International Hamburger Day, eller var jag äter hamburgare

Jag gillar hamburgare. På rätt ställe. Sen finns det några ställen jag inte äter hamburgare på. Det första stället jag började undvika när jag var sugen på hamburgare var McDonalds, av den enkla anledningen att jag märkte att jag började må illa efter att ha ätit där. Det var ett väldigt specifikt illamående, jag fick det alltid efter att ha ätit där, men aldrig annars, och det var alltså ganska lätt att stryka det från listan över potentiella matställen.

Ett annat ställe som jag numera undviker, fast av helt andra skäl, är Max. Egentligen gillar jag Max – jag tycker maten är god och jag gillar att det är en svensk kedja. Sen hände det en rad saker ganska tätt inpå varandra som gjorde att jag kände att nej, där vill jag verkligen inte äta. Först ut var ”uppmaningen” till The Flying Elk (en av mina favoritrestauranger) att sluta använda sig av konceptet ”frunch”. Max registrerade ”frunch” 1985, men sedan dess har ordet blivit mycket mer etablerat, och såvitt jag vet så använde inte Max det i någon större utsträckning. Så småningom drog de tillbaka hotet om stämning och gjorde en pudel, men varumärket Max solkades ner i processen. Sen var det det här nyhetsbrevet som Max skickade ut där de ”varnade sina anställda för att rösta rött”. Därefter var det något ”skämt” på en Max-restaurang i Uppsala där de anställda delades upp i serier där de som presterar bäst får en belöning, medan de som presterar sämst bestraffas. Nu senast handlade det om diskriminering av romer. Lite för många pr-misslyckanden (som indikerar en riktigt obehaglig människosyn) på lite för kort tid för min smak. Nyligen skrev även Äkta vara om deras nya Crispy Fries, en text som inte får mig att ångra mitt beslut direkt.

Käk – ytterligare ett hamburgerställe jag undviker av ytterligare andra anledningar. Ett: den alldeles för höga ljudvolymen. Gillade inte. Två: de konstigt placerade sittplatserna – de är inte mobila, så det går inte att göra så mycket åt deras dåliga avstånd till bord och golv, och det saknas fotstöd. Gillade inte heller. (Det där med obekväma sittplatser är för övrigt något jag upplevde på Boqueria också – och är egentligen den enda anledningen till att jag är tveksam till att återvända dit, för maten var smått fantastisk.) Hursomhelst. Käk. Käket där var helt enkelt inte i närheten av att vara tillräckligt bra för att väga upp musiken och sittplatserna.

Var äter jag hamburgare då? Vigårda är en favorit, Svenska Hamburgerköket en annan, eller Burger King. Sen så gillar jag ju som bekant Pubologi där en riktigt speciell burgare åtminstone tidigare har ingått i avsmakningsmenyn/köksbordet-menyn, annars finns den på Tweed också tror jag.

//Veronica

Annonser

Vigårda: april

Ny månad, ny specialburgare på Vigårda. Denna månad är det Gustav Hugoh från Grill som gästspelar med sin Oriental Burger.

IMG_0348

Resultatet är en solid burgare med mycket smak – framförallt av den nordafrikanska kryddblandningen harissa – och ett till hamburgare ovanligt tillbehör i form av aubergine. Det senare funkar förvånansvärt bra. Salladen var som vanligt toppklass, bästa hittills enligt mig, men då ska det nämnas att jag gillar koriander väldigt mycket. Gör man inte det är man nog inte lika förtjust i salladen.

IMG_0346

Hamburgaren får (en harissa-stark) fyra av fem av betyg av mig. Den var i och för sig riktigt, riktigt god, och jag gillade verkligen auberginen på, men den saknar det där lilla extra som jag tyckte att såväl januaris som mars burgare hade. Det där stora salladsbladet förstod jag inte riktigt, det gjorde burgaren mest svåräten utan att samtidigt tillföra något. Och jag märkte inte alls någon citron som ska vara en av ”specialingredienserna”, kanske hade den tillfört wow-känslan jag saknade. Men ändå. Klart värt ett besök på Vigårda även denna månad!

//Veronica

 

Vigårda: Första kvartalet

Bra hamburgerställen finns det gott om i Stockholm, och ett bra exempel på detta är Vigårda – fräscht snabbmatsställe i Melker Anderssons och Danyel Couets regi som finns i Mood-gallerian och i K25 på Kungsgatan. Första gången jag var där var när vi behövde något snabbt att äta innan en teaterföreställning, och måltiden vi fick var över förväntan. Inte nödvändigtvis på grund av hamburgaren i sig, som i och för sig var god, men på grund av den otroligt goda bönsalladen man kunde välja till. Efter teatern var det bara hem och försöka experimentera fram en egen version – en version vi ätit en hel del av nu, helst tillsammans med rostbiff och eventuellt någon sås eller vinägrett.

Hursomhelst, i januari upptäckte jag att de hade ett litet ”projekt” på gång i år. Andersson och Couet driver ju F12-gruppen, som Vigårda är en del av, och varje månad under 2014 bjuder de in en kock från en annan F12-restaurang som får skapa en hamburgare som serveras på Vigårda under den månaden. I januari var det så Jonas Svensson från Miss Voon som skapade en sjukt god hamburgare (och sallad till) med koreanska smaker. Rätt stark och väldigt bra. Fem av fem, om man nu är lagd och betygsättningshållet, och jag fick definitivt lust att besöka Miss Voon.

I februari var det Claes Benediktsson från La Cucina som fick skapa sin egen burgare, och förväntningarna efter januaris fullträff var höga. Tyvärr levde de inte riktigt upp till dem. Jag älskar italienskt, jag älskar ost och jag älskar hamburgare, men denna funkade inte för mig. Osten funkade inte. Det var liksom inte så mycket smak där. Det var inte dåligt, det ska jag inte säga, det smakade inte illa på något sätt. Det smakade bara inte sådär bra heller. Inte så mycket överhuvudtaget faktiskt. Faktum är att jag inte åt upp hela burgaren, för jag förstod inte poängen med det. (Här kanske det bör tilläggas att jag bara besöker Vigårda en gång per månad, och således bara testar varje burgare en gång, så chansen finns att jag haft otur, vilket jag hoppas lite på.) Betyget: två av fem.

Nu är det alltså mars, och denna månad är det F12’s Erik Bolls tur. Jag var lite osäker på vad jag kunde förvänta mig nu, skulle det bli en fullträff som i januari, eller en miss som i februari. Svaret: en fullträff. Pulled pork på burgaren gjorde den fenomenal, riktigt bra kryddning på köttet. På burgaren fanns även en riktigt god röra som jag inte riktigt kunde avgöra ingredienserna på, men som smakade som ett slags mellanting mellan cole slaw och bostongurka. Och så några tunna skivor äpple på det. Gott gott gott. Återigen, fem av fem i betyg. Och så en god sallad till, vilket det i och för sig har varit varje månad hittills. Mätt och belåten lämnade jag K25 med ett återställt förtroende för burgarmakarna på Vigårda. Vi ses i april!

//Veronica

PS. Vill man läsa mer om hamburgare, och framförallt om hamburgare i Stockholmsområdet,  kan man göra det här eller här.