Årssammanfattning och den trettonde blir ALIM

Nu i nyårstider så är det ju en hel del sammanfattningar, årskrönikor och listor som cirkulerar lite här och var, och jag vill ju inte vara sämre jag. Jag och sambon har ju de senaste två åren (2013 och 2014) haft den 13:e varje månad som fast dejtkväll. Förra året såg det ut som följer:

Januari: Matbaren. Efter tre besök här kan jag bara beskriva den här restaurangen med orden ”stabil hög kvalitet”. Sen kan jag inte låta bli att undra om det är matbarens mellanrätter som är ursprunget till mellanrättstrenden i Stockholm för tillfället? Jag tänker då på t.ex. Shibumi och Fotografiska som också har samma upplägg. Jaja, bra är det i alla fall.

Februari: Gro. Dåförtiden så hade de bara öppet för middag på torsdagar, så jag hade väntat på att få den 13:e en torsdag i flera månader och så äntligen. Det visade sig vara väl värt väntan – Gro är en riktigt bra restaurang, kanske i synnerhet om man inte är köttälskare. Numera har de öppet för middag onsdag-fredag, om man är nyfiken på maten här.

Mars: Jonas. Det här var ett riktigt spännande besök faktiskt. För mig var det den ”finaste” restaurangen jag varit på i Sverige. Vitt, väl tilltagna ytor, smulborstar och snofsig personal (och det menar jag inte i någon som helst negativ bemärkelse). På det stora hela: väldigt franskt. Tyvärr verkar det vara så att jag och sambon i förvånansvärt stor utsträckning besöker restauranger som av någon anledning stänger strax efter vårt besök, och Jonas är ett sådant exempel. För den som ändå är nyfiken på krögaren Jonas Lundgren så är han nuförtiden kreativ ledare på Yolo i Djursholm, ett ställe som vi också har besökt, om än inte den 13:e. Maten var riktigt bra, men trängseln (borden står så tätt att de måste flyttas om man ska kunna sätta sig på soffsidan) gör att jag inte riktigt vill gå återvända dit.

April: Gaston. Det här var lite speciellt eftersom vi närvarade vid ett gästspel på Gaston. Gästspelade gjorde José Cerdá från Hoze i Göteborg, och han ska tydligen vara en av Sveriges mest intressanta sushikockar. Vi var i alla fall så pass positivt överraskade att Hoze nu är ett givet stopp på nästa Göteborgsresa.

Maj: Denna månads fick tyvärr ställas in på grund av sjukdom.

Juni: Stockholms Matvarufabrik. Jag har inte så mycket att skriva om det här stället faktiskt, antagligen för att det var det blekaste av årets trettondagsmiddagar. Inte lysande, inte uselt. Lagom, helt okej. Varken mer eller mindre.

Juli: Hotell Lydmar. Middagen som blev en lunch eftersom vi fick lov att anpassa oss efter VM-finalen i fotboll. Helt okej på alla sätt och vis. Vi satt och pratade en hel del under lunchen hur det hade varit perfekt för en AW med kompisgänget. Väldigt bra läge.

Augusti: Trattorian. Årets bästa. (Av trettondagsmiddagarna alltså.) Perfektion. Har sen vi var där dock sålts, men jag hoppas inte att det har påverkat standarden på något negativt sätt.

IMG_1667

September: Kåken. Ett annat gästspel, och ett annat exempel på ett ställe som stängde strax efter vårt besök. (Jag vill dock notera att våra besök inte har något som helst att göra med stängningarna, det är bara intressanta sammanträffanden.)

IMG_1802

Oktober: Mäster Anders. Riktigt, riktigt bra mat, men alldeles, alldeles för skramligt och skränigt på grund av väldigt mycket kakel och väldigt lite textilier.

November: Nalen. Maten var helt okej, servicen var outstanding. Går vi tillbaka hit kommer det vara på grund av det sistnämnda.

December: Fotografiska. Jag har inte riktigt haft koll på den här restaurangens status, alltså var det var för typ av restaurang och när den skulle öppna och så. När sambon drog med mig hit var jag lite rädd för att det var middag i cafét som gällde. (Inget ont om caféet, men det är liksom inte caféer vi brukar besöka en gång i månaden.) När jag sen fick se menyn blev jag skeptisk till upplägget. Sen fick vi in maten och alla tvivel försvann. Några dagar efter vårt besök fick den en (välförtjänt) 5:a i betyg i DN. ”Jag tänkte att vi kunde äta födelsedagsmiddag här” har jag hört av fler än en person sen vi var där. (Ingen av dem sambon vill jag dock påpeka.) Och det kan jag ju inte annat än rekommendera.

IMG_0019

På grund av flytt (veckopendling) så blir det svårt att få till restaurangbesök ett fast datum så har den 13:e blivit ALIM (snott koncept – jag vet) där bokstäverna står för Andra Lördagen I Månaden, som är vår nya dejtkväll. Bokstäverna är ju också de inledande i ordet ”alimentärt” vilket jag tycker är extra passande. Årets första andra lördagen i månaden är ju redan nu på lördag, men det är sambons tur att välja ställe (vanligtvis har vi ju varannan gång, men såhär vid årsskiften kan det skarva något) så jag har ännu ingen aning om vart vi ska.

//Veronica

Annonser

Gastronomisk dekadens

Idag är det den fjortonde, vilket innebär att det igår var den trettonde, vilket som vanligt innebar månadsdejt. Det var min tur att bestämma vart vi skulle, och jag hade bokat bord på Kalle & Jocke ❤ Kåken, som ligger längst in i restaurang Niklas. Eftersom jag gillar att ha god framförhållningen var vi där en tio minuter tidigt, vilket visade sig vara först av alla, varför vi kunde välja vart vi skulle sitta. Vi fick således det, enligt mig, bästa bordet – ett hörnbåsbord med plats för fyra men dukat för två. Kalle & Jocke har tidigare haft Ölbaren i Åre och har varit en av två anledningar till att Jämtland legat/ligger högt på listan över potentiella resmål. (Mer om hur de nu flyttat till storstan kan man läsa här.)

Det var rätt hög volym på musiken, rätt dämpad belysning, rätt mycket steampunk över inredningen, och rätt överraskande matmässigt. Man kan inte välja på olika rätter, utan det som erbjuds är en meny, ”Gastronomisk dekadens”; en hemlig meny där man inte har någon aning om vad som komma skall, och till denna meny beställdes även ett dryckespaket som var ungefär lika hemligt.

Efter middagen fick vi en meny, och vi fotade alla rätter utom den första och i en första version av det här inlägget fanns alla foton samt en bild av menyn. Men en stor del av grejen med den här upplevelsen är överraskningsmomentet. Att man liksom inte vet vad man kan vänta sig. Några bilder kommer jag ändå bjuda på, men jag vill inte avslöja för mycket. Här är ett axplock av vad vi bjöds på igår:

IMG_1786IMG_1769IMG_1777IMG_1776

Bifftartar, mördarsnigel, världens bästa svamp och anklever.

Till maten (ca 25 olika rätter/serveringar) serverades vodka, öl, cider, vin, punsch och kaffe. En helkväll alltså. Helt annorlunda än allt jag varit med om tidigare och något jag är så himla glad att jag fick uppleva igår. Så, så häftigt!

Sammanfattning: Veronica ❤ Kalle & Jocke ❤ Kåken

//Veronica

PS. Att jag inte nämnt servicen beror på att den var perfekt.

Trattorian

I onsdags var det den trettonde och alltså dags för den månatliga middagen på lokal. Platsen för kvällen måltid var Trattorian på Norr Mälarstrand. Hur det var?

I ett ord: Oantastligt.

I lite fler ord och några bilder:

Det började med att vi beställde in och delade på ”Kockens fem favoriter”:

IMG_1663

Två av kockens favoriter, till vänster Vitello Tonnato, kalv och tonfisk, och till höger Marina Di Pesce, en ceviche med bland annat fisk, avocado och grapefrukt. (Älskar förresten porslinet.)

IMG_1666

Två andra favoriter, till vänster är vad jag tror är Animello De Vitello Fritte, men jag ska inte svära på det. Friterade bollar med något slags kött inuti var det i varje fall, och en väldigt god och smakrik (mest syrlig) sås till. Till höger Cotechino – italiensk korv med bönor och lite annat. Med på är också den mest fluffiga och bäst smaksatta (läs: bästa) focaccian jag någonsin ätit.

IMG_1664

Den sista favoriten: Fegato D’Anatra, anklever med päronmostarda och hasselnöt. Fantastiskt. Det är nu andra gånger på mindre än två veckor som jag får smaka på kombinationen anklever+nöt+sötma och den är nästan oslagbar. Denna ankleverrätt och de friterade köttbollarna var mina två favoriter av kockens fem favoriter.

Därefter blev det dags för varmrätter:

IMG_1668

Grillad tonfisk och sparris med parmesan (Tonno Grigliatio & Aspargi Alla Piastra) blev det för min del…

IMG_1667

…och Osso Bucco Alla Milanese blev det för mitt sällskaps del. Tillbehör var en saffransrisotto.

Båda rätterna var perfekta.

IMG_1670IMG_1672

Till efterrätt blev det sabayonnegratinerade bär (Zabaione Ai Frutti Di Bosco) och en tiramisù med glaserade körsbär. Inga anmärkningar här heller. Möjligtvis en note to self om att lära sig göra sabayonnesås. Men bäst av allt: servicen var lika perfekt som maten. Var det något som inte stämde rättades det till direkt, vi glömdes inte bort trots att det var fullt med folk, och man fick intrycket att personalen verkligen visste vad de sysslade med. Så skönt. Rekommenderas.

Vilken är din favorit bland italienska restauranger? (Utanför Italien alltså.)

//Veronica

 

Den 13:e maj, eller planering och planer gångna om intet

Månadsdejten, tillika vår åttaårsdag, i maj uteblev pga sjukdom. Vi firade lite mer stillsamt i hemmet med en trerätters i form av skaldjursceviche, stekt kyckling med ugnsstekt potatis och vit choklad-panna cotta med passionsfrukt. Tyvärr var jag för trött för att fota, så inga bildbevis finns. Ni får tro mig på mitt ord helt enkelt.

On a more positive note så har jag bokat bord för juni månads middag. Nook blir det då. (I enlighet med denna omröstning.) Jag har även bokat bord till International Hamburger Day den 28:e maj. Då blir det Bistro Bon som ska besökas, och anledningen är deras beryktade gruyèregratinerade wagyū-burgare.

//Veronica

 

Juni månads trettondagsmiddag

Imorgon är det den trettonde igen, och dags för middag på lokal. Det är dock inte min tur att välja vart vi ska, och jag har alltså ingen aning om var vi ska äta. Men nästa månad är det min tur igen, och i samband med det tänkte jag passa på att testa bloggens poll-funktion. Jag har kommit fram till tre olika alternativ för juni månads trettondagsmiddag – vilket av nedanstående är bäst tycker du? (Jag tror det går att rösta i en vecka, men jag är inte helt säker, det är något av ett experiment detta.)

 

//Veronica

 

Gaston

Idag är den trettonde igen, och således dags för dejt. Söndagar är lite vanskliga, för det är många restauranger som har stängt då, något som i stor utsträckning gäller även måndagar. Jag var inte helt säker på var jag ville gå (det var min tur att bestämma denna månad) men så i torsdags kom det två mejl. Ett från Grupp F12 i vilket det stod att Köttbaren numera har söndagsöppet och har en tre rätter lång söndagsmiddag på menyn. Köttbaren har vi blivit tipsade om av vänner tidigare, så detta var ett hett alternativ. Till jag öppnade mejlet från Gaston där det stod att ”Sveriges just nu hetaste sushikock” (José Cerdá) skulle gästspela hos dem idag söndag. Jag tänkte som så att det är ju trevligt med något speciellt, något som är svårt att uppleva i Stockholm annars, och så bokade jag två platser.

Så vi traskade dit vid sextiden för första sittningen som började 18:00. Det var första besöket på Gaston och vi blev instruerade att hänga av oss och sätta oss vid bordet. Som var något slags barbord med, för tillfället rejäla skärbrädor, så det påminde lite om ett väldigt smalt teppanyakibord, fast med skärbräda istället för spishäll. Bakom skärbrädorna stod José Cerdá (närmast oss) och en annan kock som vi kände igen men inte uppfattade namnet på (längre bort). Det var väldigt intressant att prata med José, höra om hans bakgrund, hur han började med sushi och hur han lyckats så väl som han gjort. Det var minst lika intressant att se honom laga till sushin och riva wasabiroten – något han använde en slags bräda med uppspänt hajskinn till.

Maten för kvällen var en s.k. omasake-meny, vilket innebar att kocken åtminstone till en början fick bestämma vad vi skulle äta. Det var en utsökt blandning av sushi med olika havsdjur – gös, krabba, pilgrimsmussla, bläckfisk m.m. (Mina favoriter var krabban, pilgrimsmusslan – förvånansvärt nog, senast jag åt det blev jag måttligt imponerad – laxen och koljan.) När vi så fått smaka en av varje fick man välja själv vad man ville ha. Nu höll jag inte räkningen, men det blev kanske 12 bitar totalt till slut. Till detta drack vi först en Riesling från Mosel, sedan ett Pfalz-vin. Båda passade riktigt bra till sushin tyckte vi, vilket var väntat eftersom Gaston ändå i första hand är en vinbar. Det hade varit ytterst märkligt om vinerna inte passat till maten. Det enda jag kan anmärka på angående drycken är att det var väldigt svårt att få uppmärksamhet från någon i baren så att vi kunde beställa det där andra glaset vin, vilket var lite stressande, eftersom maten fortsatte komma kontinuerligt. Sen kanske det kunde ha varit kul med någon japansk dryck till, men vinerna var så pass bra till maten att jag inte kan räkna det som ett minus.

Vad gällde maten så var det inga som helst fel på smakerna. Och det var som sagt trevligt att kunna småprata med kocken som arbetad vid bordet under middagen. Men anledningen till att jag visste vem jag pratade med var ju att jag hade läst det i mejlet tidigare, det hade varit trevligt om de presenterat sig och berättat vilka de var. (Nu var vi en fem minuter sena, men det är liksom inom ramen för när man kommer till en restaurang när man bokat, så hade de presenterat sig innan vi kom så visste de ju att vi inte hade hört det och hade således kunna upprepa det.) För oss som inte ätit omakase-meny förut hade det dessutom varit trevligt om någon hade förklarat upplägget innan middagen började. Nu blev det som ett överraskningsmoment och lite stressat mot slutet. (Vi var där en dryg timme allt som allt, så det var inte en särskilt lång sittning.)

Tar man allt i beaktande tycker jag kvällen får en fyra av fem i betyg. Tillräckligt mycket för att jag ska bli sugen på att besöka José Cerdás restaurang Hoze nästa gång jag är i Göteborg, och då testa hans ”riktiga” omasake-meny, som ska innehålla mer än ”bara” sushi. Som jag förstod det av vad han berättade ikväll ska det vara något slags fusion mellan svenska, spanska och japanska smaker. (Det var i Spanien han fick upp ögonen för sushi, och det var där han först jobbade för en sushi-mästare.) Sen var det ju både roligt och intressant att få uppleva ett gästspel såhär, riktigt trevligt!

//Veronica

Jonas

2012 var året då sambon och jag testade EATSweden: 12 restauranger skulle testas på ett år. En av dessa hade stängt, så det blev bara 11 restaurangbesök innan årets slut. I samma veva så deltog jag i några aktiviteter som anordnades i en förening jag är med i – det gick ut på att i grupp testa en ny restaurang en viss dag varje månad.

Mitt stora problem med EATSweden var att man inte fick välja restaurang själv. Året därpå insåg jag också att flera av restaurangerna återkom, vilket gjorde det lite poänglöst att fortsätta med projektet: det var liksom inte nya restauranger längre. Mitt problem med de månatliga restaurangbesöken i den här föreningen var att det bara var för medlemmar, och jag kände att restaurangtestning var något jag helst gjorde med sambon. Min lösning: en fusion av dessa två. 2013 bestämde jag och sambon att vi skulle gå ut och äta en viss dag – den 13:e – varje månad, och att vi skulle turas om att välja+betala. Och det skulle, så långt det bara gick, vara för oss dittills obesökta ställen. Det visade sig vara en riktigt fin idé, och vi fick till 12 spännande besök förra året – några en besvikelse, några en positiv överraskning, men alla spännande. Så vi bestämde oss för att fortsätta.

Idag är det så den 13:e mars, och alltså dags för månadens dejt. Målet för kvällen: Jonas.

Jonas, ja. Jag hade inte riktigt några förväntningar alls, för jag visste inte så mycket om restaurangen. Sambon berättade igår att den fått en sexa (högsta betyg) av SvD, men det är så vanskligt det där med tidningsbetyg – ibland tycker man samma, ibland inte alls.

Första intrycket var att Jonas var ett relativt avslappnat mellanting mellan Gastrologik och Alain Senderens (tvåstjärnig restaurang i Paris). Tydliga stjärnambitioner, och rätteligen så, skulle jag vilja påstå. Jag råkade spilla några smulor av aptitretaren på duken, vilket fick både sambon och mig att tänka på Senderens-besöket när de kom med en special-borste och sopade undan smulorna mellan varje rätt. Precis efter att vi påmint varandra om detta kom servitören med en liten skyffel och avlägsnade smulorna.

Inredningen var väldigt trevlig. Lagom mycket textilier, mycket vitt, och ovanligt mycket rymd vilket var väldigt trevligt. Det blir liksom en lättare stämning direkt. Väggen bakom det som liknade en bar var helt växtklädd – påminde om etnografiska muséet i Paris. Det var skönt med något grönt och levande bland allt det vita, och det var en trevlig detalj att de färska örterna som användes till maten klipptes från väggen direkt.

Hursomhelst. Så här såg i alla fall menyn ut:

IMG_1334

(Det enda som inte står med är den riktigt goda champagnen vi drack som aperitif.)

Rentungan var riktigt bra, även om senapen kanske var lite i tyngsta (krämigaste) laget. Men i övrigt en riktigt bra kombination av smaker och konsistenser. Mellan rentungan och skreien fick vi in lite bröd. Brödet var i format stor madeleinekaka och friterat, och påminde såväl till doften som smaken om osöt munk. Till brödet serverades dels något från vattenbuffel – jag kommer inte ihåg om det var smör eller ister – dels ett vispat smör med kyckling-crumbles. Brödet och det vispade smöret var fantastiskt. Fantastiskt.

Efter detta fick vi skrei. Skreien och såsen (som var en leversås om jag minns rätt) var bland det bästa jag någonsin ätit. Jag blev tårögd och upprymd av glädje på en och samma gång. Vid det här laget var jag beredd att utnämna Jonas till den bästa ”den trettonde-dejten” vi varit på. (Detta var den femtonde.)

Därefter serverades lammbräss som var… speciell… i synnerhet till konsistensen. Jag visste inte riktigt om det var lamm eller potatiskrokett jag satte kniven i. En helt okej rätt, men i jämförelse med de andra (som var lysande) ingen större hit.

Slutligen fick vi in en efterrätt som inte lämnade någon av oss besviken. Den var perfekt, även om den kanske saknade den där wow-känslan som både brödet och skreien hade.

Det enda egentliga invändning jag har, förutom mot lammbrässen då, var vinerna till maten. Detta verkar ha varit något personligt, mitt sällskap beskrev vinerna som häftiga, roliga och intressanta. Vilket jag i och för sig kan hålla med om, hade de serverats på egen hand. Ihop med maten förstod jag dem faktiskt inte alls. Till efterrätten satt jag mest och tänkte på hur gott (eller rättare sagt: godare) det hade varit med lite Brännland Iscider i glaset istället. Men men. Man kanske inte kan få allt.

Trots den, enligt mig, bisarra vinmatchningen så var jag mer än nöjd med besöket. De har ju bara menyer – en fyrarätters, en sexrätters och en ”all in” – och vi beställde in en fyrarätters idag. Ser redan fram emot när vi kommer tillbaka för en ”all in”.

//Veronica