10-årskalas

Den 1:a september blir Djuret fem år, Pubologi 4 år, The Burgundy 1 år och det blir tillsammans, om vi inte har räknat fel, tio år exakt. Sen har vi ju såklart Tweed, Svinet och Leijontornet 12 x 8 men på det stora hela blir det sisådär tio år typ och det ska vi givet fira på ett sätt som vi aldrig gjort förr. Vi bjuder in alla, och då menar vi alla i ungefär hela världen, på en sällan skådad walking dinner på fem av våra ätochdrickinrättningar. Vi kommer att öppna hela huset klockan 17.00 och då kan man för tio kronor (passande va?) sticka in huvudet på Djuret och få en signaturrätt med passande dryck, slajda in på Pubologi på en anrättning gastro-cross-cooking med dryck (även det för tio spänn), hoppa jämfota in på The Burgundy och karva en rejäl bit från ett hjul Comté med lite vino (för tio spänn!), göra en kullerbytta in på Tweed (heltäckningsmatta) på en banger med mash och en cervezita (för tio spänn) och sist men inte minst ta lite frisk luft uppe på vår innergård där Tweeds sommarbar The Sanchez blandar till en fläskig signaturcocktail för det facila priset tio spänn.”

Så såg delar av den inbjudan jag fick i mejlen den 19 augusti ut. Och som jag har sett fram emot gårdagen. Jag tog alltså med mig moderen (som dessutom råkar vara min medbloggerska) och sambon och drog till Gamla Stan igår kväll.

20140901_170508

Första stoppet var Djuret där vi blev serverade en varsin oxtartar och varsitt glas Bourgogne. Smarrigt värre. (Tartar råkar vara en av mina favoriträtter, för att inte säga min absoluta favoriträtt. Galet bra inledning på kvällen i vart fall.)

20140901_181719

Därefter blev det pilgrimsmussla med vit Rioja på Pubologi. Maten smakade mycket bra och vinet var både gott och intressant, det var första gången jag smakade ett vitt Rioja-vin.

IMG_1710

Sen drack vi vin och åt ost på The Burgundy…

20140901_191636

…och slutligen fick vi korv (nöt-, fläsk- och vilt-), mos och persiljemajonnäs ackompanjerad av en öl – Wisby Hansapils om jag inte missminner mig – på Tweed.

Visst var det mycket folk, och ibland lite väl lång kö, men vad gör det när maten och drycken är så välsmakande? Väldigt bra inledning på veckan, månaden och hösten.

Vill du också få reda på vad som händer på Djuret, Pubologi och/eller Tweed? (Och Leijontornet, The Sanchez, Svinet & The Burgundy…) Då kan jag verkligen rekommendera att gå in på hemsidan och lämna sin mejladress. Så slipper man missa sådana här finfina tillställningar.

//Veronica

 

Broccoli- och ädelostpaj

Idag är det tisdag, vilket denna vecka betyder pajdag, och närmare bestämt broccoli- och ädelostpaj. Rent generellt är paj en favorit hos mig, för det är så himla lätt att göra, oftast blir det himla gott, och nästan alltid blir det över till matlådor i frysen och/eller kylen.

Pajdegen gör jag genom att köra 125 g smör, 3 dl vetemjöl och ett par msk vatten i en matberedare. Sen smörar jag en pajform som jag därefter trycker ut pajdegen i. Sedan åker den in i kylskåpet där den får stå i tio minuter en kvart, varefter den förgräddas i 10 minuter på 200°.

IMG_1690

Medan pajskalet är inne i ugnen kokar jag upp en påse broccoli (500 g) och vispar upp ägg, 3 dl mjölk, salt och peppar i en bunke (med en gaffel, inte en elvisp). Jag skär också upp osten. (För en vegetarisk rätt, se till att det inte är ost med animalisk löpe.)

IMG_1692

När pajskalet har tagits ut ur ugnen och fått svalna en stund lägger jag först i den avrunna broccolin, sedan lägger jag på osten, och sist häller jag över äggblandningen. Sedan får det hela gräddas i ugnen i 40-45 minuter.

IMG_1693

Smaklig måltid!

//Veronica

Sent inlägg om middagen på Clarion Hotel (Kitchen & Table) i Örebro

På grund av regn och semesterstängt på flera av alternativen så bestämde vi oss för att äta på hotellet vår kväll i Örebro (för ett par veckor sedan…). Det innebar middag på Kitchen & Table som är Marcus Samuelssons nya restaurangkoncept för Clarion Hotels. Ska jag vara helt ärlig sa inte det mig så mycket, för jag har pinsamt dålig koll på Marcus Samuelsson och vad för typ av mat han representerar. Det enda jag visste var att jag är något skeptiskt gentemot hotellrestauranger – min erfarenhet är att de förlitar sig på gäster från hotellet och inte anstränger sig för att skapa något eget, och därför inte heller känner något slags behov av att upprätthålla något slags kvalitet.

Glädjande nog var Kitchen & Table här i Örebro ett exempel på detta.

IMG_1590

Jag inledde med en Mango Twist som var en helt okej drink…

IMG_1592IMG_1591

…och några fantastiskt goda dumplings. En annan förrätt som beställdes var en charkbricka med skinka, salami, två st ostar, bröd och en hjortronröra som jag personligen tycker var lite för stark, åt man den med ostarna så försvann deras smaker alldeles. Men på egen hand var allt på brickan väldigt gott.

IMG_1595

Efteråt roade jag mig med att skriva kinesiska tecken med citrongräsen. Detta tecken betyder ”himmel”.

IMG_1603 IMG_1604

Kött med pommes (till höger) till mina bordskamrater. Caesarsallad med kyckling och mangosallad (till höger) till mig. Salladen serverades precis som jag älskar caesarsallad (ända sedan jag gjorde receptet från ”Familjekokboken”) – med bara salladen, dressingen och parmesan, denna gång i form av flarn. Gurka, tomat och diverse annat är totalt överflödigt och jag är glad att jag slapp sådant. Kycklingen med mangosalsan var god, men det kändes som en separat rätt mer mer än ett komplement till salladen. Men återigen – väldigt gott var för sig.

Allt som allt – en riktigt trevlig kväll som översteg i varje fall mina förväntningar. Och så här i efterhand tänker jag att vi kanske skulle ha gått till Kitchen & Table i Visby  istället för till Wallers. Det får bli nästa gång.

//Veronica

 

 

Länsmansgården

Idag skulle vi se Västanå Teaters ‘Nils Holgersson’ i Berättarladan i Rottneros, en föreställning som skulle hålla på mellan 16.00 och 19.45. Eftersom det är sista kvällen i Värmland tänkte vi passa på att äta på Länsmansgården som ligger bara någon kilometer norrut därifrån. Värmlands bästa restaurang enligt White Guide (63 poäng, samma som Almars Krog i Karlstad) och de brukar ju inte vara helt fel ute. Förväntningarna var ganska höga.

Vad tyckte vi då om Länsmansgården?

Kort svar: Deprimerande dåligt.

Långt svar: Efter att ha stått och väntat i fem minuter på att få ett bord (som var reserverat) blev vi till slut placerade vid ett bord, samtidigt som vi fick en ursäkt för att det var kort om folk och ett löfte om att någon strax skulle komma med vatten och bröd. Vatten kom strax därefter, dock ej något bröd.

Efter ett tag kom en kvinna för att ta beställningen. Det var en fast meny om fyra rätter, så beställningen handlade mest om hur många av dessa fyra rätter vi ville ha och vad vi ville dricka till. Vi hade i åtanke att det enligt White Guide skulle vara Värmlands bästa, och att det samtidigt var vår sista kväll, så vi gick all in och beställde hela menyn och två dryckespaket – ett med alkohol och ett utan. Vi oroades dock något av att det ringde i servitrisens telefon (jobbtelefon, men ändå) efter att vi beställt maten men innan vi beställt drycken. Inte bara av att det ringde, utan mest av att hon svarade och försvann iväg ett tag innan hon kom tillbaka och tog resten av beställningen. Det var första gången jag blir avbruten mitt i en mening av en servitris som svarar i telefon och försvinner. Men ett stort plus för att de hade en alkoholfri version av dryckespaketet, även om det samtidigt innebar ett minus för att det bara innehöll dryck till två av fyra rätter. (Varför har man då ett dryckespaket alls?)

En stund senare kom brödet, som nonchalant ställdes ner på bordet utan vare sig en blick eller ett ord. Jag hade sagt tack om jag hade sett något annat än en ryggtavla som snabbt stegade iväg till nästa bord. Mitt sällskap gick ut för att dubbelkolla att bilen var låst, och strax därefter kom förrätten. Jag började inte äta eftersom sällskapet inte satt vid bordet, och det var tur, för en minut senare kom servitrisen tillbaka och sa att hon hade gett oss fel tallrikar, att de egentligen skulle till ett annat bord och så försvann förrätterna igen.

Sambon kom tillbaka, och servitrisen likaså, denna gång för att hälla upp ett glas vin och ett glas alkoholfri cider. Därefter kom förrätten. Det var väl inget direkt fel på dessa tre sparrisar med löjromssås, men nog kunde det gott ha saltats lite mer. Och det saknade helt klart oumpf. Vi höll tummarna för att det skulle bli bättre vad kvällen led.

IMG_1575

Ovan vid att fota på restaurang kom jag på det först när jag ätit upp förrätten.

Vi åt och drack upp, tallrikarna dukades av och servitrisen kom in med dryckerna till huvudrätten. Jag fick en god och kall aronia- och vinbärsdryck, sambon fick ett varmt (uppskattningsvis dryga 30 grader) rödvin upphällt i vitvinsglaset som innehöll resterna från det vita förrättsvinet. Sedan kom maten. Kalv, potatis, svampsås och primörer. Till vår förvåning var det faktiskt riktigt gott. Maten, vinet och vattnet tog slut. Tallrikarna bars ut. Serveringsfatet där potatisen legat och den tomma karaffen fick då stå kvar.

IMG_1578IMG_1579

Varmrätten kom jag på att jag skulle fota lite snabbare, halvvägs in ungefär. Nedanför syns hur de röda dryckerna blivit upphällda i två olika glas (mitt rödvinsglas och sambons vitvinsglas).

Så småningom fick vi in osten. Här hade vi väntat oss kanske tre olika ostar med tillbehör, men fick endast en ost, med vindruvor, grissini, någon sorts marmelad, ett ledset päron och en ännu ledsnare stjälk sallad (!). Nu hör vi att  de andra borden får en presentation av varje rätt, något vi inte fick en enda gång under kvällen, vilket fick oss att känna oss lite ouppmärksammade och ouppskattade. Eftersom vi inte fått in dryck till osten satt vi och tittade på den ett tag tills servitrisen noterade detta och sedermera även åtgärdade det. Osten – Lilla gumman från Lillängens Gårdsmejeri – var jättegod. Marmeladen, som ingen behagade berätta vad exakt det var för något, smakade också väldigt bra. Päronet smakade ungefär som det såg ut, inte fantastiskt, och salladen smakade jag faktiskt inte ens på. Varför har man salladsblad till ost? Ungefär här började jag glädjas över att inte behöva ljuga på frågan hur det smakade (osten och marmeladen var visserligen goda – men helheten…) för ingen undrade om det smakade bra under hela måltiden. Är jag bortskämd som är van vid att bli frågad hur maten smakade i samband med att servispersonalen tar ut de tomma tallrikarna efter varje rätt?

IMG_1583IMG_1585

Osten – notera bristen på dryck därtill. (Och att jag kommit ihåg att fota innan jag börjat äta. Detta berodde till stor del på att vi var tvungna att vänta på drycken.) Nedanför syns den tomma vattenkaraffen, den tomma brödkorgen, det tomma potatisfatet och en tom brödassiett. Jag vet inte om det var tänkt att det skulle stå kvar på bordet för prydnads skull eller varför ingen brydde sig om att ta bort/fylla på.

Efter ett tag togs tallrikarna ut, och efter ytterligare ett tag försvann även potatisfatet och den tomma karaffen. Därefter fick vi efterrätten – crème brûlée med tonkabönor – och vatten. Mitt sällskap undrade om han kunde få sitt dessertvin också, vilket besvarades jakande, och några minuter senare fick vi även det. Efterrätten var väldigt bra, det måste jag erkänna. Maten i allmänhet var väl inte dålig, men det var knappast extraordinärt. Smaklös förrätt, god varmrätt, bisarr ostbricka, god efterrätt. Fruktansvärd service. Och detta ska vara Värmlands bästa restaurang. Sambon tyckte synd om Värmland och värmlänningarna, jag var inte fullt lika omtänksam och fokuserade mest på mig (oss) och hur glad jag var över att vi lämnar Värmland imorgon. Jag tänkte också på att om detta vore USA så hade jag stämt White Guide, för jag kände mig så lurad hela kvällen. Och än värre, jag kände att jag i min tur hade lurat min sambo genom att föreslå att vi skulle äta på detta ställe.

IMG_1587

Efterrätten – återigen kan man notera bristen på tillhörande dryck.

Betalade gjorde man i receptionen, efter att ha tryckt på ringklockan för att få dit personal upprepade gånger. Funderade över hur lång tid och hur många tryck som skulle vara lämpligt innan man helt sonika lämnade notan, men så kom det någon till slut. Vi betalade, åkte därifrån och kommer aldrig, aldrig återvända.

//Veronica

3 x värmländsk ost

Det hela började i söndags, då vi på väg från Filipstad till Torsby besökte Lakene Ostgård – en urmysig gård med får, getter, höns och kaniner som man kan interagera med, och glass och ost till försäljning.

IMG_1535

Tuppen på gården. Han och hönsen får alltså vandra lite som de vill på gården.

IMG_1483

Förutom en ost blev det en varsin glass – godast var nog körsbärsglassen med choklad och blodapelsinglassen. Så gott! (Idag besökte vi ”Mormors Glasscafé i Lysvik, där de hade allehanda smaker från Sia – skillnaden mellan fabriksgjord och hemgjord glass är slående, dels när det kommer på smakernas intensitet, dels när det kommer till konsistensen. Egengjord glass – som på Lakene Ostgård, eller hos Naturpralinen i Sysslebäck – är helt enkelt oslagbart!) Glass från Lakene kan man för övrig köpa även på Mimers kök i Råda.

IMG_1559

Igår, efter en vandring längs sjutorpsleden och ett besök på Torsby Finnskogscentrum (som ligger precis över gatan från Finnskogens Ostaffär) blev det så ett stopp i Lekvattnet. Ostaffären är en del av en ”vanlig” lanthandel och består mest av en kyldisk med såväl egna som importerade ostar. Inte lika mysig som Lakene, men två burkar inlagd getost blev det ändå. Tanken är väl att de ska hamna i någon sallad väl tillbaka i huvudstaden.

IMG_1561IMG_1560

Idag var det så dags för det sista ostaffärsbesöket, denna gång hos Lillängens Gårdsmejeri strax norr om Sunne. En sympatisk detalj med just denna gårdsbutik är öppettiderna – det är alltid öppet. Betalar gör man genom att lägga pengarna i en skål och skriva ner vad man köpte för hur mycket vilket datum. Osten tar man sedan själv ur kylskåpet. Ett stycke (vit) Caprin inhandlades här (plus en burk kokad getmese å mormors vägnar).

IMG_1563

På väg till och från Lillängens Gårdsmejeri åker man förbi getterna som idag låg och tog igen sig i skuggan.

IMG_1573

Ostarna som inhandlats under vår lilla ostturné i Nordvärmland. (Smakat har vi gjort i samband med inköpen, så att det är utsökta ostar är vi säkra på.) Noteras kan att även om samtliga butiker ligger i Värmland, är två av tre ägare holländare. Holländsk ostkultur ftw!

//Veronica

 

Onsdagsmiddag

Det blev pizza till middag igår kväll. Egengjord. Har man degen färdig när det är dags att laga maten går det rätt smidigt, annars kan man knappas kalla det snabbmat. Receptet på degen kom från Bergenströms ”Annas Nya Mat” och receptet på tomatsåsen är egenkomponerat och superenkelt – ekologiska passerade tomater och torkad oregano efter eget tycke och smak. Tre olika toppingar, med tre olika sorters ost: salami & brie, rökt skinka (jag lyxade till det och köpte skinkan över disk, dels för att det är godare dels för att jag bara ville ha ett par skivor, och jag vill inte ha en förpackning som bara står och blir gammal i kylskåpet), mozzarella & sallad samt oliver, kronärtskockshjärtan och fetaost.

IMG_0368

Ovan syns två tredjedelar skinka och mozzarella, och en tredjedel oliver, kronärtskocka och fetaost.

IMG_0367

Och såhär såg salami och brie-pizzan ut.

IMG_0370

Skinka och mozzarella med sallad. Plåtarna som används är pizzaplåtar (runda och fina) från Ikea, men de verkar ha utgått från sortimentet. Receptet på degen:

2 dl ljummet vatten + 2 msk mjölk

1/4 paket jäst

1/2 tsk salt, 1 tsk honung

2 msk olivolja

5 dl vetemjöl

Först smular man ner jästen i en bunke, och rör ut den med vatten, mjölk, honung och salt. (I originalrecepet ska man först ta lite av vattnet, men jag tar alltid allt direkt, och jag tycker det funkar bra.) Addera därefter resterande ingredienser. Arbeta ihop degen, och knåda den tills den blir ”följsam och smidig”. Låt den sedan jäsa i 40 minuter eller tills dess storlek dubblerats. Sen kavlar man ut den och lägger dem (det blir två ganska stora runda pizzor av denna deg) på de oljade (ett tunt lager olivolja) plåtarna. Jag vill gärna ha mina pizzor runda, och innan jag hade plåtarna så brukade jag kavla ut en bit deg, lägga en mattallrik på den och sedan vika in kanterna så de följde tallrikens kanter. På så sätt fick man till rejäla kanter också.

Sen brer man ut tomatsåsen på pizzorna, och toppar den med valfri topping, och helst någon form av ost på slutet. Sen gräddas hela kalaset i 260°-275° tills kanterna blivit hårda – man kan testa genom att ”slå” på kanterna lite lätt med en gaffel eller liknande – och osten gyllenbrun. Servera sedan med t.ex. grönsallad, eller ät bara som den är.

//Veronica