Meat Free Monday #22

Eftersom rårakor är en av mina absoluta favoriträtter så fastnade jag för den här maträtten direkt när jag premiärtittade i Anna Bergenströms nya kokbok Det enkla goda. Jag halverade receptet , även aji verden, och bytte ut koriandern mot persilja. Enkel att göra och god precis som titeln utlovar.

20141018_143421

Rotfruktsrösti  (4 personer)

Aji verde:

3-4 färska aji blanco chili eller grön chili (ex. jalapeño) eller vanlig grön chili

3 vitlöksklyftor

flingsalt

solros- eller mild rapsolja

Kärna ur och hacka chilin fint (om du vill ha mer hetta kan du spara kärnor, ju fler desto hetare röra får du). Skala och finhacka vitlöken. Lägg hacket i en liten glasburk, strö över flingsalt och häll på neutral olja så att det täcker. Förvara i kylskåpet med lock. Håller i någon vecka (alltid täckt med olja).

20141018_125826

20141018_131507

Linssallad:

1 1/2  dl puylinser

3 strimlade salladslökar

hackad färsk koriander  (jag använde persilja istället, funkar också)

lite aji verde

en skvätt olivolja

flingsalt

Lägg linserna i en kastrull och häll på vatten. Koka upp och låt koka i 15 minuter, salta mot slutet. LInserna ska bli mjuka men inte överkokta. Låt dem rinna av i en sil, häll tillbaka dem i kastrullen och ställ åt sidan med locket på så att de inte kallnar helt.

När röstin är klar, eller under tiden de steker i pannan, kan du blanda linserna, strimlade salladslöken och hackade koriandern (eller persiljan). Smaksätt med aji verde och salta lätt med flingsalt.

 

Rösti:

4-5 medelstora potatisar

1 rödbeta eller gulbeta

1 medelstor morot

2 små schalottenlökar

1/2 tsk stött eller mald spiskummin

flingsalt

smör och olivolja att steka i

20141018_141034

Skala och grovriv potatisen och rotfrukterna till röstin. Lägg allt i en skål. Skala och hacka schalottenlökarna fint och lägg i den också. Blanda och smaksätt med spiskummin och salt. Värm en klick smör och en liten skvätt olivolja i en stekpanna. Forma smeten till mindre plättar och stek dem i 2-3 minuter per sida tills de blir genomstekta och får fin färg.

Toppa med:

smulad fetaost

Servera röstin direkt med linserna och smulad fetaost. Sist lite extra koriander (eller persilja).

 

Tror nog att den här kokboken har potential för att bli en flitigt använd källa för recept. Ska testa några recept till men börjar redan fundera på om jag inte har en av årets julklappar färdiguttänkt.

//Marie-Louise

PS. Gårdagens Stekta rosmarinpäron från samma kokbok passar utmärkt som dessert till röstin.

Det goda enkla

20141018_193615

Framför mig på köksbordet ligger Det goda enkla, Anna Bergenström och dottern Fanny Bergenströms senaste kokbok. Den är fylld av nya recept och vackra inbjudande bilder på mat. Jag bläddrar igenom sidorna, dröjer kvar titt som tätt vid recept som fångar mitt öga. Det är mycket grönt, bönor och linser. Det är mat för vegetarianer men också för fisk- och köttätare. Och, vågar jag nog påstå, det är ett nytänk format efter en ny tids kulinariska behov och önskningar. Nu gäller det att testa recepten också för att se om de är så goda och enkla som titeln lovar. Inte för att jag för ett ögonblick betvivlar det när Anna Bergenström är inblandad utan mer för att man blir så våldsamt inspirerad och sugen att testa, direkt.

Eftersom jag av en slump har både hemgjord vaniljglass i frysen och päron och färsk rosmarin här hemma så börjar jag med en enkel och okomplicerad dessert.

20141018_151843

Stekta rosmarinpäron

Skalar och klyftar päronen. Hackar lite rosmarin. Värmer sedan  smör i en stekpanna och lägger  i päronen. Steker någon minut och strör sedan över muscovadosocker (jag använder mörkt). Steker  ytterligare några minuter tills päronen fått en fin glansig färg. Serverar med vispad grädde eller vaniljglass. Voilà!

Tänker på uttrycket less is more. Om dessa enkla päronklyftor representerar resten av kokboken, och därom betvivlar jag inte, så har vi många nya goda matupplevelser framför oss. Man bugar och tackar författarna.

//Marie-Louise

PS. I nästa  Meat Free Monday-inlägg  kommer ännu ett recept  från Det enkla goda.

En gammal, en ny och en lånad

Anna Bergenströms Annas Mat (Bonnier Fakta)

20140824_211307

I särklass den kokbok jag använt mest och under längst period. Har väl hängt med i ett kvarts sekel i olika utgåvor och jag hittar fortfarande nya recept att testa. Recepten fungerar alltid och många rätter har kommit att ingå i den rullande standardmatsedeln här hemma som barnen har vuxit upp med.

Ofta använda recept: De är så många att jag inte ids att räkna upp dem alla. Tre exempel är Tiramisu, Sjömansgryta och Lussebullar.

David Batras inte så tråkiga indiska mat (Walter and Books)

20140824_211231

Nja, kändiskokböcker har jag aldrig haft någon dragning till. Men så hade jag en period med extra intensiv vurm för indisk mat och ville testa om jag själv kunde laga något. Letade och letade och hittade till slut en kokbok som jag klickade med. Och recepten fungerar. Kanske för att de är skrivna av någon som själv ätit och lagat indisk mat i ett vanligt svenskt kök, utifrån de förutsättningar som finns där, långt innan de blev påtänkta i en kokbok.

Ofta använda recept: Mango Lassi, Snäll chicken tikka masala, Pappas klassiska dal och en helt underbar Kardemummaglass.

Jacob Wismars Familjens Hälsokokbok – Lagom nyttig vardagsmat (Bonnier Fakta)

20140824_211141

Flitigt omlånad kokbok från biblioteket. Lyckan stor när jag hittade ett oanvänt exemplar på antikvariat. Här har jag hittat många gångbara och snabba recept och samtidigt lärt mig att matlagning inte alls behöver vara krångligt.

Ofta använda recept: Het morotssoppa, Texmex-paj  och Kolasnittar med mörk choklad.

Mot ny vecka och nya (mat)äventyr!

//Marie-Louise

 

Meat Free Monday #15

20140714_162047

Den här rätten är ett fynd från Anna & Fanny Bergenströms Under Valnötsträdet.Den är allt vad man kan önska av en vardagsrätt; den är god, nyttig, billig och snabblagad. Ja, den platsar nog vid festligt tillfälle också, nu när jag tänker efter. Och kan tilläggas, för dig som tvekar inför att äta kikärtor så är det här rätten du ska proväta dem i.

Till grytan kan ni äta ris eller hirs som jag personligen föredrar.

Kikärter från Kerala (2 portioner)

1 grön eller röd chili

1 gul lök

3 vitlöksklyftor

3 cm ingefära

1 burk kikärtor

2 msk rapsolja (eller majsolja)

1-2 msk curry

1 burk kokosmjölk

100 g färsk spenat (eller frusen bladspenat)

8-10 körsbärstomater

saft av  1 1/2 lime (eller motsvarande citron)

salt

färsk koriander (ibland har jag koriander, ibland inte)

Börja med att hacka chilin fint och löken grovt. Riv ingefäran och krossa vitlöksklyftorna (jag använder en tung mortel). Skölj kikärtorna i durkslag och ställ åt sidan.

Fräs chili, lök, vitlök och ingefära i olja. Lägg ner curryn och rör om. Häll sedan ner kikärtor och kokosmjölk. Koka upp och låt puttra några minuter.

Riv spenaten i remsor och blanda ner tillsammans med de i halvor delade körsbärstomaterna. Låt koka några minuter. Smaka av med limesaft och salt. Strö över hackad koriander.

20140714_160923

// Gröna hälsningar från Marie-Louise

 

Annas nästa

Sveriges mesta inspiratör och förebild när det gäller matlagning måste väl ändå vara Anna Bergenström, vars kokbok Annas Mat kommit ut i flera upplagor och finns i  många svenska hem. Till hösten kommer hon tillsammans med dottern Fanny ut med en ny kokbok, enligt Anna själv hennes sista. Boken ska handla om veggivore, en matstil där växtriket utgör basen för födan och där kött och fisk blir mer av tillbehör. I det senaste numret av matmagasinet Hunger (2/2014) kan man läsa om inte bara den kommande boken utan också om Annas uppväxt med flera generationer starka matkunniga kvinnor runt sig och ett matintresse som gått i arv även till de yngre familjemedlemmarna. Jag förstår också varför hennes recept fungerar så bra som de gör. Hon testar dem nämligen minutiöst, inte bara en gång eller två, utan så många gånger som det behövs för att få så exakta mängd- och tidsangivelser som möjligt i receptet och bästa smakupplevelse. Det tar Anna, och numera dottern Fanny, cirka två år att färdigställa en kokbok. Väntar med spänning på Annas nya bok som ännu inte fått sitt slutgiltiga namn.

Nu har jag dessutom fått ett namn på min egen kosthållning som med tiden blivit mer och mer vegetariskt utan att jag helt vill avstå från kött…veggivore.

Lite mer om veggivore och ett kokbokstips kan man läsa  hos Cecilia Vikbladh.

//Marie-Louise

 

 

 

Favoritingrediens #1: Rödlök

En av mina absoluta favoritingredienser är rödlök. Det finns inte mycket man inte kan använda den till. Lite mildare än vanlig gul lök, vilket gör den lättare att hantera i köket (man gråter mindre) och mer behaglig i maten. Jag gillar i och för sig gul lök också, och i recept där lök ska stekas/brynas e.d. brukar jag ta 50/50 av gul och röd lök för att uppnå, enligt mina smaklökar, optimal balans.

IMG_0298

Man kan som sagt ha rödlök i nästan vadsomhelst – stekt, i en omelett till frukost, rå, i en sallad till lunch, eller syltad, som tillbehör till middagen. Eller på något helt annat sätt i någon helt annan rätt. Jag har den i nästan allt. Tidigare har jag bloggat om bland annat bulgursallad och syltad rödlök, ett annat recept med rödlök som jag gillar väldigt mycket är en grönsakswok ur en kokbok jag gillar väldigt mycket: Kärlek, oliver och timjan.

Ingredienser:

2 rödlökar (8-delsklyftor)

1 purjolök (strimlad)

1 röd, 1 gul och 1 grön paprika (halverade och strimlade)

så få eller många morötter man vill ha (jag brukar ha i betydligt fler än originalreceptets en morot), strimlad(e) med potatiskalare

olivolja

salt

sambal oelek

svartpeppar

Tillagning:

Hetta upp en wokpanna (eller vanlig gjutjärnspanna) och häll i oljan. Låt först rödlöken steka lite, lägg sedan i övriga grönsaker. Krydda och och woka ett par minuter, grönsakerna ska ha börjat mjukna lite lätt. Et voilà. Jag tycker grönsakerna är godast med ris, yoghurt och sötsur sås, men couscous/bulgur och crème fraîche/gräddfil funkar säkert minst lika bra, beroende på eget tycke och smak. Såhär kan den se ut om man glömmer morötterna:

IMG_0353

Under tillagning.

IMG_0354

Och vid servering. Det jag gillar mest med denna rätt, förutom smakerna då, är färgerna. Man (=jag) blir liksom glad bara av att titta på tallriken. 🙂

//Veronica

 

 

Onsdagsmiddag

Det blev pizza till middag igår kväll. Egengjord. Har man degen färdig när det är dags att laga maten går det rätt smidigt, annars kan man knappas kalla det snabbmat. Receptet på degen kom från Bergenströms ”Annas Nya Mat” och receptet på tomatsåsen är egenkomponerat och superenkelt – ekologiska passerade tomater och torkad oregano efter eget tycke och smak. Tre olika toppingar, med tre olika sorters ost: salami & brie, rökt skinka (jag lyxade till det och köpte skinkan över disk, dels för att det är godare dels för att jag bara ville ha ett par skivor, och jag vill inte ha en förpackning som bara står och blir gammal i kylskåpet), mozzarella & sallad samt oliver, kronärtskockshjärtan och fetaost.

IMG_0368

Ovan syns två tredjedelar skinka och mozzarella, och en tredjedel oliver, kronärtskocka och fetaost.

IMG_0367

Och såhär såg salami och brie-pizzan ut.

IMG_0370

Skinka och mozzarella med sallad. Plåtarna som används är pizzaplåtar (runda och fina) från Ikea, men de verkar ha utgått från sortimentet. Receptet på degen:

2 dl ljummet vatten + 2 msk mjölk

1/4 paket jäst

1/2 tsk salt, 1 tsk honung

2 msk olivolja

5 dl vetemjöl

Först smular man ner jästen i en bunke, och rör ut den med vatten, mjölk, honung och salt. (I originalrecepet ska man först ta lite av vattnet, men jag tar alltid allt direkt, och jag tycker det funkar bra.) Addera därefter resterande ingredienser. Arbeta ihop degen, och knåda den tills den blir ”följsam och smidig”. Låt den sedan jäsa i 40 minuter eller tills dess storlek dubblerats. Sen kavlar man ut den och lägger dem (det blir två ganska stora runda pizzor av denna deg) på de oljade (ett tunt lager olivolja) plåtarna. Jag vill gärna ha mina pizzor runda, och innan jag hade plåtarna så brukade jag kavla ut en bit deg, lägga en mattallrik på den och sedan vika in kanterna så de följde tallrikens kanter. På så sätt fick man till rejäla kanter också.

Sen brer man ut tomatsåsen på pizzorna, och toppar den med valfri topping, och helst någon form av ost på slutet. Sen gräddas hela kalaset i 260°-275° tills kanterna blivit hårda – man kan testa genom att ”slå” på kanterna lite lätt med en gaffel eller liknande – och osten gyllenbrun. Servera sedan med t.ex. grönsallad, eller ät bara som den är.

//Veronica