International Hamburger Day, eller var jag äter hamburgare

Jag gillar hamburgare. På rätt ställe. Sen finns det några ställen jag inte äter hamburgare på. Det första stället jag började undvika när jag var sugen på hamburgare var McDonalds, av den enkla anledningen att jag märkte att jag började må illa efter att ha ätit där. Det var ett väldigt specifikt illamående, jag fick det alltid efter att ha ätit där, men aldrig annars, och det var alltså ganska lätt att stryka det från listan över potentiella matställen.

Ett annat ställe som jag numera undviker, fast av helt andra skäl, är Max. Egentligen gillar jag Max – jag tycker maten är god och jag gillar att det är en svensk kedja. Sen hände det en rad saker ganska tätt inpå varandra som gjorde att jag kände att nej, där vill jag verkligen inte äta. Först ut var ”uppmaningen” till The Flying Elk (en av mina favoritrestauranger) att sluta använda sig av konceptet ”frunch”. Max registrerade ”frunch” 1985, men sedan dess har ordet blivit mycket mer etablerat, och såvitt jag vet så använde inte Max det i någon större utsträckning. Så småningom drog de tillbaka hotet om stämning och gjorde en pudel, men varumärket Max solkades ner i processen. Sen var det det här nyhetsbrevet som Max skickade ut där de ”varnade sina anställda för att rösta rött”. Därefter var det något ”skämt” på en Max-restaurang i Uppsala där de anställda delades upp i serier där de som presterar bäst får en belöning, medan de som presterar sämst bestraffas. Nu senast handlade det om diskriminering av romer. Lite för många pr-misslyckanden (som indikerar en riktigt obehaglig människosyn) på lite för kort tid för min smak. Nyligen skrev även Äkta vara om deras nya Crispy Fries, en text som inte får mig att ångra mitt beslut direkt.

Käk – ytterligare ett hamburgerställe jag undviker av ytterligare andra anledningar. Ett: den alldeles för höga ljudvolymen. Gillade inte. Två: de konstigt placerade sittplatserna – de är inte mobila, så det går inte att göra så mycket åt deras dåliga avstånd till bord och golv, och det saknas fotstöd. Gillade inte heller. (Det där med obekväma sittplatser är för övrigt något jag upplevde på Boqueria också – och är egentligen den enda anledningen till att jag är tveksam till att återvända dit, för maten var smått fantastisk.) Hursomhelst. Käk. Käket där var helt enkelt inte i närheten av att vara tillräckligt bra för att väga upp musiken och sittplatserna.

Var äter jag hamburgare då? Vigårda är en favorit, Svenska Hamburgerköket en annan, eller Burger King. Sen så gillar jag ju som bekant Pubologi där en riktigt speciell burgare åtminstone tidigare har ingått i avsmakningsmenyn/köksbordet-menyn, annars finns den på Tweed också tror jag.

//Veronica

Annonser

Friterat

Förra veckan blev det två restaurangbesök – ett på Soldaten Svejk och ett på Melanders i Täby Centrum. Soldaten Svejk är ett ställe jag velat besöka länge, men eftersom det inte går att boka bord, och jag gillar att kunna göra det, så har det inte blivit av. Men nu i torsdags så hade mitt sällskap och jag möjlighet att vara där precis när det öppnar, klockan 17.00, och passade därför på att gå dit. Och det gjorde vi helt rätt i, båda våra schnitzlar var riktigt goda. Jag skulle t.o.m. kunna sträcka mig så långt som att säga att det var den bästa schnitzel jag ätit i Sverige. Och en riktigt god potatissallad till. På grund av den mörka lokalen blev det dock inga bilder på den goda maten. Gillar man öl, och framförallt tjeckisk sådan, är det ytterligare en anledning till att ta sig hit. Är man sugen på att besöka Svejk är det nog en bra idé att vara här när det öppnar, i synnerhet om man vill sitta ner och äta, för det blir fullt snabbt. Och med fullt menar jag så fullt att det är svårt att komma ut ur lokalen för att folk inte slutar gå in i den.

Och i förrgår söndag blev det ett besök på Melanders, där det blev fish and chips. Jag har gått och suktat efter det länge nu, men det har bara inte blivit så att jag fått tag på någon. Även denna rätt var till stor belåtenhet, även om jag kanske inte skulle kalla det Sveriges bästa fish and chips: The Flying Elks är riktigt vass och svår att rå på. Men det var inte långt ifrån. Remouladsåsen var dock riktigt, riktigt bra, och är för mig ett betydligt starkare kort än den ärtguacamolen med mintsmak (observera: det beror mer på att jag inte är överdrivet förtjust i mint och mindre på att den var ”dålig” på något sätt) som ackompanjerade fisken på den flygande älgen. Tyvärr fotades det inget på Melanders heller, jag var helt enkelt för fokuserad på den goda maten (och fortfarande för ny på detta med att blogga) för att komma ihåg att fota. Men ett tips blir det likväl.

//Veronica

Drömrestaurang och teveprogram

En av mina drömrestaurangbesök är Frantzén. Måste bara spara ihop en smärre förmögenhet först. För att få min behövliga dos av Björn Frantzén får jag tills vidare hålla till godo med The Flying Elk och Gaston, och från och med tisdag klockan 20.00 kan man även se honom i ”Frantzén styr upp” på TV3.

frantzee

Det är väldigt, väldigt sällan jag blir sugen på att se något program på den kanalen, men detta är alltså ett lysande undantag. Jag tror och hoppas att det kan bli riktigt bra detta.

//Veronica