Hallonsufflé nr 2

Nu har jag gjort hallonsufflé två gånger på en dryg vecka, och båda gångerna blev det faktiskt riktigt bra. Jag har haft någon föreställning om att det ska vara så himla svårt med sufflé, att det är väldigt svårt att få till en bra, men nu har det lyckats två gånger av två möjliga. Receptet (ursprungligen från Bonniers kokbok, justerat lite av undertecknad) :

1 förpackning frysta hallon (250 gram)

1 förpackning crème fraîche (2 dl)

1-2 msk maizena

5 äggvitor

4 msk strösocker + strösocker till formarna

rumstempererat smör

1 msk citronsaft

florsocker

Börja med att sätta ugnen på 175° att smörja fem formar (eller ja, det beror på hur stora formarna är, jag använder formar som är 4,5 cm höga och 9 cm i diameter och då räcker det till fem st) med smör, och täck sedan smöret med strösocker. Låt stå.

Värm hallonen i mikron så att de mjuknar något. Häll sedan över dem i en kastrull och mosa dem så att det blir en hallonpuré av det hela. Tillsätt crème fraîchen och maizenan och låta koka upp tills krämen tjocknat. Glöm inte att röra/vispa under tiden så att krämen inte kokar fast. När den tjocknat drar man av den av platten, lägger på ett lock och låter det svalna.

Vispa därefter de fem äggulorna med citronsaften och 1 msk strösocker. Vispa med elvisp tills det bildats skum. Häll därefter i resten av sockret och fortsätt vispa tills skummet är rejält hårt. För att se om marängen är tillräckligt hård kan man använda sig av det klassiska knepet att vända upp och ner på skålen – stannar skummet kvar i skålen är det tillräckligt. Var försiktig dock, och vänd inte för snabbt, så att eventuellt otillräckligt vispat skum inte hälls ut på golvet.

Häll sedan i 1/3 av skummet i den rumstempererade krämen. Rör runt försiktigt så att det blir en slät och välblandad smet av det hela. Tillsätt resten av marängen och rör runt igen, och rör runt igen. När marängen och krämen har blandats ordentligt med varandra häller man i smeten i formarna, och man häller ända upp till kanten. Sen gräddar man dem i ugnen i 15-20 minuter.

Jag serverar den helst täckt med florsocker och med en kula vaniljglass i en annan form så att glassen inte smälter för snabbt, såhär:

IMG_1807

//Veronica

PS. Hallonsufflén var förresten avslutningen på en tre rätter lång middag som inleddes med denna soppa och denna laxrätt.

Kladdkaka goes bananas

Även i mitt kök är kladdkaka rätt populärt. Originalreceptet kommer från mormor och är detsamma som i det tidigare inlägget idag. Minus saltet. Möjligtvis skulle jag vilja tillägga att marmeladen är med i det originalrecept jag använder, snarare än att det är en variant. Efter att ha bakat denna kladdkaka ett otal gånger började jag dock lessna på marmeladsötman, och funderade på andra alternativ. Det slutade med att jag ersatte marmeladen med 1 banan och 100 gram choklad. Man kan naturligtvis använda den choklad man tycker bäst om – jag personligen föredrar någon mörk variant eftersom de har en mindre påtaglig sötma, som ju var anledningen till att jag bytte ut marmeladen.

Bananen mosar jag och tillsätter samtidigt som övriga ingredienser (alltså någon gång mellan socker+ägg och mjöl). Chokladen hackar jag och strör över kakan när jag hällt upp smeten i en form: det blir som ett slags chokladtäcke. Sen gräddar jag den i ca 25 minuter. Den blir inte lika kladdig som originalet, men den blir kladdigare än en vanlig kaka. Men sådant justerar man ju lätt genom att låta den stå i ugnen längre eller kortare tid.

Även här serveras grädde till, ibland bara vispad, men oftast smaksatt med muscovado- eller vaniljsocker.

//Veronica

Kladdkaka

20140511_211311

Med ingredienser som i princip alltid finns hemma snor man snabbt och lätt ihop en av de godaste kakorna som finns. Den ska vara riktigt kladdig med ett krispigt täcke (men är fullt ätbar även om innankråmet stelnat en aning för mycket). En kaka sänd av gudarna att avnjuta med lagom långa tidsintervaller.

2 ägg

3dl socker

4 msk kakao

en nypa salt

1 1/2 tsk vanilj

100 g smält smör

1 1/2 dl mjöl

Rör ihop ägg och socker. Blanda ner resten, ta mjölet sist. Vispa smeten och häll upp den i en bröad form med löstagbar botten (24 cm).  Här brukar jag, för att försäkra mig om att formen inte ska läcka, klä utsidan av botten med aluminiumfolie. Grädda i  190 grader i  20 minuter.

Gräddningstiden varierar något beroende på spisen så det gäller att vara  på alerten när kakan ska tas ut. Med min nya spis tar det exakt 19 minuter för att få den perfekta kladdigheten. Kakan ska ha ett en stel krispig yta som börjat spricka. När man lyfter upp formens ena kant några centimeter så ska man se på  hur ytan rör sig att kakans innandöme ännu inte stelnat.

Variant : Blanda ner 2 msk marmelad i smeten.

Servera med vispad grädde. Ät och njut!

// Marie-Louise

Arla tider

Nu vet jag inte om tio kan räknas som särskilt tidigt på morgonen, men förmiddag är det i varje fall. Såhär i maj är tio en lördags- eller söndagsförmiddag en typisk tid för kosläpp, eller betessläpp. För mig är kosläpp en av vårens absoluta höjdpunkter – med sällskap (att uppleva kosläpp med barn är extra kul) åker jag ut till Kårsta i Vallentuna och ser ko släppas ut på grönbete över sommaren. Innan eller efter kosläppet kan man bland annat gå tipspromenad, äta kanelbullar och dricka mjölk (som Arla bjuder på) och köpa gårdsägg.

IMG_0462

På årets kosläpp var det tyvärr inte superbt väder – det snöade, regnade och haglade inte hela tiden, men mer än tillräckligt – men det var ändå en toppenförmiddag. När alla korna var ute och de flesta hade åkt hem var det fortfarande en massa bullar och mjölkpaket kvar, så vi fick med oss en hel del hem. Vad ska man då göra med en plötslig massa mjölk? Jo, man kan göra ugnspannkaka, med eller utan bacon (och varför inte med gårdsäggen om man passat på att inhandla sådana under kosläppet?). Eller så kan man göra chokladpudding. Här kommer ett recept som jag fått av svärfar:

5 msk maizenamjöl

5 msk kakaopulver

1 1/2 dl strösocker

7,5 dl röd mjölk

1 msk vaniljsocker

Blanda mjöl, kakao och socker i en kastrull. Tillsätt mjölk under omrörning. Koka upp under kraftig vispning (detta moment brukar ta ganska lång tid för mig, men det är värt det) och koka därefter i 3 minuter. Smaksätt med vanilj och häll upp i en skål. Vill man undvika att det bildas som ett skinn ovanpå puddingen kan man strö lite socker på ytan. Låt stå kallt i minst 2-3 timmar före servering. Servera med vispgrädde. Typ såhär:

IMG_0445

//Veronica

Citrus i soppform

Eftersom det är sopptema denna vecka var jag lite sugen på att göra en efterrättssoppa. Efter att ha letat lite så hittade jag flera olika recept på apelsinsoppa, en rätt som jag aldrig hört talas om innan jag googlade ”soppa efterrätt” för bara ett par dagar sedan. Jag fastnade för två – Apelsinsoppa och Apelsinsoppa med exotiska frukter – och utgick från dessa när jag testade för första gången i förrgår. Resultatet var anpassat för två personer.

IMG_0423

Jag började med att pressa fyra apelsiner. Jag silade sedan apelsinsaften så att slutresultatet blev helt slätt, men det gör man som man vill. Jag kokade upp det tillsammans med en redning på 1/2 dl vatten och 1,5 msk potatismjöl, malen kardemumma och lite socker. Apelsiner söthet varierar ju ganska mycket, så sockermängden får anpassas efter det. Man får smaka av eftersom. Sen låter jag alltihop sjuda under omrörning – kraftig och konstant, annars blir det lätt klumpar. När soppan fått lagom konsistens, också en smaksak, tog jag av den från plattan och hällde upp den i en skål för att svalna. När den svalnat ställde jag den kallt under lock. (Huruvida man vill servera den varm eller kall är också upp till var och en.)

Medan soppan kallnade finhackade jag en kiwi, delade några physalisfrukter i fyra delar, och gröpte ur en grapefrukt så att bara fruktköttet och inte skinnet kom med. Sedan hällde jag över grapefruktjuice som dessa finfördelade frukter fick ligga i ett tag.

IMG_0424

När det var dags för efterrätt hällde jag upp soppan i två djupa assietter, la i fruktsalsan och toppade med vaniljkesella och citronmeliss. Mycket fräsch efterrätt som fick väldigt bra respons! 🙂

//Veronica

Lördagsgott

En av mina livsmotton är ”Keep it simple” – detta gäller även matlagning. Ibland är det kul att utmana sig själv med råvaror och tekniker man inte är bekant eller bekväm med, men ibland är det skönt att ha några recept som är enkla och snabba, men inte desto mindre goda.

Eftersom det är lördag idag tänkte jag dela med mig av ett efterrättsrecept som vi tillagar då och då här hemma. Bananer med karamellsås och vaniljglass. Det är få ingredienser – bananer, smör, farinsocker, sirap och vaniljglass – och det går snabbt.

Smält smör i en stekpanna, och skär bananerna i lagom stora bitar. Jag brukar köra på en gång på längden och två gånger på tvären, sex bitar per banan alltså.

IMG_0393

När smöret börjar puttra och få färg lägger man i bananerna i stekpannan, därefter tillsätter man så mycket eller lite farinsocker och sirap man vill. Jag brukar ha betydligt mindre sirap än farinsocker, men det gör man som man vill. Sen steker man alltihop till dess att man fått en tillfredsställande konsistens, smak och färg på såväl bananer som karamellsås. Servera med vaniljglass och ät omgående, annars smälter glassen medan såsen stelnar. Inte optimalt.

IMG_0396

Bon appétit!

//Veronica

Ett gammalt, två nya

Idag kände jag mig riktigt inspirerad i köket och testade två nya recept, och avslutade med en gammal klassiker. Till middag blev det ett för mig nytt recept ur denna:

IMG_1331

Nämligen pepparrotspasta. Som såg ut så här i färdigt tillstånd:

IMG_1326

Och medan pastan kokade och såsen småputtrade testade jag att sylta rödlök för första gången. Jag använde ett recept från Buffé/ica.se men efter att ha läst tidigare kommentarer så uteslöt jag saltet, och så fick det bara plats med två rödlökar i glasburken jag använde. Till slut blev det så att jag kokade upp 2 dl ättikssprit, 2 1/2 dl strösocker och 1 dl vatten, och medan jag väntade på att lagen skulle koka så gjorde jag i ordning rödlökarna, det vill säga jag delade dem i halvor och skivade dem sedan tunt, varefter jag la upp dem i en glasburk. Sedan hällde jag den uppkokade lagen över rödlökarna så att den täckte dem helt och hållet, och allt fick stå utan lock tills det kallnat, varpå det ställdes in i kylskåpet. Enligt receptet ska det nu stå så i minst 24 timmar. Här är löken medan den håller på att kallna:

IMG_1324

Jag har höga förväntningar på löken. En av mina favoritköpeluncher är en wrap (Roast Green) från Wrapster med bland annat syltad rödlök. Så. Gott.

Hursomhelst, när löken var syltad och maten klar och uppäten så blev det som sagt dags för en gammal klassiker: gino. Man lägger hackad frukt av valfri sort i en ugnsform, strör över hackad vit choklad, gräddar i ugn (jag kör på 200°) i ca 15 minuter. Serveras sedan med god vaniljglass. Nedan bild är dock utan glass, och innan ugnen.

IMG_1325

//Veronica

Edit: Den syltade löken blev god, men lite stark. Ska nog ha mer vatten i förhållande till ättikssprit nästa gång.