Fräscha och fruktiga efterrätter-inspiration

Nu har jag kommit över flera recept på fruktiga efterrätter på sistone, utan att ens ha letat. Den främsta anledningen till att jag är så glad över detta är att jag känt att jag behöver fler lättare, men ändå lite festligare, efterrättsrecept såhär inför den stundande, förhoppningsvis varma, sommaren.

Första receptet är en jordgubbsgazpacho som jag tänker mig skulle passa väldigt bra efter grillad lax. Jag skulle nog överväga att skippa jordgubbsjuicen och iskuberna och låta den stå kallt innan servering, och eventuellt addera lite melon för en tunnare konsistens om det skulle behövas.

Andra receptet är champagnepocherade päron (bara namnen på dessa efterrätter får mig att smälta) som jag har svårare att komma på någon klockren varmrätt till. Men det ger sig säkert. I länken rekommenderas servering med en skopa vaniljglass, men jag tror vaniljkesella eller vispad grädde skulle fungera minst lika bra. I och för sig en lite julig rätt med tanke på att (saffrans-/lingon-/glögg-)pocherade päron är en vanlig efterrätt i juletider, och champagne har en så tydlig nyårsaftonskonnotation. Men jag tror faktiskt den funkar bra även på sommaren.

Tredje receptet är egentligen inget specifikt recept, men jag skulle väldigt gärna testa att göra en pavlova, alltså en marängtårta med maräng, vispad grädde och bär/frukter. Jag har noterat att flera recept även har lemon curd i/på, jag vet inte hur jag ställer mig till det ännu. En perfekt avslutning på en grillkväll tror jag i alla fall att pavlovan kan vara.

Bilder kommer när jag faktiskt realiserar recepten och inte bara skriver om dom… 🙂

//Veronica

Punica granatum

Punica granatum, eller i dagligt tal granatäpplet, är en härlig frukt full av c-vitamin och antioxidanter. Kanske köper jag den inte så ofta för att det känns lite jobbigt att komma åt fruktköttet. Lite för pillrigt och omständigt. Fast mer beror det nog på vanans makt. Granatäpplet är ju en relativt ny bekantskap och förbises kanske av den orsaken mer än annat. Jag har dessutom lärt mig en teknik för att få ur fruktköttet (kärnorna) lätt; rulla frukten lite mjuk, dela och håll halvan upp och ner över en djup tallrik samtidigt som du bankar med en träslev. Kärnorna ramlar då ner och fruktsaften sipprar ur.

Äter gärna granatäppelkärnorna som de är eller i en sallad. Kanske blir det lite saft (grenadin) i drinken någon gång också. Och om det blir några kärnor över så kan de frysas (minimal chans att det blir, men en dag kanske det händer). Sedan mer än ett år tillbaka har jag druckit granatäppeldryck (köpt variant med hallon) nästan varje frukost här hemma  och jag önskar att det ultimata granatäppelglassreceptet faller i mina händer lagom tills våren och värmen kommer på allvar.

//Marie-Louise

Ett gammalt, två nya

Idag kände jag mig riktigt inspirerad i köket och testade två nya recept, och avslutade med en gammal klassiker. Till middag blev det ett för mig nytt recept ur denna:

Nämligen pepparrotspasta. Som såg ut så här i färdigt tillstånd:

Och medan pastan kokade och såsen småputtrade testade jag att sylta rödlök för första gången. Jag använde ett recept från Buffé/ica.se men efter att ha läst tidigare kommentarer så uteslöt jag saltet, och så fick det bara plats med två rödlökar i glasburken jag använde. Till slut blev det så att jag kokade upp 2 dl ättikssprit, 2 1/2 dl strösocker och 1 dl vatten, och medan jag väntade på att lagen skulle koka så gjorde jag i ordning rödlökarna, det vill säga jag delade dem i halvor och skivade dem sedan tunt, varefter jag la upp dem i en glasburk. Sedan hällde jag den uppkokade lagen över rödlökarna så att den täckte dem helt och hållet, och allt fick stå utan lock tills det kallnat, varpå det ställdes in i kylskåpet. Enligt receptet ska det nu stå så i minst 24 timmar. Här är löken medan den håller på att kallna:

Jag har höga förväntningar på löken. En av mina favoritköpeluncher är en wrap (Roast Green) från Wrapster med bland annat syltad rödlök. Så. Gott.

Hursomhelst, när löken var syltad och maten klar och uppäten så blev det som sagt dags för en gammal klassiker: gino. Man lägger hackad frukt av valfri sort i en ugnsform, strör över hackad vit choklad, gräddar i ugn (jag kör på 200°) i ca 15 minuter. Serveras sedan med god vaniljglass. Nedan bild är dock utan glass, och innan ugnen.

//Veronica

Edit: Den syltade löken blev god, men lite stark. Ska nog ha mer vatten i förhållande till ättikssprit nästa gång.