Ytterligare två tips

Det första – hur man bakar kladdkaka i en apelsin över öppen eld (eller nåja, glöd):

Det andra – hur man gör bägare av choklad med hjälp av ballonger:

Det första tänker jag mig att man kan testa nästa gång man är ute och orienterar, förutsatt att det inte är eldförbud pga galet torrt och varmt väder.

Det andra tipset gillar jag verkligen, men är samtidigt lite skeptisk till. Visst, man kanske får en chokladbägare, men smälter den inte när man rör vid den? Får testa en gång kanske för att se hur det fungerar rent praktiskt.

//Veronica

Lördagsmiddag med vänner

I lördags hade vi ett par vänner över på middag och spel, och menyn såg ut som följande:

Förrätt: Pumpasoppa med vitlök, ingefära och chili

Varmrätt: Honungsmarinerad lax med jordärtskockspuré, förvälld sparris och inlagd rödlök

Efterrätt: Mjölkchokladpannacotta med varma hallon

Trerätters kan låta avancerat, men både förrätten och efterrätten gjordes dagen innan. Det man behövde göra innan respektive rätt var att värma soppan och hallonen. Alla rätter gick dessutom väldigt snabbt och hade relativt få ingredienser, pannacottan bara fyra stycken.

Pumpasoppan gjorde jag efter detta receptet, med vissa smärre justeringar. Jag tog två vitlöksklyftor, 5 dl pumpatärningar, dubbla mängden ingefära, och istället för peppar så använde jag chilipulver. Blev supernöjd, men då ska det kanske tilläggas att jag har en förkärlek för välkryddade, lite tjockare rotsakssoppor.

Laxreceptet är detta.

Efterrätten är ett recept från ett urklipp från en tidning (vet ej vilken) som numera sitter inklistrat i min kokbok och ser ut såhär:

2,5 dl vispgrädde

2 msk strösocker

100 gram mjölkchoklad

1 gelatinblad (+kallt vatten)

Lägg gelatinbladet i blöt i kallt vatten i 10 minuter. Koka upp grädde och socker. Hacka chokladen. Lägg chokladen och det urkramade gelatinbladet i en bunke, häll över sockergrädden och rör runt till dess att chokladen smält. Häll upp i passande formar, jag använde cocktailglas – lite lagom mycket 80-tal. Låt stå några timmar eller helst över natten. Servera med hallon, antingen färska eller frysta som blivit körda i mikron i någon minuter och sedan rårörda (utan socker).

Som en trevlig bonus fick vi en present av våra middagsgäster: en kokbok!

Fotbollskokboken 2×45. Den kommer det lagas ur framöver!

//Veronica

Kladdkaka goes bananas

Även i mitt kök är kladdkaka rätt populärt. Originalreceptet kommer från mormor och är detsamma som i det tidigare inlägget idag. Minus saltet. Möjligtvis skulle jag vilja tillägga att marmeladen är med i det originalrecept jag använder, snarare än att det är en variant. Efter att ha bakat denna kladdkaka ett otal gånger började jag dock lessna på marmeladsötman, och funderade på andra alternativ. Det slutade med att jag ersatte marmeladen med 1 banan och 100 gram choklad. Man kan naturligtvis använda den choklad man tycker bäst om – jag personligen föredrar någon mörk variant eftersom de har en mindre påtaglig sötma, som ju var anledningen till att jag bytte ut marmeladen.

Bananen mosar jag och tillsätter samtidigt som övriga ingredienser (alltså någon gång mellan socker+ägg och mjöl). Chokladen hackar jag och strör över kakan när jag hällt upp smeten i en form: det blir som ett slags chokladtäcke. Sen gräddar jag den i ca 25 minuter. Den blir inte lika kladdig som originalet, men den blir kladdigare än en vanlig kaka. Men sådant justerar man ju lätt genom att låta den stå i ugnen längre eller kortare tid.

Även här serveras grädde till, ibland bara vispad, men oftast smaksatt med muscovado- eller vaniljsocker.

//Veronica

Voltaire igen…

Det var dags för ännu ett besök hos Voltaire i PUB-huset. En fika denna gång. Hade rätt höga förväntningar efter lunchbesöket förra månaden. Kollade lite på menyn, medan vi stod i kö för att beställa (vilket tog orimligt lång tid med tanke på hur få människor det var där) och där fanns en dryck som kallades ”Lyxchoklad.” Trevligt, tänkte jag som inte dricker te eller kaffe, och beställde en varm choklad (eftersom det bara fanns ett chokladalternativ på menyn) sådan samt en bit citron- och marängtårta. Mitt sällskap beställde varsin bit mango- och kardemummacheesecake och kaffe.

Sockerpaj?

Vid bordet upptäcker vi att 1) den varma chokladen inte är lyxchoklad, det är varm mjöl med någon form av oboypulver, 2) vi fick en dessertgaffel till våra tre assietter med bakverk, 3) citron- och marängtårtan smakar mest socker, 4) cheesecaken inte smakar något alls, och definitivt ingen mango eller kardemumma. Jag ber personen som betalade att kolla på kvittot, och det visar sig att jag mycket riktigt inte alls fått någon lyxchoklad – utan ”barnchoklad”. Eftersom den inte stod med på menyn så hade jag ingen aning om att det alternativet ens fanns. Jag kan också tycka att beställer någon varm choklad, och en serverar flera olika typer av varm choklad, då kan man ju fråga vilken varm choklad man menar. Det visar sig också att kvittot var fel, vilket inte var helt oväntat med tanke på allt annat som inte heller stämde.

Inte särskilt lyxig choklad.

Visst, det är inte svårt att gå tillbaka till kassan och be om två extra gafflar att äta med, en korrigering av kvittot och en ny choklad. Men det är onödigt, eftersom det inte är svåra grejer att få rätt från början.

Bristen på smak på bakverken känns i så fall mer svåråtgärdat, och jag måste säga att jag var väldigt överraskad av detta, särskilt med tanke hur bra maten smakade vid det senaste besöket. Men jag antar att kocken och konditorn inte är en och samma person.

Slutsatsen jag drar är att Voltaire är ett ställa att luncha, inte fika, på.

//Veronica

Gulddrakevinnare 2014

Innan filmen igår (”Pompeii” som jag tyvärr inte kan rekommendera) var vi tvungna att äta något, och jag tänkte att vi skulle passa på att testa Kafé Esaias på Drottninggatan. Jag har velat testa just det kaféet sedan de vann gulddraken i kategorin kafé tidigare i år.

Det första jag reagerade på var hur de som arbetade där hade så bra koll på vad de serverade, varifrån råvarorna kommer och vad det är för företag som står bakom. Sånt gillar vi. Vi beställde in en varsin Croque Monsieur med flatrökt skinka från Värmlands charkuteri, och två stycken mousserande fruktdrycker – en vita vinbär, en svarta vinbär – från Rudenstams Bär & Frukt.

Croquen var en positiv överraskning, till och med för någon som tidigare levt i Frankrike och ätit sin beskärda del av riktigt bra sådana. Man märkte att det var dijonmajonnäs och inte dijonsenap, för den smaken var inte alls så stark som jag är van vid, och samma sak gällde dressingen till salladen bredvid – ytterst mild. På ett sätt kan jag ha velat ha lite starkare smaker, på ett annat sätt förstår jag precis varför man har valt att ha det så (om det nu inte bara blivit så), för smaken på skinkan kommer fram på ett optimalt sätt, och den är verkligen god. Brödet var också en höjdare.

Fruktdryckerna var intressanta, i mest positiva bemärkelse av ordet. Jag hade aldrig ens hört talas om vita vinbär innan gårdagens besök på Kafé Esaias, men jag var verkligen nöjd med smaken. Betydligt mildare än dess svarta motsvarighet (som också var god) – lite sötare och godare fläder, ungefär.

Mätta och belåtna vandrade vi därefter vidare till min favoritchokladbutik (i Stockholm) inte långt därifrån – Kafé Esaias ligger på Drottninggatan 102, Pralinhuset på Drottninggatan 112 – för att införskaffa lite påskgott. Allt som allt – en mycket bra eftermiddag ur smaklökshänseende.

//Veronica