Broccolisoppa

20140118_202743

Många soppor går förvånandsvärt snabbt att tillaga så även denna broccolisoppa. Receptet kommer från Lisa Lemkes ”Allt i en gryta” som varit en av denna  vinters stora matinspiratörer för min del. Jag byter gärna ut mandel och blåmögelost mot knaperstekt bacon och lite strimlad purjo men det är ju en smaksak.

Broccolisoppa (4 port)

  • 250 g broccoli
  • 1/2 purjolök
  • 2 vitlöksklyftor
  • 7 dl buljong
  • 2 dl crème fraiche
  • 200 g frysta ärtor
  • 2 msk hackad dill
  • rivet skal från en citron
  • 2 tsk pressad citronsaft
  • 50 g saltrostade mandlar (rosta mandlarna med lite salt på svag värme i torr stekpanna)
  • 125 blåmögelost
  • salt & svartpeppar
  • någon matolja

Förbered genom att dela broccolin i mindre bitar, strimla den väl sköljda purjolöken  och skala och hacka vitlöken. Hetta upp olja i en kastrull och fräs purjolök och vitlök helt kort. Tillsätt broccoli, buljong, crème fraiche, salt och peppar. Koka upp och låt sjuda tills broccolin är mjuk. Häll sedan i ärtor och dill och låt koka ytterligare några minuter. Mixa soppan och smaka av med citronskal, citronsaft och eventuellt mer salt och peppar. Toppa med grovhackad mandel och blåmögelost i mindre bitar.

//Marie-Louise

Citrus i soppform

Eftersom det är sopptema denna vecka var jag lite sugen på att göra en efterrättssoppa. Efter att ha letat lite så hittade jag flera olika recept på apelsinsoppa, en rätt som jag aldrig hört talas om innan jag googlade ”soppa efterrätt” för bara ett par dagar sedan. Jag fastnade för två – Apelsinsoppa och Apelsinsoppa med exotiska frukter – och utgick från dessa när jag testade för första gången i förrgår. Resultatet var anpassat för två personer.

IMG_0423

Jag började med att pressa fyra apelsiner. Jag silade sedan apelsinsaften så att slutresultatet blev helt slätt, men det gör man som man vill. Jag kokade upp det tillsammans med en redning på 1/2 dl vatten och 1,5 msk potatismjöl, malen kardemumma och lite socker. Apelsiner söthet varierar ju ganska mycket, så sockermängden får anpassas efter det. Man får smaka av eftersom. Sen låter jag alltihop sjuda under omrörning – kraftig och konstant, annars blir det lätt klumpar. När soppan fått lagom konsistens, också en smaksak, tog jag av den från plattan och hällde upp den i en skål för att svalna. När den svalnat ställde jag den kallt under lock. (Huruvida man vill servera den varm eller kall är också upp till var och en.)

Medan soppan kallnade finhackade jag en kiwi, delade några physalisfrukter i fyra delar, och gröpte ur en grapefrukt så att bara fruktköttet och inte skinnet kom med. Sedan hällde jag över grapefruktjuice som dessa finfördelade frukter fick ligga i ett tag.

IMG_0424

När det var dags för efterrätt hällde jag upp soppan i två djupa assietter, la i fruktsalsan och toppade med vaniljkesella och citronmeliss. Mycket fräsch efterrätt som fick väldigt bra respons! 🙂

//Veronica

Soppteater

Det var påsk, mormor var på besök, vi hade bestämt att denna vecka skulle ha tema ”soppa” och jag såg att det skulle tolkas Ferlin på Klara Soppteaters scen. Som de matintresserade värmlänningar vi då är bokade vi på skärtorsdagens morgon tre biljetter till sopplunchen ett par timmar senare. Det var första gången någon av oss besökte soppteatern, men knappast sista.

IMG_0374

Det började med att den konstnärliga ledaren – Albin Flinkas – kom fram och sa några ord på scen, drog nåt skämt, interagerade med oss i publiken lite och sedan presenterade föreställningen. Det låter inte särskilt märkvärdigt, och det är det väl egentligen inte, men de där minuterna gjorde att det blev en familjär, trevlig och bekväm atmosfär i hela lokalen. En liten och enkel sak som hade stor effekt.

Sedan kommer Joakim Jennefors och en pianist (som jag tyvärr inte minns namnet på) in på scen och Jennefors börjar sjunga ”I livets villervalla” och allt jag kan tänka och känna är wow. (Jag tyckte personligen det var extra roligt att höra att Jennefors också var med i Sweeney Todd som sambon och jag såg på Stockholm Stadsteater förra fredagen, alltså en dryg vecka efter soppteaterbesöket.) Tyvärr är inte följande låtar fullt lika bra som den första. Bortsett från den första låten var den första halvan inte så fantastiskt upphetsande. Men den andra – den var fylld av dikter som gjorde sig så otroligt bra i visformat. Och så avslutades det med ”I livets villarvalla” ytterligare en gång, och man kunde lämna soppteatern alldeles varm i hjärtat.

Det var underhållningen – men maten då? Till Ferlin-tolkningarna serverades det en linssoppa med gräddfil och bröd, och därefter kaffe och vetebröd. Linssoppan var god, men bäst gillade jag ändå skålarna som soppan serverades i, nämligen soppskålar från Revol.

soppskål revol

Vill. Ha.

På det stora hela ett mycket angenämt besök. Och en stor rekommendation: besök Klara Soppteater. Jag kommer definitivt göra det igen.

//Veronica

 

 

Historiska soppor

erik XIV

När Erik XIV  dör på Örbyhus i Uppland strax efter midnatt den 26:e februari 1577 började det genast tisslas och tasslas  om att han hade förgiftats. Historieskrivaren Johannes Messenius skriver mer än 40 år senare att kungen troligtvis  hade ätit arsenikspetsad ärtsoppa.  Ett seglivat rykte som förts vidare, fäst sig i generationer av skolelevers historieböcker och gett ärtsoppan en lite ovanlig status i svensk mattradition. Det är numera klarlagt att Erik verkligen hade stora mängder arsenik i kroppen när han dog (de har inte tillförts efteråt). Hur han fått i sig arseniken vet vi däremot inte,  kanske kan vinet han drack vara ett troligare misstänkt  medium för arseniken, därom kommer vi nog aldrig att få klarhet. Ärtsoppans rykte som potentiell kungamördare har hur som helst gjort den odödlig.

En annan odödlig soppa vars rykte nått oss genom århundraden från en svunnen forntid är melas zomos, svartsoppan. ”Nu förstår jag varför spartanerna inte fruktar döden” ska en besökare i Sparta ha sagt efter att ha smakat på soppan som innehöll grisblod, grisben och vinäger. Den spartanska svartsoppan må kanske ha varit motbjudande, inget recept har överlevt tidens tand, men spartanerna var heller inte bortklemade. Från Sparta kom den effektivaste krigsmaskin som den antika grekiska världen kunde uppvisa. Misstänker starkt att de blodsoppor som än i dag äts runt om i världen, t.ex. den svenska svartsoppan gjord på gåsblod, är av en helt annan smakmässig kaliber än den spartanska.

sparta2

Ungefär samtida med den spartanska svartsoppan har en soppa tillagats och lagts ner i en grav i en helt annan del av världen. I Kina har arkeologer hittat ett 2400 år förseglat bronskärl i en grav nära staden Xian (där den berömda terrakottaarmén hittats). Soppan som visserligen grönfärgats av oxidation från bronset har bevarats i flytande form, tämligen unikt i världen. Du kan läsa mer om det kinesiska fyndet här.

//Marie-Louise

Favoritingrediens #2: Vitkål (del 2: soppor)

Det har ju redan skrivits ett inlägg om vitkåls förträfflighet, och i det lades det upp recept på tre alldeles ypperliga sallader på vitkål. Men man kan ju använda vitkål till så mycket annat än sallader – soppor t.ex. I det här inlägget, vårt första gemensamma, kommer två tips på riktigt goda soppor med vitkål.

Veronica lagar: Tomat- och potatissoppa med vitkål och kokosmjölk (receptet är Ingemar Lyxells och hämtat ur ”Soppboken”)

IMG_0332

ca 500 g potatis

ca 300 g tomater

ca 300 g vitkål

ca 200 g rödlök

1 burk kokosmjölk

2 st hönsbuljongtärningar

1,5 dl vatten

olivolja

spiskummin, salt & peppar

Tärna potatisarna och tomater, strimla vitkålen och hacka löken. Fräs potatis, vitkål och lök i en stor kastrull/gryta, men se till att de inte får färg. Tillsätt vatten, buljongtärningar och tomater och låt koka i ungefär 10 minuter. Häll därefter på kokosmjölken och smaka av med kryddorna. Servera gärna med ett gott bröd!


Marie-Louise lagar: Nikkaluoktasoppa (har tyvärr glömt vem jag fått receptet av, en kurskamrat från långt bak i tiden som jag är evigt tacksam)

IMG_0382

6 hg köttfärs

1 stor röd paprika (eller grön om man föredrar)

1 litet vitkålshuvud

1 purjo

2 lagerblad

1 knippe persilja

1 liten burk slotts senap

2 l vatten

4 grönsaksbuljongtärningar

salt och svartpeppar

Strimla vitkålen, purjolöken och paprikan. Salta köttfärsen och bryn den tills den börjar ”smula”. Häll den sedan i en stor gryta och tillsätt de strimlade grönsakerna. Häll i buljongen (vatten och tärningar), lägg i lagerbladen och låt koka i 10 minuter. Häll i senapen (snåla inte, det ska vara mycket) och persiljan. Salta om behövs och krydda  med svartpeppar. Serveras med fördel med vitlöksbröd.

//Marie-Louise & Veronica

Het morotssoppa

För en del av mina vänner är soppa inget de längtar efter eller skulle få för sig att bjuda på. Vad denna aversion, eller åtminstone ignorans, mot soppa som mat beror på  vet jag inte. Kanske serverades det intetsägande soppor i skolans matbespisningen, eller kanske sågs soppor som fattigmansmat i ett land som har moderniserats snabbt och effektivt.  Inte minns jag speciellt många soppor från min barndom heller förutom en köttsoppa. Jag har trots detta testat många olika soppor genom mitt vuxna matlagarliv och fastnat rejält för några av dem. Potatis- och purjolökssoppan som mina barn avskydde men jag älskade, Nikkalouktasoppan som vi alla gillade och inte minst den femtioelfte av alla morotssoppor som jag testat… så god.

Det blev en intensiv och het kärlek vid första smaktillfället  till den här soppan. Den är hämtad ur Jacob Wismars Familjens Hälsokokbok (med undertiteln Lagom nyttig mat).

Het morotssoppa      4 portioner

4-5 morötter

2 tsk röd thaicurrypasta

2 vitlöksklyftor

2 msk grönsaksfond (eller kycklingfond)

1 msk riven färsk ingefära

½ citron

5 dl vatten

salt och peppar

400 g kokosmjölk

1 kruka färsk koriander

  1. Skiva morötterna och finhacka vitlöken. Koka upp morot, vitlök, ingefära och vatten i en kastrull. Låt koka under lock i 7 minuter eller tills de är mjuka.
  2. Tillsätt kokosmjölk, currypasta och fond.  Mixa allt slätt med hjälp av en stavmixer. Pressa i citronjuicen. Smaka av med salt, peppar och eventuellt koriander.

Om du gillar riktigt starka soppor så ökar du mängden currypasta. Koriander har jag hoppat över de flesta tillfällen och det funkar också.

//Marie-Louise