Årets första ALIM

Igår var det alltså dags för årets första ALIM – Andra Lördagen I Månaden. Och det blev ett besök på Kornhamnstorg No 53, en restaurang jag inte hade hört jättemycket om innan.

En sak som jag gillade väldigt mycket var inredningen, med ett stort undantag: stolarna. Stolarna bestod till 90 % av billiga (?) kopior av Öglan, och jag gillade att se dem ungefär lika mycket som sambon gillade att sitta på en, det vill säga inte alls. Det var min ena invändning mot Kornhamnstorg No 53, den andra handlar om vattnet. Och det är egentligen inte en invändning mot den restaurangen specifikt, utan i allmänhet: Det här med att ta betalt för stilla vatten. Det ger ett oerhört tarvligt sniket intryck. Det var samma sak på Fotografiska i december – 35 kr för en flaska kranvatten, eller möjligtvis en flaska vatten som smakar som kranvatten. Detta stör mig något så oerhört. Den tredje invändningen gäller servicen. Okej, det kanske inte var något direkt fel på servicen, men det kändes rörigt när det var nya personer nästan varje gång vi interagerade med personalen. En visade oss bordet, en annan tog dryckesbeställning, en tredje matbeställningen och så vidare tills det hela avslutades med att en för oss helt ny person kom med notan. Jag föredrar personligen mer en mer enhetlig service.

Annars då? Jomenvisst, det var helt okej. Eller ja, bra till och med. Vi började med en varsin drink. Jag tog en The Logistics Cocktail och sambon en Sidecar Noix. Min påminde väldigt mycket om favoritdrinken Bees Knees, vilket är ett gott betyg – båda drinkarna var väldigt goda.

IMG_0060_2

Sen beställde jag in en råbiff och ett glas champagne – finns det råbiff eller tartar på menyn som beställer jag in det, och favoritdrycken till är bubbel. Sambon beställde å sin sida in en bruschetta med pulled pork på vildsvin, tillsammans med en Sleepy Bulldog.

IMG_0065_2IMG_0066

Råbiffen tyckte jag var särskilt intressant. Tillbehören brukar ju vara kapris, finhackad rödlök, fransk senap och en äggula. Denna gången fick jag visserligen kapris, men inte vanliga inlagda, parmesan, persilja, tryffelmajonnäs och citron. Det var kul med lite nytt, och gott. Champagnen var också en trevlig överraskning, vanligtvis brukar det vara lite torrare champagne man får in på lokal, men denna var lite sötare och påminde mest om gula änkan som är min favorit.

IMG_0067_2IMG_0068

Dragonkyckling med ugnsstekta rotfrukter och en väldigt fancy tonfiskpizza. Dragonkycklingen var helt okej, men inget anmärkningsvärt, pizzan var väl i så fall mer speciell.

IMG_0069IMG_0070

Chokladmousse och aprikosmacaron för mig, chokladbrûlée för sambon. Precis som huvudrätten: helt okej, men inget anmärkningsvärt. Tyvärr så avslutades inte middagen lika intressant och wowigt som den inleddes. (Plus att jag börjar tröttna på efterrätter serverade i sådana här glasburkar – det blir otympligt och locket är bara i vägen. Vad är det för fel på tallrikar eller vanliga formar?)

Bra mat är inte svårt att få tag på i Stockholm, när vi är ute och äter är det där lilla extra vi letar efter. Det var absolut inget fel på maten, men det saknade wow. Utan det så är chansen inte stor att vi går tillbaka en andra gång. Drycken och förrätterna och kanske pizzan var i och för sig så pass intressanta att jag kan tänka mig att besöka Kornhamnstorg no 53 igen, men då kommer jag antagligen vilja sitta i baren, där jag garanterat inte hamnar på en Öglan-kopia, och satsa på förrätt, pizza till varmrätt och hoppa över efterrätten. Eller så kikar jag in för att ta en drink innan middag någon annanstans. Trerätters vid ett bord blir det dock inte här igen om jag kan undvika det. Det var som sagt helt okej, eller bra till och med, bara inte tillräckligt bra, samtidigt som det hade vissa brister. (Obekväma sittplatsers betydelse kan inte överskattas – som jag har nämnt på bloggen tidigare är Boqueria ett annat ställe som jag undviker att besöka igen på grund av just detta. Otroligt trist.)

Nu får vi blicka framåt mot februaris dejtkväll!

//Veronica

 

Meat Free Monday #23

Provencalskinspirerad middag                                                                                                                                                                                                                                                         En sex timmar lång middag som börjar med en sydfransk aperitif, Pernod, serverad med  is. Trots stark alkoholhalt väcker  anissmaken aptiten.  Efter en stund är det dags för förrätten, en enkel Chevré chaud.  Huvudrätten, en långkokt ratatouille med bulgur och vitlökskräm var i all sin enkelhet bland det absolut godaste jag någonsin ätit, restaurangmat inräknad. Till dessert ville vi ha något med kastanj i.  Från Tastelines receptsamling hämtades en osötad kastanjepaté.  Kastanj hör hösten till i Frankrike. Då sprider sig doften av rostad kastanj över boulevarderna. Här är vi dock lite mer prosaiska och praktiska och använder konserverad kastanjepuré.  Den annorlunda men fylliga smaken av osötad kastanj och mörk choklad tillsammans överraskade oss vana som vi är med mer söta desserter. Här gjorde sig ett sött dessertvin utmärkt till. Kanske kan man halvera receptet, det blir tillräckligt för fyra personer ändå. Kanske ska man vara van kastanjeätare eller väldigt sugen på att testa innan man tar sig för att göra den här efterrätten. Alla moment i rätterna är enkla men tillagningen av huvudrätt och stelnandet av efterrätten tar tid. Förbered  därför rätterna i omvänd ordning mot hur man äter dem.

20141025_193438

20141025_191308

Förrätt: Chevre chaud

chevre

baguettebröd

flytande honung

valnötter

sallad

Skala av det yttre lagret på getosten. Skiva i centimetertjocka skivor. Skiva även baguetterna i det antal skivor du behöver till getosten (förslagsvis två per person). Skär bort skorpan på baguettebitarna.  Lägg baguetteskivorna i en ugnssäker form och placera getosten ovanpå. Ringla flytande honung över. Ställ in i ugnen i  175 grader i ca 15 minuter. Ta ut från ugnen när osten har fått en fin färg. Lägg en valnöt på varje getostskiva och placera sedan det hela på en salladsbädd på tallrik. Dryck:  Pinot Gris 2013.

 

20141025_202726

Huvudrätt: Ratatouille (4 portioner)

2 paprikor (en röd och en grön)

2 zucchini (eller 1 zucchini och en aubergine)

5-6 tomater

2 lökar

1 msk timjan (rosmarin)

svartpeppar

salt

citronsaft

Hacka grönsakerna och löken fint. Stek den finhackade löken och vitlöken i rikligt med olivolja  i en stor grytan på låg värme under ca 15-20 minuter. Löken ska bli genomskinlig. Rör om ofta så att den inte fastnar i botten.  Krydda  med timjan, rosmarin, basilika, oregano, svartpeppar och salt efter behag. Koka grönsakerna på mycket låg värme i 45-60 minuter. Dra av grytan från värmen och tillsätt 2 msk citronsaft. Servera tillsammans med bulgurn och vitlökskrämen.  Dryck:  Stoneleigh Riesling 2013.

Bulgur

När ratatouillen har kokat i ca 30 minuter är det dags att koka bulgur. Följ instruktionerna på paket.

20141025_183238

20141025_201745

Vitlökskräm

2 dl crème fraiche

2-3 msk gräslök

1 stor pressad vitlöksklyfta

salt och peppar efter tycke och smak

Rör ihop alla ingredienser.

 

20141025_174828

20141025_233654

Efterrätt: Kastanjepaté

500 gkastanjepuré

160 g osaltat smör

300 g choklad 70%

3 msk Baileys likör

Blanda  smör och kastanjepuré till en slät röra. Smält chokladen i vattenbad. Rör ner den smälta chokladen i kastanjeröran och tillsätt 3 msk Baileys likör. Klä en rund eller avlång form med plastfolie och häll i kastanje- och chokladröran. Tryck till i kanterna. Ställ den i kylskåpet i 5-6 timmar. Skiva och servera med mascarponeost och rostade pekannötter (lägg nötterna i liten ugnssäker form med 1 msk smör och en aning salt, rosta på 150 grader i 20 minuter).  Dryck:  Casillero del Diablo, Sauvignon Blanc 2009.

//Marie-Louise

Mango x 2

Får man tag på en god och tillräckligt söt mango är den här lassin dundergod som mellanmål eller som avslutning på frukosten eller en indisk middag.  Snabb och enkel att göra är den också.

20140916_225154

Mango lassi (2 glas)

1 mogen mango, skuren i bitar

4 dl naturell youghurt

1/2 dl strösocker

saften av 1/2 lime

6 isbitar

Kör alla ingredienser i mixer till en slät dryck.

 

Är man sugen på något starkare än yoghurt så kan man blanda sig en Mango Bellini.

20140912_220150

Mango Bellini

1/4 mogen mango, skalad och tärnad

2 msk strösocker

30 cl mousserande vitt vin

Mixa mangon och socker med stavmixer till en slät puré.  Fördela purén i två glas och fyll upp med vin. Rör om.

20140912_221251

// Marie-Louise

PS. Recepten på  Mango lassin och Mango Bellinin kommer från David Batras inte så tråkiga indiska mat respektive Leilas guldkant på vardagen.

Vin, öl eller sprit?

Den här kartan blev jag tipsad om via ett nyhetsbrev jag prenumererar på – First We Feast – och tyckte den var ganska intressant:

world-booze-map

En karta över vilken typ av dryck man föredrar i varje land – öl, vin eller sprit. Rött representerar vin, gult öl och blått sprit. Går man in på hemsidan bakom kartan och statistiken märker man att kartan är interaktiv, drar man med pekaren över ett land kan man se det dagliga intaget av de olika dryckerna per vecka och person över 15 år. Jag tycker det är intressant att se att det finns regionala likheter, se t.ex. Japan och Kina, eller Sverige och Norge, men också stora olikheter mellan grannländer, se t.ex. Argentina och Brasilien, eller Spanien och Portugal. På det stora hela är det väldigt kul att kunna analysera dryckeskultur(er) på det här sättet.

//Veronica

Gloria’s Goddamn Gorgeous Ginger

I början av veckan kände jag att det var dags för en liten socker-detox, vilket innebär att jag för tillfället gör mitt bästa för att utesluta raffinerat socker ur det jag äter. Det har blivit nåt litet undantag hittills: det blev sabayonnegratinerade bär (med flocksocker pudrat ovanpå) till efterrätt i onsdags, och jag kan inte garantera att det inte var något raffinerat socker i övriga rätter, men annars har det gått bra.

Jag har varit inställd på att dricka vatten och äppelmust under tiden jag detoxar, men då jag letade efter must på ICA (Metro Täby Centrum) igår så hittade jag dessa:

IMG_1676

Drycker från Glaesbolaget. Det fanns sex olika smaker totalt, varav jag blev nyfiken på fyra. Citronen var tyvärr slutsåld. (Kaffe och mint är ingenting för mig.) Eftersom jag gillar allitterationer måste jag ge ett plus i kanten för namnen på de olika smakerna. Som jag förstår det ska de vara osockrade, men samtidigt så ska ingefärssmaken ha aromer av såväl ginger ale som ginger beer. (Förstår du hur det går ihop får du gärna förklara för mig.) Men eftersom det står osockrat så räknar jag med att det är osockrat.

Ingefärsdrycken drack jag igår till middagen, som var lax med jordärtskockspuré, och det passade riktigt bra faktiskt. Det var gott med något som var smakrikt, den hade rejält med sting, men ändå inte var så sött. Som ett mellanting mellan torr cider och öl. Idag smakade jag Virginias Very Riveting Rose – jag drack den bara som den är, utan någonting till – och även den var väldigt god. Sötare än ingefärsdrycken, men den hade inga ”misstänkta” ingredienser. Nu har jag den bittra körsbärsdrycken kvar, får se om den inmundigas till kvällens middag: en pulled pork med egengjord sockerfri bbq-sås. (Jag improviserade och svängde ihop passerade tomater, vitvinsvinäger, buljongpulver, honung och persilja, och tyckte det var gott så, får se hur det blir med köttet och övriga ingredienser.) Just bbq-såsen har varit den största utmaningen hittills under detoxen, det känns som alla varianter innehåller minst två olika typer av tillsatt socker.

Har du några bra tips på goda drycker utan tillsatt socker? Eller mer generella tips/råd när det kommer till att utesluta socker?

//Veronica

 

En artikel om mat och depression

För att hålla mig någorlunda uppdaterad om saker och ting i världen försöker jag varje morgon åtminstone scrolla mig genom de fyra stora tidningarnas förstasidor. Idag såg jag denna artikel på svd.se – en text om hur vissa produkter kan förhöja risken för depression och hur vissa produkter kan minska densamma.

Sockrade drycker, rött kött, vitt mjöl och margarin var de produkter som tydligen ökade risken, vin i måttliga mängder, kaffe, olivolja och gröna bladgrönsaker var produkter som minskade den.

Jag tyckte detta var intressant eftersom jag själv uteslöt läsk ur ”min kostcirkel” för ett par år sedan, och jag har märkt hur mitt humör är otroligt mycket jämnare sedan dess, och den når inte samma ”bottnar” som tidigare. Mer balanserat humör var inte en av anledningarna till att jag slutade dricka läsk, men en trevlig bonus.

Margarin slutade vi också köpa för ett par år sedan, men av enbart smakmässiga skäl. Jag hade alltid bakat pajdeg på margarin, men så skulle jag göra en deg, och så hade vi inget hemma, så jag tog smör istället, och det var otroligt stor skillnad i smak. Efter det började vi fasa ut margarin, och ju mer jag läser om margarin, ju bättre känns det beslutet. (Står valet numera mellan smör och margarin väljer jag smör, står valet mellan margarin och ingenting väljer jag ingenting. Men jag vill tillägga att jag inte alls märkte skillnader i humöret som vid uteslutningen av läsk.) Det var också i samband med utfasningen av margarin som vår olivoljekonsumtion gick upp ganska mycket – jag tycker personligen att det är en bra ersättning för flytande margarin som var så himla behändigt. Plus att det är godare. Men jag vill tillägga att jag inte alls märkte skillnader i humöret som vid uteslutningen av läsk.

Rött kött och vitt mjöl äter jag ju fortfarande, även om rött kött är något jag försöker dra ner på. Jag gillar tanken på vegetarianism, men är än så länge lite för bekväm för att ta steget. Det handlar då framför om den sociala aspekten – Jonathan Safran Foer skriver bra om det i ”Äta djur”.

IMG_1441

Vad gäller produkterna som skyddar mot depression – måttliga mängder vin, kaffe, olivolja och gröna bladgrönsaker – är det bara kaffe jag inte intar alls. Det är mycket möjligt att det skyddar mot depression – jag har ingen anledning av tvivla på det som står i artikeln (mer än det allmänna att man ska vara skeptisk till allt man läser, källkritisk etcetera), men jag vet också hur många jag känner eller har träffat som får ont i huvudet om de inte får den där koppen kaffe på morgonen, eller ett visst antal koppar per dag. Mina empiriska kunskaper säger mig att kaffeabstinens inte är något jag behöver eller vill ha, och att kaffe därmed inte är en dryck för mig. Trots välgörande effekter. (Prioriteringar osv…)

”Det finns förstås även svagheter i den aktuella studien. Forskarna pekar på ett orsakssamband, men det kan också, åtminstone till en del, gå i motsatt riktning, alltså att deprimerade tenderar att få ökad inflammation. Det är dessutom alltid svårt att kategorisera in människor inom ramen för ett fåtal dieter. I verkligheten är vi olika individer som dessutom har lite olika genetiska anlag, säger Bo Jonsson.”

Detta stycke avlutar artikeln hos SvD, och jag tycker det är en bra syntes, så den får sätta punkt även för detta inlägg.

//Veronica

 

Chillar

Idag har varit (är) en varm dag – närmare 30 än 20 grader ute. Och då vill man ju njuta av solskenet, åtminstone en liten stund. För oss blev dagens utomhusaktivitet en promenad till Täby Centrum där vi bland annat besökte Chillbox för första gången.

IMG_1445

Den till vänster är en melonsmoothie – frozen yoghurt, vad som såg ut att vara cantaloupemelon och honung. Den till höger är en ananassmoothie – frozen yoghurt, ananas och honung. Sött, men inte lika sött som glass – vilket var det vi ursprungligen var ute efter – och mer törstsläckande.

Det enda som störde mig var att de inte hade allt som stod på menyn, vilket nu råkade vara det jag först ville ha – en mangosmoothie. Jag förstår att de inte kan erbjuda något de inte har tillgång till själva – finns ingen mango kan de inte erbjuda mangosmoothie. Men då tycker jag inte att de ska ha en fast smoothiemeny, en fast meny är inte flexibel, och flexibilitet krävs om man ska anpassa sig efter tillgång på olika bär och frukter från dag till dag. En tavla där man kan skriva upp dagens tillgängliga smoothiemenyer hade varit att föredra.

//Veronica