Meat Free Monday #25

Dagens vegetariska rätt är min nya favoritpastarätt, en rätt som jag fick inspiration till att göra första gången när jag såg ”Chef”. (I en scen lagar Jon Favreau nattamat till Scarlett Johansson och då handlar det om något liknande, men tyvärr så får man ju inte receptet i filmen, så jag har varit tvungen att improvisera. En riktigt bra feel good-film förresten, rekommenderas.)

IMG_0071_2

Ingredienser:

Pasta, helst färsk linguini, men färsk spaghetti funkar också

Olivolja

Lök, olika sorter, i klyftor

Chili, hackad

En kruka koriander, hackad

Citron

Salt

Parmesanost

Hetta upp en panna med rikligt med olivolja. När den blivit varm lägger man i den klyftade löken och låter den steka lite, men inte för länge så att den blir sladdrig och genomskinlig. När den är nästan klar häller man i chilin (så mycket man vill, jag tog en röd och en gul till de tre portioner jag gjorde senast) och koriandern. Smaka av med  salt och citron. Det gör inget om det är mycket smak just nu, det blir betydligt mildare när man blandar det hela med pastan som man under tiden har kokat upp och hällt av. Därefter hälls den i pannan med lökblandningen. Rör runt så att det blandas så gott det går. Servera med riven parmesan. Snabbt, gott och enkelt.

//Veronica

Annonser

En artikel om mat och depression

För att hålla mig någorlunda uppdaterad om saker och ting i världen försöker jag varje morgon åtminstone scrolla mig genom de fyra stora tidningarnas förstasidor. Idag såg jag denna artikel på svd.se – en text om hur vissa produkter kan förhöja risken för depression och hur vissa produkter kan minska densamma.

Sockrade drycker, rött kött, vitt mjöl och margarin var de produkter som tydligen ökade risken, vin i måttliga mängder, kaffe, olivolja och gröna bladgrönsaker var produkter som minskade den.

Jag tyckte detta var intressant eftersom jag själv uteslöt läsk ur ”min kostcirkel” för ett par år sedan, och jag har märkt hur mitt humör är otroligt mycket jämnare sedan dess, och den når inte samma ”bottnar” som tidigare. Mer balanserat humör var inte en av anledningarna till att jag slutade dricka läsk, men en trevlig bonus.

Margarin slutade vi också köpa för ett par år sedan, men av enbart smakmässiga skäl. Jag hade alltid bakat pajdeg på margarin, men så skulle jag göra en deg, och så hade vi inget hemma, så jag tog smör istället, och det var otroligt stor skillnad i smak. Efter det började vi fasa ut margarin, och ju mer jag läser om margarin, ju bättre känns det beslutet. (Står valet numera mellan smör och margarin väljer jag smör, står valet mellan margarin och ingenting väljer jag ingenting. Men jag vill tillägga att jag inte alls märkte skillnader i humöret som vid uteslutningen av läsk.) Det var också i samband med utfasningen av margarin som vår olivoljekonsumtion gick upp ganska mycket – jag tycker personligen att det är en bra ersättning för flytande margarin som var så himla behändigt. Plus att det är godare. Men jag vill tillägga att jag inte alls märkte skillnader i humöret som vid uteslutningen av läsk.

Rött kött och vitt mjöl äter jag ju fortfarande, även om rött kött är något jag försöker dra ner på. Jag gillar tanken på vegetarianism, men är än så länge lite för bekväm för att ta steget. Det handlar då framför om den sociala aspekten – Jonathan Safran Foer skriver bra om det i ”Äta djur”.

IMG_1441

Vad gäller produkterna som skyddar mot depression – måttliga mängder vin, kaffe, olivolja och gröna bladgrönsaker – är det bara kaffe jag inte intar alls. Det är mycket möjligt att det skyddar mot depression – jag har ingen anledning av tvivla på det som står i artikeln (mer än det allmänna att man ska vara skeptisk till allt man läser, källkritisk etcetera), men jag vet också hur många jag känner eller har träffat som får ont i huvudet om de inte får den där koppen kaffe på morgonen, eller ett visst antal koppar per dag. Mina empiriska kunskaper säger mig att kaffeabstinens inte är något jag behöver eller vill ha, och att kaffe därmed inte är en dryck för mig. Trots välgörande effekter. (Prioriteringar osv…)

”Det finns förstås även svagheter i den aktuella studien. Forskarna pekar på ett orsakssamband, men det kan också, åtminstone till en del, gå i motsatt riktning, alltså att deprimerade tenderar att få ökad inflammation. Det är dessutom alltid svårt att kategorisera in människor inom ramen för ett fåtal dieter. I verkligheten är vi olika individer som dessutom har lite olika genetiska anlag, säger Bo Jonsson.”

Detta stycke avlutar artikeln hos SvD, och jag tycker det är en bra syntes, så den får sätta punkt även för detta inlägg.

//Veronica

 

Lördagsmys

Under På spåret-säsong är tacos något vi äter klockan 20.00 varje fredagkväll. Övrig tid på året äter vi det lite närsomhelst. Den senaste tiden har jag börjat göra alla komponenter själv, vilket ger en otrolig tillfredsställelse när man sätter sig ner för att äta. Här kommer recepten:

Tacokrydda: (från alltommat.se)

1 msk chilipulver

1 msk anchochilipulver

2 tsk torkad oregano

1 tsk paprikapulver

1 tsk mald spiskummin

1 tsk chiliflakes

3 krm salt

Jag har uteslutit sockret från originalreceptet helt enkelt för att jag tyckte det var onödigt. Blanda, klart. På tackokväll kan man ha lagom mycket av den antingen till ca 400 gram köttfärs eller lika mycket kidneybönor. Jag brukar göra mångdubbel sats så att jag alltid har reserv hemma, och använder också till t.ex. tacopajen.

Tacosås: (från mat.quizzia.se)

1 gul lök, hackad

1 paket krossade tomater (till skillnad från originalreceptet använder jag bara krossade tomater, inga passerade)

Hackad chili (Findus har väldigt smart färdighackad chili i 50-grams frysförpackningar)

2 vitlöksklyftor, pressade

1 msk/skvätt vitvinsvinäger

1 msk/skvätt olivolja + olivolja att steka lök+chili i

salt

svartpeppar

Stek den hackade löken och chilin i olivolja tills löken är mjuk men inte blivit brun. Tillsätt tomater, vitlök, vinäger och olivolja. Smaka av med salt och peppar. Koka upp. Smaka av och tillsätt eventuellt mer av någon ingrediens. Låt svalna, och servera antingen ljummen/lätt varm eller kall, jag tycker båda versionerna är riktigt bra till tacos.

Vetetortillas: (från Heléne Johanssons ”Bröd”)

Första gången jag testade att göra tortillas var det majstortillas. Det funkade inte alls. Katastrofalt är ett passande ord för resultatet, varken smaken eller konsistensen blev bra, och jag visste inte ens var det hade gått fel och alltså vad jag skulle ändra eller förbättra till nästa gång. Jag tänkte att hemgjorda tortillas inte var något för mig och att vi skulle få äta köpetortillas resten av våra liv.

Men så råkade jag vara hemma hos mormor en kväll när hon gjorde vetetortillas, och det såg mycket lättare och smidigare ut än det jag hade försökt mig på. De smakade mycket bättre och satt faktiskt ihop. Det visade sig att det var precis så lätt som det verkade, och det funkade lika bra hemma som hos mormor.

400 gram vatten

600 gram vetemjöl

30 gram olivolja

20 gram havssalt

10 gram bakpulver

Blanda alla ingredienser och arbeta degen smidig i hushållsmaskin 8-10 minuter, eller för hand minst dubbelt så länge. (Jag kör för hand i 20 minuter.) Man kan bli avskräckt av hur salt degen är nu, men oroa er inte, slutresultatet blir inte alls lika salt.

Dela degen i tio till femton delar och rulla varje del till en bulle. Låt bullarna vila i 5 minuter.

Kavla ut varje degbulle till ett tunt bröd. Snåla inte med mjölet på bakbordet.

Stek varje tortilla i 1-2 minuter på båda sidorna i en lätt oljad stekpanna. Jag använder en brödpensel för att få ett tunt och jämnt lager olja i botten på pannan.

Låt tortillabröden svalna under bakduk. Servera.

Guacamole:

2-3 avocadofrukter

1-2 pressade vitlöksklyftor

Limesaft

Salt

Chilipulver eller anchochilipulver

Mixa avocadofrukterna med stavmixer tills de blivit en krämig röra. Smaka av med övriga ingredienser, et voilà!

//Veronica