Årssammanfattning och den trettonde blir ALIM

Nu i nyårstider så är det ju en hel del sammanfattningar, årskrönikor och listor som cirkulerar lite här och var, och jag vill ju inte vara sämre jag. Jag och sambon har ju de senaste två åren (2013 och 2014) haft den 13:e varje månad som fast dejtkväll. Förra året såg det ut som följer:

Januari: Matbaren. Efter tre besök här kan jag bara beskriva den här restaurangen med orden ”stabil hög kvalitet”. Sen kan jag inte låta bli att undra om det är matbarens mellanrätter som är ursprunget till mellanrättstrenden i Stockholm för tillfället? Jag tänker då på t.ex. Shibumi och Fotografiska som också har samma upplägg. Jaja, bra är det i alla fall.

Februari: Gro. Dåförtiden så hade de bara öppet för middag på torsdagar, så jag hade väntat på att få den 13:e en torsdag i flera månader och så äntligen. Det visade sig vara väl värt väntan – Gro är en riktigt bra restaurang, kanske i synnerhet om man inte är köttälskare. Numera har de öppet för middag onsdag-fredag, om man är nyfiken på maten här.

Mars: Jonas. Det här var ett riktigt spännande besök faktiskt. För mig var det den ”finaste” restaurangen jag varit på i Sverige. Vitt, väl tilltagna ytor, smulborstar och snofsig personal (och det menar jag inte i någon som helst negativ bemärkelse). På det stora hela: väldigt franskt. Tyvärr verkar det vara så att jag och sambon i förvånansvärt stor utsträckning besöker restauranger som av någon anledning stänger strax efter vårt besök, och Jonas är ett sådant exempel. För den som ändå är nyfiken på krögaren Jonas Lundgren så är han nuförtiden kreativ ledare på Yolo i Djursholm, ett ställe som vi också har besökt, om än inte den 13:e. Maten var riktigt bra, men trängseln (borden står så tätt att de måste flyttas om man ska kunna sätta sig på soffsidan) gör att jag inte riktigt vill gå återvända dit.

April: Gaston. Det här var lite speciellt eftersom vi närvarade vid ett gästspel på Gaston. Gästspelade gjorde José Cerdá från Hoze i Göteborg, och han ska tydligen vara en av Sveriges mest intressanta sushikockar. Vi var i alla fall så pass positivt överraskade att Hoze nu är ett givet stopp på nästa Göteborgsresa.

Maj: Denna månads fick tyvärr ställas in på grund av sjukdom.

Juni: Stockholms Matvarufabrik. Jag har inte så mycket att skriva om det här stället faktiskt, antagligen för att det var det blekaste av årets trettondagsmiddagar. Inte lysande, inte uselt. Lagom, helt okej. Varken mer eller mindre.

Juli: Hotell Lydmar. Middagen som blev en lunch eftersom vi fick lov att anpassa oss efter VM-finalen i fotboll. Helt okej på alla sätt och vis. Vi satt och pratade en hel del under lunchen hur det hade varit perfekt för en AW med kompisgänget. Väldigt bra läge.

Augusti: Trattorian. Årets bästa. (Av trettondagsmiddagarna alltså.) Perfektion. Har sen vi var där dock sålts, men jag hoppas inte att det har påverkat standarden på något negativt sätt.

IMG_1667

September: Kåken. Ett annat gästspel, och ett annat exempel på ett ställe som stängde strax efter vårt besök. (Jag vill dock notera att våra besök inte har något som helst att göra med stängningarna, det är bara intressanta sammanträffanden.)

IMG_1802

Oktober: Mäster Anders. Riktigt, riktigt bra mat, men alldeles, alldeles för skramligt och skränigt på grund av väldigt mycket kakel och väldigt lite textilier.

November: Nalen. Maten var helt okej, servicen var outstanding. Går vi tillbaka hit kommer det vara på grund av det sistnämnda.

December: Fotografiska. Jag har inte riktigt haft koll på den här restaurangens status, alltså var det var för typ av restaurang och när den skulle öppna och så. När sambon drog med mig hit var jag lite rädd för att det var middag i cafét som gällde. (Inget ont om caféet, men det är liksom inte caféer vi brukar besöka en gång i månaden.) När jag sen fick se menyn blev jag skeptisk till upplägget. Sen fick vi in maten och alla tvivel försvann. Några dagar efter vårt besök fick den en (välförtjänt) 5:a i betyg i DN. ”Jag tänkte att vi kunde äta födelsedagsmiddag här” har jag hört av fler än en person sen vi var där. (Ingen av dem sambon vill jag dock påpeka.) Och det kan jag ju inte annat än rekommendera.

IMG_0019

På grund av flytt (veckopendling) så blir det svårt att få till restaurangbesök ett fast datum så har den 13:e blivit ALIM (snott koncept – jag vet) där bokstäverna står för Andra Lördagen I Månaden, som är vår nya dejtkväll. Bokstäverna är ju också de inledande i ordet ”alimentärt” vilket jag tycker är extra passande. Årets första andra lördagen i månaden är ju redan nu på lördag, men det är sambons tur att välja ställe (vanligtvis har vi ju varannan gång, men såhär vid årsskiften kan det skarva något) så jag har ännu ingen aning om vart vi ska.

//Veronica

MAT2014

”Under tre dagar i mitten av september samlas konsumenter, livsmedelsproducenter och landets ledande företrädare/beslutsfattare till MAT2014 i Växjö.” Så står det på MAT2014:s hemsida.

En av alla ”organisationer” som deltar är Jordbruksverket, som är där bland annat för att representera en lista med ”unika regionala produkter”. Jordbruksverket själva gick ut med ett pressmeddelande idag där hela listan presenteras.

Överst på listan står de fem svenska produkter som i nuläget är ursprungsskyddade. Kan du gissa vilka? (Sambon gissade rätt på en, jag en annan. Men det var svårt.)

Rätt svar: Kalix Löjrom, Upplandskubb, Svecia, Spettkaka, och Bruna bönor från Öland. Därutöver finns en hel massa produkter som tillsammans utgör en lista över skyddsvärda, men ännu inte skyddade, regionala produkter, en lista som är uppdelad i olika landskap. Några exempel är Arbogakringlan (Närke), Pitepalt (Norrbotten) och Polkagrisar från Gränna (Småland). Hela listan kan man läsa här.

Jag tycker personligen att det här är ett jättebra initiativ som jag tror dels kommer främja lokalproducerad mat (vilket är bra bland annat för miljön), dels främja olika regioner (genom förhöjd goodwill t.ex.) vilket i sin tur kommer ha en bra effekt på turismen (bra för bland annat ekonomin).

DN har förresten skrivit en artikel på ämnet här.

//Veronica

 

 

 

Snabb kyckling med mango

20140511_131804

Vi fortsätter gårdagens frukttema så tillvida att vi idag kombinerar kyckling med mango och får en lättlagad och god lunch. Får man bara tag på en tillräckligt mogen och söt mango, så är den underbar att använda inte bara till desserter utan också för drycker (yoghurtdryck och juice), som godis (torkade mangobitar är mums), i dressingar, sallader, som tillbehör (mango chutney) och som del i maträtter. Tyvärr är det inte helt lätt att få tag på en lagom mogen och söt mango om man inte råkar ha ett eget mangoträd i någon tropisk trakt. Ibland får det bli  besök i flera mataffärer innan jag hittar någon som kan antas vara av rätt mognadsgrad  och ibland får man helt enkelt avstå och vänta tills man stöter på ett skeppslass (eller om de flyger nu för tiden) av det rätta virket.

Mango, eller mangifera indica som den heter på latin, växer på träd och kommer ursprungligen från södra och sydöstra Asien. Nu odlas den i tropiska områden över hela världen. Det är en frukt som innehåller både karoten (bra för syn, hud och skelett) och enzymer som är bra för matsmältning. Torkade mangoskal och frö används bl.a i ayurvedisk medicin. Frukt och löv från mangoträdet används i  Indien och Bangladesh som dekoration vid bröllop och olika högtider och i Bangladesh är mangoträdet också nationalträd. Det finns gamla historiska dokument där det nämns hur härskare beordrar plantering av tusentals mangoträd.  Här nämns mangon i en gammal hinduisk lärotext:

En kung bad en guru att förklara Sanningen för honom. Som svar frågade gurun hur kungen skulle förklara mangofruktens smak till någon som aldrig ätit något sött. Men hur mycket än kungen försökte lyckades han inte beskriva mangons söta smak. Frustrerad krävde han att gurun skulle beskriva frukten istället. Gurun tog upp en mango, gav den till kungen och sa ”Den här är mycket söt. Ät av den”.

Receptet här är hämtat från Dagens middag i DN. Tyvärr glömde jag skriva datum men den är från någon gång i vintras.  Jag har halverat det ursprungliga receptet.

Kyckling med mango (2 port)

  • 2 kycklingfiléer
  • 1/2 rödfinhackad chilipeppar
  • 2 finhackade vitlöksklyftor
  • 1 mogen mangofrukt
  • 1 msk tomatpuré
  • 1 msk socker
  • 1/2 msk vitvinsvinäger
  • 1 rödlök
  • salt
  • rapsolja

Finhacka chili och vitlök och blanda med 1 msk rapsolja. Strimla kycklingköttet och lägg den i chili-vitlökshacket. Skala och skär mangon i bitar. Blanda bitarna med tomatpuré, socker och vinäger. Skala och skär rödlöken i klyftor.

20140511_130154

Använd sedan stekpanna (eller wok) och stek kycklingstrimlorna i ca 4 minuter. Lägg över på fat och stek sedan mangobitarna och lökklyftorna i 1 msk olja i ca 4 minuter. Vänd sedan ner kycklingen i pannan igen (och om man vill även 1/2 dl cashewnötter).

Servera med jasminris och japansk soja

//Marie-Louise

 

Meat Free Monday #4

683

När jag vill ha en god och snabblagad vegetarisk rätt så passar dessa currysmakande biffar alldeles utmärkt. Äter dem ibland som  vardagsmat  och andra gånger till fest. Med hirsen blir rätten också glutenfri. Kan tillägga att det vid senaste tillfället som biffarna serverades uppstod en diskussion huruvida det spelade någon roll om rotsakerna var grov- eller finrivna. Tänker därför testa finrivet vid tillfälle. Receptet hittade jag under rubriken Dagens middag i DN för några år sedan, en bra receptkälla över lag.

Biffarna:

  • 300 g grovriven rotselleri
  • 3 stora grovrivna morötter
  • 1/2 finstrimlad purjolök
  • lite vatten
  • 2 msk curry
  • salt
  • 2 ägg
  • 1 dl sojamjöl
  • rapsolja

Lägg rotselleri, morötter, purjolök och curry i en gryta med lite olja i och häll därefter över vattnet. Rör ihop och låt koka ca 3-4 minuter. Lägg över röran i en skål och tillsätt äggen och sojamjölet. Smaka av med salt. Forma till biffar och stek i panna ca 2 minuter på varje sida.

Ätes med hirs eller matvete(lagas enligt instruktion på paket), yoghurt blandad med fetaost (smaksätt med svartpeppar) och en sallad.

//Marie-Louise