Gastronomisk dekadens

Idag är det den fjortonde, vilket innebär att det igår var den trettonde, vilket som vanligt innebar månadsdejt. Det var min tur att bestämma vart vi skulle, och jag hade bokat bord på Kalle & Jocke ❤ Kåken, som ligger längst in i restaurang Niklas. Eftersom jag gillar att ha god framförhållningen var vi där en tio minuter tidigt, vilket visade sig vara först av alla, varför vi kunde välja vart vi skulle sitta. Vi fick således det, enligt mig, bästa bordet – ett hörnbåsbord med plats för fyra men dukat för två. Kalle & Jocke har tidigare haft Ölbaren i Åre och har varit en av två anledningar till att Jämtland legat/ligger högt på listan över potentiella resmål. (Mer om hur de nu flyttat till storstan kan man läsa här.)

Det var rätt hög volym på musiken, rätt dämpad belysning, rätt mycket steampunk över inredningen, och rätt överraskande matmässigt. Man kan inte välja på olika rätter, utan det som erbjuds är en meny, ”Gastronomisk dekadens”; en hemlig meny där man inte har någon aning om vad som komma skall, och till denna meny beställdes även ett dryckespaket som var ungefär lika hemligt.

Efter middagen fick vi en meny, och vi fotade alla rätter utom den första och i en första version av det här inlägget fanns alla foton samt en bild av menyn. Men en stor del av grejen med den här upplevelsen är överraskningsmomentet. Att man liksom inte vet vad man kan vänta sig. Några bilder kommer jag ändå bjuda på, men jag vill inte avslöja för mycket. Här är ett axplock av vad vi bjöds på igår:

IMG_1786IMG_1769IMG_1777IMG_1776

Bifftartar, mördarsnigel, världens bästa svamp och anklever.

Till maten (ca 25 olika rätter/serveringar) serverades vodka, öl, cider, vin, punsch och kaffe. En helkväll alltså. Helt annorlunda än allt jag varit med om tidigare och något jag är så himla glad att jag fick uppleva igår. Så, så häftigt!

Sammanfattning: Veronica ❤ Kalle & Jocke ❤ Kåken

//Veronica

PS. Att jag inte nämnt servicen beror på att den var perfekt.

Annonser

10-årskalas

Den 1:a september blir Djuret fem år, Pubologi 4 år, The Burgundy 1 år och det blir tillsammans, om vi inte har räknat fel, tio år exakt. Sen har vi ju såklart Tweed, Svinet och Leijontornet 12 x 8 men på det stora hela blir det sisådär tio år typ och det ska vi givet fira på ett sätt som vi aldrig gjort förr. Vi bjuder in alla, och då menar vi alla i ungefär hela världen, på en sällan skådad walking dinner på fem av våra ätochdrickinrättningar. Vi kommer att öppna hela huset klockan 17.00 och då kan man för tio kronor (passande va?) sticka in huvudet på Djuret och få en signaturrätt med passande dryck, slajda in på Pubologi på en anrättning gastro-cross-cooking med dryck (även det för tio spänn), hoppa jämfota in på The Burgundy och karva en rejäl bit från ett hjul Comté med lite vino (för tio spänn!), göra en kullerbytta in på Tweed (heltäckningsmatta) på en banger med mash och en cervezita (för tio spänn) och sist men inte minst ta lite frisk luft uppe på vår innergård där Tweeds sommarbar The Sanchez blandar till en fläskig signaturcocktail för det facila priset tio spänn.”

Så såg delar av den inbjudan jag fick i mejlen den 19 augusti ut. Och som jag har sett fram emot gårdagen. Jag tog alltså med mig moderen (som dessutom råkar vara min medbloggerska) och sambon och drog till Gamla Stan igår kväll.

20140901_170508

Första stoppet var Djuret där vi blev serverade en varsin oxtartar och varsitt glas Bourgogne. Smarrigt värre. (Tartar råkar vara en av mina favoriträtter, för att inte säga min absoluta favoriträtt. Galet bra inledning på kvällen i vart fall.)

20140901_181719

Därefter blev det pilgrimsmussla med vit Rioja på Pubologi. Maten smakade mycket bra och vinet var både gott och intressant, det var första gången jag smakade ett vitt Rioja-vin.

IMG_1710

Sen drack vi vin och åt ost på The Burgundy…

20140901_191636

…och slutligen fick vi korv (nöt-, fläsk- och vilt-), mos och persiljemajonnäs ackompanjerad av en öl – Wisby Hansapils om jag inte missminner mig – på Tweed.

Visst var det mycket folk, och ibland lite väl lång kö, men vad gör det när maten och drycken är så välsmakande? Väldigt bra inledning på veckan, månaden och hösten.

Vill du också få reda på vad som händer på Djuret, Pubologi och/eller Tweed? (Och Leijontornet, The Sanchez, Svinet & The Burgundy…) Då kan jag verkligen rekommendera att gå in på hemsidan och lämna sin mejladress. Så slipper man missa sådana här finfina tillställningar.

//Veronica

 

Voltaire + Lux Dag för Dag

Lördagen ägnades mestadels åt födelsedagsfirande, och däri ingick måltider dels på Voltaire i PUB-huset vid Hötorget, dels på Lux Dag för Dag på Lilla Essingen.

Lunchen var bra. Maten var riktigt bra, fräsch och smakrik, och inredningen var mysig, bortsett från de pallar vi satt på vid bordet. Jag har inget emot pallar som sådana, men jag gillar åtminstone ryggstöd, och gärna armstöd också, när jag sitter och äter. Jag såg att det fanns stolar vid andra bord, men samtliga var upptagna, vilket för mig till min andra invändning: ruschen. Det var väldigt mycket folk på restaurangen, och än mer som passerade, för Voltaire ligger ju som sagt i en galleria.

Kort och gott: maten var god, så pass god att jag vill återvända till Voltaire, men då ska jag se till att göra det när det inte är lika mycket folk i farten, och ta ett bord med stolar längre in i restaurangen så man ”slipper” alla förbipasserande. (Noteras kan att Voltaire vann en Gulddrake för bästa budgetrestaurang 2014 – efter mitt första besök där har jag inga direkta invändningar mot detta.)

Middagen var bättre. God mat, bra, men inte fantastiskt bra, service (jag har bara smärre anmärkningar på beställningsupptagning och dryckesservering), och väldigt trevlig och inbjudande lokal – bekväma sittplatser, lagom med utrymme, bra akustik. Kvällens ledord var lättrökt, och förrätten bestod av en ”lättrökt tartar på regnbågslax med hummer, rabarber och pepparrot” som var bra, men inte överväldigande bra, och jag insåg att jag personligen tycker att fisk är bättre i ceviche än som tartar.

Varmrätten var en ”lättrökt stekt vildandsbröst, gräddkokta kantareller och blomkålsskott” som till skillnad från tartaren var överraskande välsmakande. Jag gillar ju som sagt inte svamp, men detta var en rätt med flera olika svampar (inte bara kantareller) som smakade riktigt, riktigt bra. Köttet var perfekt tillagat, såsen var perfekt kryddad och övriga ingredienser – framförallt svampen och blomkålet – utsökta. Potatiskroketten var oväntat fräsch, om än lite i minsta laget till den jämförelsevis stora mängden kött.

Efterrätten blev en oantastlig ”Hallonsufflé med drottninggräddglass” och jag fick lära mig att jag, även om jag blir rekommenderad något annat, föredrar riktigt söta viner till efterrätt.

I korthet: Lux Dag för Dag är en restaurang jag definitivt vill återvända till, även om den inte uppnått samma favoritstatus som Byn och Pubologi. Ett stort plus för att den verkar vara väldigt barnvänlig – en majoritet av närvarande sällskap, ej undertecknads, hade barn i storleken 0-4 år och det var inga problem varken för personalen eller övriga gäster. Och Lux’ ”Walk through”-fredagspåse är något som kommer att planeras in snarast.

//Veronica