Salong 2 på Bio Rio

Eftersom jag inte befinner mig i huvudstaden får jag tyvärr svårt att närvara vid öppningen av Bio Rios nya Salong 2 ikväll. (Frågan är om jag hade kunnat det ändå – det var tydligen hårt tryck på biljetterna som tog slut på en timme…) Hursomhelst – biografen ska öppna en ny matsalong som de skriver såhär om på hemsidan:

”Köksansvarig husmor är Daniel Israelsson som har arbetat på internationella finkrogar, kockat till världsartister och sysslat med matperformance i utmanande former. Tillsammans med sin kollega Daniel Brännström skapar han i Salong 2 ett matigt kafé med fullständiga rättigheter. Köket kommer att satsa på glad, franskinspirerad mat. Baren kommer ha en helt ekologisk vinlista och ett för Sverige unikt ölsortiment.

Salong 2 kommer att laborera med teman inom mat och dryck till olika filmer, det kan vara ett matkoncept eller en temadrink som är speciellt framtagen till en specifik film. Det kommer gå att boka bord inne i biosalongen för att äta den specialkomponerade biomenyn med ett glas vin eller öl till filmen.

salong2_1_webb

(Bild lånad från Bio Rios hemsida)

Jag är ju ett stort fan av deras filmfrukostar och salong 4 (som också är ett slags matsalong, fast inhyst i restaurang Barbros lokaler) och jag tror jag kan bli ett ännu större fan av denna matsalong. Det här tror jag kommer bli riktigt, riktigt bra.

//Veronica

Gulddrakevinnare 2014

Innan filmen igår (”Pompeii” som jag tyvärr inte kan rekommendera) var vi tvungna att äta något, och jag tänkte att vi skulle passa på att testa Kafé Esaias på Drottninggatan. Jag har velat testa just det kaféet sedan de vann gulddraken i kategorin kafé tidigare i år.

Det första jag reagerade på var hur de som arbetade där hade så bra koll på vad de serverade, varifrån råvarorna kommer och vad det är för företag som står bakom. Sånt gillar vi. Vi beställde in en varsin Croque Monsieur med flatrökt skinka från Värmlands charkuteri, och två stycken mousserande fruktdrycker – en vita vinbär, en svarta vinbär – från Rudenstams Bär & Frukt.

IMG_0360

Croquen var en positiv överraskning, till och med för någon som tidigare levt i Frankrike och ätit sin beskärda del av riktigt bra sådana. Man märkte att det var dijonmajonnäs och inte dijonsenap, för den smaken var inte alls så stark som jag är van vid, och samma sak gällde dressingen till salladen bredvid – ytterst mild. På ett sätt kan jag ha velat ha lite starkare smaker, på ett annat sätt förstår jag precis varför man har valt att ha det så (om det nu inte bara blivit så), för smaken på skinkan kommer fram på ett optimalt sätt, och den är verkligen god. Brödet var också en höjdare.

IMG_0359

Fruktdryckerna var intressanta, i mest positiva bemärkelse av ordet. Jag hade aldrig ens hört talas om vita vinbär innan gårdagens besök på Kafé Esaias, men jag var verkligen nöjd med smaken. Betydligt mildare än dess svarta motsvarighet (som också var god) – lite sötare och godare fläder, ungefär.

Mätta och belåtna vandrade vi därefter vidare till min favoritchokladbutik (i Stockholm) inte långt därifrån – Kafé Esaias ligger på Drottninggatan 102, Pralinhuset på Drottninggatan 112 – för att införskaffa lite påskgott. Allt som allt – en mycket bra eftermiddag ur smaklökshänseende.

//Veronica

Gaston

Idag är den trettonde igen, och således dags för dejt. Söndagar är lite vanskliga, för det är många restauranger som har stängt då, något som i stor utsträckning gäller även måndagar. Jag var inte helt säker på var jag ville gå (det var min tur att bestämma denna månad) men så i torsdags kom det två mejl. Ett från Grupp F12 i vilket det stod att Köttbaren numera har söndagsöppet och har en tre rätter lång söndagsmiddag på menyn. Köttbaren har vi blivit tipsade om av vänner tidigare, så detta var ett hett alternativ. Till jag öppnade mejlet från Gaston där det stod att ”Sveriges just nu hetaste sushikock” (José Cerdá) skulle gästspela hos dem idag söndag. Jag tänkte som så att det är ju trevligt med något speciellt, något som är svårt att uppleva i Stockholm annars, och så bokade jag två platser.

Så vi traskade dit vid sextiden för första sittningen som började 18:00. Det var första besöket på Gaston och vi blev instruerade att hänga av oss och sätta oss vid bordet. Som var något slags barbord med, för tillfället rejäla skärbrädor, så det påminde lite om ett väldigt smalt teppanyakibord, fast med skärbräda istället för spishäll. Bakom skärbrädorna stod José Cerdá (närmast oss) och en annan kock som vi kände igen men inte uppfattade namnet på (längre bort). Det var väldigt intressant att prata med José, höra om hans bakgrund, hur han började med sushi och hur han lyckats så väl som han gjort. Det var minst lika intressant att se honom laga till sushin och riva wasabiroten – något han använde en slags bräda med uppspänt hajskinn till.

Maten för kvällen var en s.k. omasake-meny, vilket innebar att kocken åtminstone till en början fick bestämma vad vi skulle äta. Det var en utsökt blandning av sushi med olika havsdjur – gös, krabba, pilgrimsmussla, bläckfisk m.m. (Mina favoriter var krabban, pilgrimsmusslan – förvånansvärt nog, senast jag åt det blev jag måttligt imponerad – laxen och koljan.) När vi så fått smaka en av varje fick man välja själv vad man ville ha. Nu höll jag inte räkningen, men det blev kanske 12 bitar totalt till slut. Till detta drack vi först en Riesling från Mosel, sedan ett Pfalz-vin. Båda passade riktigt bra till sushin tyckte vi, vilket var väntat eftersom Gaston ändå i första hand är en vinbar. Det hade varit ytterst märkligt om vinerna inte passat till maten. Det enda jag kan anmärka på angående drycken är att det var väldigt svårt att få uppmärksamhet från någon i baren så att vi kunde beställa det där andra glaset vin, vilket var lite stressande, eftersom maten fortsatte komma kontinuerligt. Sen kanske det kunde ha varit kul med någon japansk dryck till, men vinerna var så pass bra till maten att jag inte kan räkna det som ett minus.

Vad gällde maten så var det inga som helst fel på smakerna. Och det var som sagt trevligt att kunna småprata med kocken som arbetad vid bordet under middagen. Men anledningen till att jag visste vem jag pratade med var ju att jag hade läst det i mejlet tidigare, det hade varit trevligt om de presenterat sig och berättat vilka de var. (Nu var vi en fem minuter sena, men det är liksom inom ramen för när man kommer till en restaurang när man bokat, så hade de presenterat sig innan vi kom så visste de ju att vi inte hade hört det och hade således kunna upprepa det.) För oss som inte ätit omakase-meny förut hade det dessutom varit trevligt om någon hade förklarat upplägget innan middagen började. Nu blev det som ett överraskningsmoment och lite stressat mot slutet. (Vi var där en dryg timme allt som allt, så det var inte en särskilt lång sittning.)

Tar man allt i beaktande tycker jag kvällen får en fyra av fem i betyg. Tillräckligt mycket för att jag ska bli sugen på att besöka José Cerdás restaurang Hoze nästa gång jag är i Göteborg, och då testa hans ”riktiga” omasake-meny, som ska innehålla mer än ”bara” sushi. Som jag förstod det av vad han berättade ikväll ska det vara något slags fusion mellan svenska, spanska och japanska smaker. (Det var i Spanien han fick upp ögonen för sushi, och det var där han först jobbade för en sushi-mästare.) Sen var det ju både roligt och intressant att få uppleva ett gästspel såhär, riktigt trevligt!

//Veronica