Ny kokboksönskning

Så… jag snubblade över veckans boktips på bloggen Söta saker: Daniel Coyets ”Paris: från chèvre chaud till couscous merguez”.

danyel couet 1

Såhär snygg var den på Therésia Erneborgs blogg… (bilden är alltså lånad därifrån för att förtydliga)

danyel couet 2

…och såhär såg den ut på AdLibris. Jag måste säga att jag blev lite kär i den boken man ser på den övre bilden. Förutom att Danyel Couet är en favoritkock, Paris en favoritstad och Söta saker en favoritblogg så är boken sjukt snygg och skulle passa riktigt fint bredvid Taylors & Jones Korvbok:

korvbok

Jag hoppas att det bara är något avtagbart omslag på den nedre Paris-bilden, för den är inte alls lika snygg. Jag tror det här är en sådan bok jag måste köpa på antikvariat bara för att vara viss om jag får den upplaga/version jag verkligen vill ha.

//Veronica

Annonser

10-årskalas

Den 1:a september blir Djuret fem år, Pubologi 4 år, The Burgundy 1 år och det blir tillsammans, om vi inte har räknat fel, tio år exakt. Sen har vi ju såklart Tweed, Svinet och Leijontornet 12 x 8 men på det stora hela blir det sisådär tio år typ och det ska vi givet fira på ett sätt som vi aldrig gjort förr. Vi bjuder in alla, och då menar vi alla i ungefär hela världen, på en sällan skådad walking dinner på fem av våra ätochdrickinrättningar. Vi kommer att öppna hela huset klockan 17.00 och då kan man för tio kronor (passande va?) sticka in huvudet på Djuret och få en signaturrätt med passande dryck, slajda in på Pubologi på en anrättning gastro-cross-cooking med dryck (även det för tio spänn), hoppa jämfota in på The Burgundy och karva en rejäl bit från ett hjul Comté med lite vino (för tio spänn!), göra en kullerbytta in på Tweed (heltäckningsmatta) på en banger med mash och en cervezita (för tio spänn) och sist men inte minst ta lite frisk luft uppe på vår innergård där Tweeds sommarbar The Sanchez blandar till en fläskig signaturcocktail för det facila priset tio spänn.”

Så såg delar av den inbjudan jag fick i mejlen den 19 augusti ut. Och som jag har sett fram emot gårdagen. Jag tog alltså med mig moderen (som dessutom råkar vara min medbloggerska) och sambon och drog till Gamla Stan igår kväll.

20140901_170508

Första stoppet var Djuret där vi blev serverade en varsin oxtartar och varsitt glas Bourgogne. Smarrigt värre. (Tartar råkar vara en av mina favoriträtter, för att inte säga min absoluta favoriträtt. Galet bra inledning på kvällen i vart fall.)

20140901_181719

Därefter blev det pilgrimsmussla med vit Rioja på Pubologi. Maten smakade mycket bra och vinet var både gott och intressant, det var första gången jag smakade ett vitt Rioja-vin.

IMG_1710

Sen drack vi vin och åt ost på The Burgundy…

20140901_191636

…och slutligen fick vi korv (nöt-, fläsk- och vilt-), mos och persiljemajonnäs ackompanjerad av en öl – Wisby Hansapils om jag inte missminner mig – på Tweed.

Visst var det mycket folk, och ibland lite väl lång kö, men vad gör det när maten och drycken är så välsmakande? Väldigt bra inledning på veckan, månaden och hösten.

Vill du också få reda på vad som händer på Djuret, Pubologi och/eller Tweed? (Och Leijontornet, The Sanchez, Svinet & The Burgundy…) Då kan jag verkligen rekommendera att gå in på hemsidan och lämna sin mejladress. Så slipper man missa sådana här finfina tillställningar.

//Veronica

 

Några korvar och ett tillbehör

20140331_191121

Helgens korvfestival bjöd på många positiva smakupplevelser och några nostalgitrippar. Jag och sällskapet fastnade direkt för den korv vi testade allra först. Och fortfarande efter två rundor av idogt provsmakande bland utställarna så var det den, Stellans kallrökta äppelkorv, som var favoriten. Men det var inget ohotat favoritskap för korvarna var många och goda. Och vilken korv man föredrar beror naturligtvis på både smak och syfte.

Sedan har vi de där korvarna som väckte gamla minnen till liv. Där var stångkorven (en godare variant vill jag nog tycka) som var en del av min egen skolgångs matbespisningssmeny men numera är saligen frånvarande åtminstone från den skolmatsal jag frekventerar. Vi bjöds också på grynkorv av Grynkorvens vänner, ett sällskap av eldsjälar och andra intresserade som vill verka för bevarandet av en gammal mattradition. Grynkorv är en västgötsk släkting till värmlandskorven (eller potatiskorv som den kallades när jag växte upp) och jag tycker att sällskapet gör ett viktigt kulturkulinariskt insats här. Korven var dessutom god.

En ny råkorv (en obehandlad korv med kort hållbarhet och som måste lagas innan man äter den, för den som undrar) med timjan- och tomatsmak från en av våra större korvproducenter kan kanske vara nått för sommarhalvårets grillparty. Den smakade gott på plats men en extra avsmakning  hemma, som en hel måltid, får fälla det avgörande omdömet. Timjan- och tomatkorven  kommer snart att finnas i butikerna.

20140331_201454

Den mest otippade och överraskande smakupplevelsen var det ett tillbehör som stod för. För det var,  om jag ska vara ärlig, med en lätt road skeptisk min som vi tog oss för att avsmaka blåbärssenapen. Den minen utbyttes dock raskt till ett nickande erkännande av densamma. Det smakade faktiskt riktigt bra.  Huruvuda smaklökarna klarar av kombinationen blåbärssenap och korv får väl tiden utvisa. Den hugade kan gå in på LissEllas Senap för att läsa mera.

20140331_204430

// Marie-Louise

Korvfestival

Allt har en ände men korven den har två. Och många korvändar blev det som både betittades och avsmakades när jag gick runt idag på Korvfestivalen i Annexet vid Globenområdet. Här presenterade sig  stora, småskaliga och nya heta korvproducenter och så naturligtvis tillverkare av de obligatoriska tillbehören. Efter några rundor med provsmakning bland utställarna kan konstateras att det rör på sig rejält i den svenska  korvbranschen. Jämfört med min egen barndoms något enahanda korvutbud (som med ett enda undantag var industriellt producerat) finns det numera ett fantastiskt varierat utbud. Min egen relation till korven har i vuxen ålder varit något sval på grund av  blek smak och en stor skepsis vad innehållet beträffar.  Egentligen har korv bara smakat bra när man grillat den i skogen. Kommer nog fortfarande att noggrant välja vilka korvar jag sätter tänderna i men ett intresse har växt de senaste åren.  En korvkurs står på min tänker-göra-lista och korvfestivalen sporrade mig än mer. Det enda jag saknade, eller inte såg, var vegetarisk korv. Tycker nog att det är en produkt som borde ha stor potential att utvecklas smakmässigt. Tycker nog också att festivalen skulle bli mer komplett med vegetariska korvar även om jag inser att frånvaron av dessa säkert har sina randiga skäl.

Upptäckte att det finns en symbol för köttprodukter där alla led i processen, från uppfödning till färdig produkt, är inhemskt svenska:

Korvfestivalen arrangeras av Korvakademin.

Om några korvar och ett tillbehör med ny och smakmässigt  helt otippat innehåll kommer jag att berätta senare.

// Marie-Louise