Mat på FiKa

Efter ett  uppehåll är Två Kök tillbaka igen och vi börjar där vi slutade i höstas…i Torsby. I mellandagarna besökte undertecknad med mor och moster det relativt nyöppnade mat- och fikastället FiKa, entralt beläget vid Järnvägsgatan mellan Nordea och biografen Stjärnan.

20141230_122623

20141230_113818

Alla tre åt vi av lunchbuffén som inleddes med dagens soppa, en tomatsoppa på linser (som antagligen var mixade för vi såg inga linser i soppan) med krutonger och bröd som tillbehör.

20141230_113947

Vi fortsatte sedan med resten av buffén; broccolipaj med valnötter, skaldjurssallad, couscoussallad, skinka, sallad på mathavre och keso, vitkålssallad, grönsallad, mango chutneydressing och oliver. Lunchen avslutades med kaffe respektive te och en god chokladmuffins.

20141230_113848

Alla tre var nöjda med besöket och tyckte nog att både mat och miljö skiljde sig från övriga matställen i närområdet, och då på ett positivt sätt.

Två av rätterna blev jag speciellt intresserad av och tänker nog försöka experimentera fram egna varianter av; tomatsoppan och salladen med mathavre. Den senare bestod av kokt mathavre, keso, hackade valnötter och haricots vert.

Ja, det är bara att gratulera Torsbyborna och alla andra som letar efter lunchmat i Torsby till detta nya, enkla men ack så fräscha matställe. Hoppas nu att många av de skidåkande vinterturisterna också hittar dit när de passerar på sin väg till eller från Branäs.

GOTT NYTT ÅR till er alla

//Marie-Louise

PS. Vägbeskrivning och telefonnummer till FiKa i Torsby hittar du här (Visit Torsby). Tyvärr hittade jag inga öppettider. Jag rekommenderar den intresserade att ringa och kolla vid behov.

 

 

Motti och fläsk

20140703_122419

Motti är en traditionell maträtt från den värmländska Finnskogen som serveras på många sommaröppna hembygdsgårdar och finngårdar. Gröten görs på skrädmjöl som är ett mjöl malet på rostad havre vilket ger den en speciell och  karaktäristisk smak. Det har väl under en lång period mest använts till just motti och några olika sorters fikabröd (t.ex. skrädmjölsdrömmar som jag skrivit om här på bloggen tidigare). På senare år har det dock  blivit en skrädmjölsrenässans och därmed också större spännvid på recepten med allt från surdegsbak (fast det blev inte superbra första försöket, men skam den som ger sig)  och våfflor till bl.a matpajer, efterrättspajer och rulltårta. Har lite egna idéer också som jag gärna återkommer till om jag får dem att fungera. Men nu, varsågoda, en värmländsk matklassiker…

Motti/Nävgröt

6 dl vatten

1 tsk salt

5 hg skrädmjöl

Koka upp vatten och salt. Häll i allt skrädmjöl på en gång. Rör inte! Stampa med en träslev. Stäng av spisplattan. Vira in locket i en ren diskhanduk och lägg det på kastrullen och låt stå i ca 10 minuter tills att vattnet har ångat igenom gröten. Den färdiga gröten är ganska torr och klimpig.

Servera med stekt fläsk, flott och lingonsylt. Och gärna lingondryck till.

//Marie-Louise

 

Mottikalas

 – The same procedure as last year, miss Sophie?

– The same procedure as every year, James!

Utbyte av namn och dessa klassiska nyårsrepliker skulle kunna gälla det årliga mottikalaset som Birgit (dotter, mor, mormor, syster, svägerska, faster, moster osv. till oss andra) håller i ett försök att få de flesta kusiner och kusinbarn att träffas åtminstone en gång om året. Proceduren går till så att de flesta av oss äter motti med fläsk och lingonsylt. Vegetarianer och andra fläskvägrare serveras alternativ rätt (i år Kikärter á la Kerala, recept finns sedan tidigare på bloggen).

Mellan huvudrätt och dessert spelas det kubb. Samtidigt pågår en intensiv catch up av vad alla gjort sedan förra årets träff. I år tog jag även med mitt solteleskop som alla hugade fick titta på solen genom. Det var väl det enda annorlunda mot tidigare år.

Motti, eller nävgröt som det också kallas, är en gröt gjord på skrädmjöl och vatten. Till den äter man stekt fläsk och har rikligt med flott på gröten (som annars blir för torr). Lingonsylt och kanske t.o.m. lingonsaft gör måltiden komplett. Det är en maträtt med ursprung i den grupp finska invandrare som kom till Värmland och angränsande landskap under 1600-talet. Det vore intressant att veta om den fortfarande äts i Finland (åtminstone i de områden varifrån invandrarna härstammade) eller är vanlig någon annanstans i Sverige.

Hur som helst, vill man ha hela kitet med mat i traditionell miljö så rekommenderar jag en tur till norra Värmland och någon av de många finngårdarna där. De flesta har öppet sommartid och några serverar motti i autentisk miljö, d.v.s. i en gammal rökstuga. Bilderna här nedanför är från sommarens besök vid Karmenkynna Hembygdsgård i Lekvattnet.

20140703_122340   20140703_122419  20140703_122743

Hei, hei! Nähdään pian!

//Marie-Louise

PS. För den som blir sugen på att själv laga motti så kommer snart ett inlägg med recept och instruktioner.

Elvis never left the building

I Värmland har 50-talet med rockabilly och amerikanska bilar övervintrat in i vår tid.  Vågar nog påstå att Elvis never left the building, inte i Värmland i alla fall. Och värmlänningarna surfar uppenbarligen gärna vidare när tynande subkultur åter blir trendig. Diners 45, som vi skrivit om i ett tidigare inlägg, längs väg 45 är bara ett exempel. Längre norrut, i Östmark två och en halv mil nordväst om Torsby, hittar man Memphis café, en ren och skär hyllning till raggarkulturen i allmänhet och The King (Elvis) i synnerhet.

20140703_150113

20140703_142915

Första åren var det mest inredningen och stämning som lockade. Och så förstås den långa rad av amerikanska vrålåk som kunde stå parkerade utanför, ibland med matchande gäster inne på caféet (vi snackar brylkräm och myggjagare). Med nya innehavare bjuds man numera även på hembakt med exempelvis en morotsmuffins väl värd ett eget stopp. Ett plus med många nostalgipoäng, i min värld åtminstone, är minimoluskerna (ligger på faten bredvid morotsmuffinsen). En storlek större serverades i min högstadieskolas café en gång i tiden. Vad jag minns så serverades inget annat (eller så kunde inget konkurrera med denna sötbomb). Det mindre formatet som serveras på Memphis café är dock att föredra.

20140703_143125

 

20140703_150142

Vid nästa besök på denna pärla till café ska jag smaka på Elvisbakelsen och spela någon 50-talsdänga på jukeboxen.

//Marie-Louise

 

 

3 x värmländsk ost

Det hela började i söndags, då vi på väg från Filipstad till Torsby besökte Lakene Ostgård – en urmysig gård med får, getter, höns och kaniner som man kan interagera med, och glass och ost till försäljning.

IMG_1535

Tuppen på gården. Han och hönsen får alltså vandra lite som de vill på gården.

IMG_1483

Förutom en ost blev det en varsin glass – godast var nog körsbärsglassen med choklad och blodapelsinglassen. Så gott! (Idag besökte vi ”Mormors Glasscafé i Lysvik, där de hade allehanda smaker från Sia – skillnaden mellan fabriksgjord och hemgjord glass är slående, dels när det kommer på smakernas intensitet, dels när det kommer till konsistensen. Egengjord glass – som på Lakene Ostgård, eller hos Naturpralinen i Sysslebäck – är helt enkelt oslagbart!) Glass från Lakene kan man för övrig köpa även på Mimers kök i Råda.

IMG_1559

Igår, efter en vandring längs sjutorpsleden och ett besök på Torsby Finnskogscentrum (som ligger precis över gatan från Finnskogens Ostaffär) blev det så ett stopp i Lekvattnet. Ostaffären är en del av en ”vanlig” lanthandel och består mest av en kyldisk med såväl egna som importerade ostar. Inte lika mysig som Lakene, men två burkar inlagd getost blev det ändå. Tanken är väl att de ska hamna i någon sallad väl tillbaka i huvudstaden.

IMG_1561IMG_1560

Idag var det så dags för det sista ostaffärsbesöket, denna gång hos Lillängens Gårdsmejeri strax norr om Sunne. En sympatisk detalj med just denna gårdsbutik är öppettiderna – det är alltid öppet. Betalar gör man genom att lägga pengarna i en skål och skriva ner vad man köpte för hur mycket vilket datum. Osten tar man sedan själv ur kylskåpet. Ett stycke (vit) Caprin inhandlades här (plus en burk kokad getmese å mormors vägnar).

IMG_1563

På väg till och från Lillängens Gårdsmejeri åker man förbi getterna som idag låg och tog igen sig i skuggan.

IMG_1573

Ostarna som inhandlats under vår lilla ostturné i Nordvärmland. (Smakat har vi gjort i samband med inköpen, så att det är utsökta ostar är vi säkra på.) Noteras kan att även om samtliga butiker ligger i Värmland, är två av tre ägare holländare. Holländsk ostkultur ftw!

//Veronica

 

Harvest on demand

Semesterdagen 23/7 inleddes med ett besök på Torfolk Gård där ”harvest on demand” stod på schemat. Vi hade inte jättebra koll på vad det var innan vi dök upp på gården strax innan tio i förmiddags, mer än att det handlade om någon form av självplock. Vi välkomnades med ett ”De flesta som kommer hit för självplock brukar ha barn med sig” vilket har varit lite symptomatiskt för våra aktiviteter hittills. Men lyckliga människor har barnasinnet kvar, eller nåt. Hursomhelst. Vi hade lite tur och var de enda anmälda till dagens plockning, så vi fick väldigt personlig service.

IMG_1495IMG_1496

Det började med att vi drack lite saft (deras egna KRAV-saft) medan vi gick igenom vilka grödor som fanns tillgängliga för plockning, och vilka av dessa vi ville skörda. Vi valde ut några som vi tänkte att vi hade tid och möjlighet att tillaga innan de blev dåliga. Sen gjorde vi i ordning ett par flaskor vatten att ta med oss ut eftersom det var rätt varmt, uppemot 30°, och därefter traskade vi iväg till det första fältet för att skörda squash.

Efter att ha plockat några gröna och gula squashfrukter så fick vi sätta oss på flaket och åka efter en trakter till fält som låg lite längre bort, och på vägen passerade vi såväl höns som grisar som alla såg ut att må väldigt gott i solen.

IMG_1500

Rödbetor och lök, röd och gul, plockade vi härnäst, och så sallad. Jag var precis på väg att skära av ett salladshuvud när jag upptäckte att det låg en stor padda (som min knutna näve i storlek ungefär) under plantan, så den hoppade jag över, men annars gick det bra.

IMG_1503 IMG_1509

Sen tog åkte vi tillbaka till grisarna för att mata dem lite av den skörd som inte gick att använda till annat (det vill säga att tillaga eller sälja) och ge dem lite vatten. Det var riktigt häftigt att komma så nära – det närmaste jag kommit grisar någon gång tror jag.

IMG_1514 IMG_1516

De två sista stoppen blev för kål (spetskål) och spenat samt persilja. Sen återvände vi till gårdsbutiken för att väga in skörden och komplettera med sådant som fanns i butiken men inte hade funnits på fälten. För min del innebar det en burk lingonsylt med balsamico och en burk vildhallonsylt med vanilj, båda från Torfolk Gård, samt en burk ekologisk grönsaksbuljongspulver. Sen åkte vi iväg för att äta lunch på Mimers kök i Råda, men det blir ett annat inlägg.

//Veronica

Diner 45

På semester i norra Värmland passade vi igår på att besöka Diner 45 (Stöpafors) som, gissar jag, fått sitt namn efter E45 – den väg den ligger längst med. Ett amerikanskt femtiotalsdiner med burgare, sallader och shakes, är beskrivningen ungefär.

20140721_141149

Jag har varit på Memphis Café (Östmark) och Cafeteria Petteråsen (Fensbol) som båda har 50-talsstuk, även om den förras främsta fokus ligger på Elvis och den senare var en kombination av 50-talet å ena sidan och holländsk mat å andra sidan. Ingen av dessa har dock lyckats skaffa sig en särskild plats i mitt hjärta, eller min mage, och förväntningarna på detta tredje femtiotalsställe i samma region var väl inte superhöga.

Antagligen var de måttligt höga förväntningarna en anledning till att det kändes som en så stor positiv överraskning. Konceptet och miljön kändes mycket mer genomarbetad (till och med sugrören, servispersonalens frisyrer och stekpannorna var genomtänkta och passade in i stilen) än på något av de andra ställena, stilen och kvaliteten var konsekvent och maten var riktigt bra.

20140721_141021

Jag älskar färgkombinationen – rött, ljust turkost, svart och vitt.

20140721_140929

Det verkar vara rätt hårt tryck på restaurangen, 800 gäster per dag har de, ett ställe som alltså har ungefär 100 platser inne och ute. Vi hade läst att man borde boka om man skulle dit under veckoslutet, fre-sön, men tänkte att det skulle vara lugnt och vi inte behövde det eftersom vi skulle dit en måndag. Vi hade tur, och fick vad som verkade vara det sista oreserverade bordet inne.

20140721_141046

Många detaljer på 50-talstemat, men det är snyggt inrett, och det känns aldrig plottrigt.

20140721_134523

Och så här såg maten ut. Bacon- och cheeseburgare med pommes och coleslaw, och till det en jordgubbsmilkshake. Burgaren var långt över förväntan, den står sig väl mot de bättre hamburgarna på motsvarande restauranger i Stockholm (Svenska Hamburgerköket, Vigårda och så vidare). Coleslawen var även den oerhört välsmakande, om än inte i så väl tilltagen portion, och jag har inga anmärkningar på potatisen, annat än att de kanske var lite överflödiga: efter burgaren, coleslawen och milkshaken hade jag lite rum för pommes kvar. Milkshaken står sig förresten även den väl mot de bättre motsvarigheterna i Stockholm, B&J-alkoshakesen på restaurang Pont och shakesen på Flippin’ t.ex.

20140721_140142

Ett extra plus för att det serveras såväl öl som vin och att vinerna dessutom har väldigt passande namn.

Jag skulle vilja kalla detta den bästa värmländska restaurangen norr om Sunne. Jag hoppas den blir långlivad, för jag vill definitivt återkomma hit.

//Veronica