veta exakt hur nyttig eller onyttig den egentligen är så jag bad en dietist att granska min frukost. Här är resultatet:

Vi börjar med dryckerna; många tror egentligen att juicer är nyttiga men egentligen är det  riktiga sockerfällor. Därför är Proviv50, med 50% mindre socker än vanliga Proviva ett bra val. Istället för vanligt socker innehåller den steviolglykosid, ett relativt nytt sötningsmedel (marknadsförs som mer naturligt än aspartam). Om man har känslig mage är Proviva ett bra val eftersom det innehåller bakteriekultur. Dock är det inget bra val för glutenintorelanta eftersom det innehåller havremjöl som inte kommer från rent havre och maltmjöl av korn. Svart te innehåller mineraler och antioxidanter men hämmar upptaget av järn. Ett rikligt intag av svart te kan också bidra till förstoppning.

Surdegsbröd är gott och nyttig. Det höjer blodsockret långsamt och innehåller mindre mängd fytinsyra vilket är positivt för järnupptaget. Messmör håller magen igång, är fettsnålt och kalciumrikt men innehåller tyvärr relativt mycket socker. Cream cheese, med  fetthalt på  23% som är vanligt förekommande i ost, kan med fördel bytas ut mot  ett magrare alternativ som Philadelphia Light.  Tomat och sallad är självklara nyttigheter.

Ägg är perfekt till frukost. Det är magert samt rikt på protein och mineraler. Kokt ägg är bäst eftersom det inte innehåller något stekfett.

I varje frukost bör också en mjölkprodukt ingå för att säkra intaget av kalcium. Syrade mjölkprodukter är att föredra eftersom de har ett lägre glykemiskt index och höjer blodsockret långsammare. Det innehåller dessutom bakterier som är bra för magen. Det bästa är givetvis att välja en naturell, osötad produkt med relativt låg fetthalt.  Den rostad hemmagjord granolan  innehåller fullkornsdinkel, olika nötter och frön och är rikt på fibrer och nyttiga omättade fettsyror. Det man bör tänka på är att även nyttigt fett innehåller lika mycket kalorier som allt annat fett.

En frukt hade gjort frukosten komplett men annars  är det en relativt välbalanserad och klart godkänd frukost.

 

Jag tackar min vän dietisten och hälsar en god söndagsförmiddag  till er alla.

//Marie-Louise

 

 

Lugn som en filbunke

20140506_20573920140506_20595520140506_210200

En av de smaker jag har med mig från barndomen är filbunke. När jag slutade dricka mjölk  i fyraårsåldern slog alla vuxna bokstavligt talat  knut på sig själva för att få i mig mjölkprodukter i olika former. Jag blev en anomali i ett i övrigt mjölkdrickande släkte, en ständig källa till oro vars framtid vilade på en skör laktosfri tråd. Om jag vägrade ett rent glas mjölk så gillade jag filbunke desto mer och omgivningens ångest dämpades avsevärt. Kanske skulle hon ändå bli livsduglig, verkade de tänka.

Filbunken gjordes förr på mjölk direkt från kon. Mjölken fick surna med hjälp av de naturliga mjölksyrabakterier som den innehåller. Konsistensen liknar en pudding som täcks uppe på av ett smarrigt gräddskin. Själv strör jag gärna ett tunt lager strösocker på detta gräddskinn när jag ska äta filbunken. Filbunke är en gammal rätt i Sverige, möjligen lika gammal som det har funnits tamboskap här.

Idag köper jag filbunken på burk i mataffären. Jag tar tätta (en rågad tesked räckar) och brer ut på botten av en skål, fyller upp med 3%-ig mjölk och ställer in den i ett rumstempererat skåp. Där ska den blivande filbunken stå ungefär ett dygn innan den förflyttas till kylskåpet där den sedan förvaras tills det är dags att äta av den. Det är så gott. Mjölken jag använder varierar mellan vanlig, ekologisk eller t.o.m opastöriserad om man får tag på sådan (hittade på COOP vid Centralen). Opastöriserad ger kanske ett något krämigare skinn.

Spar man lite tätta varje gång man äter så blir det ett antal ”generationer” filbunke till frukost eller mellanmål. Sedan börjar smaken förändras och det blir  dags att köpa en ny burk och börja om på ny kula.

När jag var gravid med min äldsta dotter tog omgivningen omtag när det gällde oron för det uteblivna mjölkdrickandet. Barnmorskan beväpnade mig med svar på tal…det är bara spädbarn och kalvar som behöver mjölk. Jag säger inte att någon som gillar att dricka mjölk ska sluta med det, absolut inte. Men när det gäller de som inte vill så kan mjölkivrarna inta positionen lugn som en filbunke. Det finns fler sätt att få i sig det man behöver.

// Marie-Louise

 

20140507_202531

Mormors favoritmat

Under samtal med min 94-åriga mormor kom vi in på kosthållningen förr i tiden. Jag undrade vad hon åt när hon var liten och vad som hade varit hennes favoritmat. Hon växte upp på en bondgård i norra Värmland på 1920-talet där man själva producerade det mesta av sin mat. Bland annat så odlades havre som man lät mala i kvarn till skrädmjöl. Och av skrädmjölet gjordes det välling  till frukost och gröt till kvällsmat (havregryn köpte man däremot). På helgerna kunde man få gröt på vetemjöl (i min familj kallad barngröt) som åts med ett smörhål i mitten eller någon gång risgrynsgröt. Skinn på vällingen var inte trevligt, mindes mormor. En gång hade hon klagat och fått till svar att det blir bra sångröst av det.

Skrädmjölet som användes när mormor var liten kan väl  sägas ha varit utrotningshotat under en period. Idag, när intresset för mat, svenskproducerat och miljö är på topp upplever  skrädmjölet en liten renässans. Numera finns det flera kvarnar som mal skrädmjöl. Olika mattidningar har haft artiklar och recept med skrädmjöl. Och jag hittade en hel del  recept  på nätet när jag googlade runt lite. Här kommer receptet på hur man gör mormors frukostvälling:

För en djup tallrik eller stor kopp skrädmjölsvälling behövs 3 dl mjölk, 3 tsk skrädmjöl och salt efter smak. Koka upp under omrörning. Låt sjuda en stund.

Mormors favoritmat då? Vad hade det varit? Mormor fnyste när hon svarade: – Det fanns inget sånt. Det var till att äta det som fanns.

//Marie-Louise

 

Filmfrukost och annat

Först var det tänkt att fredag skulle vara filmfredag här på bloggen, filmfredag med fokus på matfilmer som ”Jiro Dreams of Sushi”, ”Ratatouille” och ”Waitress”. Men sedan började vi fundera, och insåg snbbt att mat och kultur är sammanlänkande på så många fler områden än film, och konceptet ”filmfredag” blev därmed ”kulturkulinariskt”. Men första inlägget i denna kategori blir ändå ett på filmtemat.

Ett av mina favoritsöndagsnöjen är Filmfrukost på kvartersbion Bio Rio i Hornstull. Man bokar biljett senast dagen innan, sen kommer man dit vid halv elva-snåret, tar en bricka med frukost, med bland annat riktigt goda mackor från Copacabana precis intill, och sätter sig och tittar på film. (Om jag minns rätt så är alla frukostbrickor vegetariska, och man har även möjlighet att beställa vegansk.) Oftast anordnas filmfrukost gemensamt av Bio Rio och någon annan aktör, t.ex. Cinemafrica som har varit med och fixat vid flera tillfällen, och det är ofta filmer som inte visas på ”vanliga” (SF-) biografer. Så gillar man film, framförallt relativt smal sådan, och god frukost är Filmfrukost på Bio Rio ett hett tips – jag älskar’t!

Och apropå film och mat så har jag tre tips på matfilmer de kommande dagarna:

1) ”Kärlek på menyn”, lördag den 15:e mars klockan 22.00 på 7:an

2) ”Love Steaks”, onsdag den 19:e mars klockan 18:30 på biografen Zita (ingår i serien ”Tysk film på Zita”)

3) ”Julie & Julia”, hela tiden/närsomhelst på viaplay.se

//Veronica