Meat Free Monday #4

683

När jag vill ha en god och snabblagad vegetarisk rätt så passar dessa currysmakande biffar alldeles utmärkt. Äter dem ibland som  vardagsmat  och andra gånger till fest. Med hirsen blir rätten också glutenfri. Kan tillägga att det vid senaste tillfället som biffarna serverades uppstod en diskussion huruvida det spelade någon roll om rotsakerna var grov- eller finrivna. Tänker därför testa finrivet vid tillfälle. Receptet hittade jag under rubriken Dagens middag i DN för några år sedan, en bra receptkälla över lag.

Biffarna:

  • 300 g grovriven rotselleri
  • 3 stora grovrivna morötter
  • 1/2 finstrimlad purjolök
  • lite vatten
  • 2 msk curry
  • salt
  • 2 ägg
  • 1 dl sojamjöl
  • rapsolja

Lägg rotselleri, morötter, purjolök och curry i en gryta med lite olja i och häll därefter över vattnet. Rör ihop och låt koka ca 3-4 minuter. Lägg över röran i en skål och tillsätt äggen och sojamjölet. Smaka av med salt. Forma till biffar och stek i panna ca 2 minuter på varje sida.

Ätes med hirs eller matvete(lagas enligt instruktion på paket), yoghurt blandad med fetaost (smaksätt med svartpeppar) och en sallad.

//Marie-Louise

Korvfestival

Allt har en ände men korven den har två. Och många korvändar blev det som både betittades och avsmakades när jag gick runt idag på Korvfestivalen i Annexet vid Globenområdet. Här presenterade sig  stora, småskaliga och nya heta korvproducenter och så naturligtvis tillverkare av de obligatoriska tillbehören. Efter några rundor med provsmakning bland utställarna kan konstateras att det rör på sig rejält i den svenska  korvbranschen. Jämfört med min egen barndoms något enahanda korvutbud (som med ett enda undantag var industriellt producerat) finns det numera ett fantastiskt varierat utbud. Min egen relation till korven har i vuxen ålder varit något sval på grund av  blek smak och en stor skepsis vad innehållet beträffar.  Egentligen har korv bara smakat bra när man grillat den i skogen. Kommer nog fortfarande att noggrant välja vilka korvar jag sätter tänderna i men ett intresse har växt de senaste åren.  En korvkurs står på min tänker-göra-lista och korvfestivalen sporrade mig än mer. Det enda jag saknade, eller inte såg, var vegetarisk korv. Tycker nog att det är en produkt som borde ha stor potential att utvecklas smakmässigt. Tycker nog också att festivalen skulle bli mer komplett med vegetariska korvar även om jag inser att frånvaron av dessa säkert har sina randiga skäl.

Upptäckte att det finns en symbol för köttprodukter där alla led i processen, från uppfödning till färdig produkt, är inhemskt svenska:

Korvfestivalen arrangeras av Korvakademin.

Om några korvar och ett tillbehör med ny och smakmässigt  helt otippat innehåll kommer jag att berätta senare.

// Marie-Louise

Dagens lunch

Idag testade jag alltså sopporna som jag skrev om tidigare i veckan. Ett stycke kambodjansk risnudelsoppa med tofu och citrongräs samt ett stycke haitisk majs- och sötpotatissoppa stod på menyn. Jag köpte en portion av varje och traskade hem för att avnjuta sopporna på den soliga balkongen.

IMG_0304

Jag inledde med den kambodjanska nudelsoppan. Smaken på soppan (kokosmjölken) var stark och god, det fanns definitivt sting, men den var  lite… blaskig. Och jag är inte ett fan av tofu. Jag förstår den inte. Den smakar egentligen ingenting, utan tillför bara en väldigt märklig konsistens. Bönorna och nudlarna var i och för sig goda, men tyvärr svårätna. Det är en rätt som nog ska ätas på asiatiskt vis – först med pinnar till dess att det bara är vätska kvar, och då dricker man upp det. Men nej, det är inte en rätt jag kommer laga själv.

IMG_0303

Efter, om jag ska vara ärlig, besvikelsen med risnudelsoppan var det dags för den haitiska majs- och sötpotatissoppan. Den var, till min stora glädje, lika överväldigande som den första var underväldigande. Den var mustig, hade fina och spännande smaker och var mättande. Det var helt enkelt en väldigt mysig soppa. Och god såklart. Jag gillade verkligen sötpotatisen, och smaken av nejlika, och den färska timjanen ovanpå. Detta är absolut en soppa jag kommer laga i framtiden. Tack Green Kitchen Stories som skapat den!

//Veronica

Lördagsmys

Under På spåret-säsong är tacos något vi äter klockan 20.00 varje fredagkväll. Övrig tid på året äter vi det lite närsomhelst. Den senaste tiden har jag börjat göra alla komponenter själv, vilket ger en otrolig tillfredsställelse när man sätter sig ner för att äta. Här kommer recepten:

Tacokrydda: (från alltommat.se)

1 msk chilipulver

1 msk anchochilipulver

2 tsk torkad oregano

1 tsk paprikapulver

1 tsk mald spiskummin

1 tsk chiliflakes

3 krm salt

Jag har uteslutit sockret från originalreceptet helt enkelt för att jag tyckte det var onödigt. Blanda, klart. På tackokväll kan man ha lagom mycket av den antingen till ca 400 gram köttfärs eller lika mycket kidneybönor. Jag brukar göra mångdubbel sats så att jag alltid har reserv hemma, och använder också till t.ex. tacopajen.

Tacosås: (från mat.quizzia.se)

1 gul lök, hackad

1 paket krossade tomater (till skillnad från originalreceptet använder jag bara krossade tomater, inga passerade)

Hackad chili (Findus har väldigt smart färdighackad chili i 50-grams frysförpackningar)

2 vitlöksklyftor, pressade

1 msk/skvätt vitvinsvinäger

1 msk/skvätt olivolja + olivolja att steka lök+chili i

salt

svartpeppar

Stek den hackade löken och chilin i olivolja tills löken är mjuk men inte blivit brun. Tillsätt tomater, vitlök, vinäger och olivolja. Smaka av med salt och peppar. Koka upp. Smaka av och tillsätt eventuellt mer av någon ingrediens. Låt svalna, och servera antingen ljummen/lätt varm eller kall, jag tycker båda versionerna är riktigt bra till tacos.

Vetetortillas: (från Heléne Johanssons ”Bröd”)

Första gången jag testade att göra tortillas var det majstortillas. Det funkade inte alls. Katastrofalt är ett passande ord för resultatet, varken smaken eller konsistensen blev bra, och jag visste inte ens var det hade gått fel och alltså vad jag skulle ändra eller förbättra till nästa gång. Jag tänkte att hemgjorda tortillas inte var något för mig och att vi skulle få äta köpetortillas resten av våra liv.

Men så råkade jag vara hemma hos mormor en kväll när hon gjorde vetetortillas, och det såg mycket lättare och smidigare ut än det jag hade försökt mig på. De smakade mycket bättre och satt faktiskt ihop. Det visade sig att det var precis så lätt som det verkade, och det funkade lika bra hemma som hos mormor.

400 gram vatten

600 gram vetemjöl

30 gram olivolja

20 gram havssalt

10 gram bakpulver

Blanda alla ingredienser och arbeta degen smidig i hushållsmaskin 8-10 minuter, eller för hand minst dubbelt så länge. (Jag kör för hand i 20 minuter.) Man kan bli avskräckt av hur salt degen är nu, men oroa er inte, slutresultatet blir inte alls lika salt.

Dela degen i tio till femton delar och rulla varje del till en bulle. Låt bullarna vila i 5 minuter.

Kavla ut varje degbulle till ett tunt bröd. Snåla inte med mjölet på bakbordet.

Stek varje tortilla i 1-2 minuter på båda sidorna i en lätt oljad stekpanna. Jag använder en brödpensel för att få ett tunt och jämnt lager olja i botten på pannan.

Låt tortillabröden svalna under bakduk. Servera.

Guacamole:

2-3 avocadofrukter

1-2 pressade vitlöksklyftor

Limesaft

Salt

Chilipulver eller anchochilipulver

Mixa avocadofrukterna med stavmixer tills de blivit en krämig röra. Smaka av med övriga ingredienser, et voilà!

//Veronica

Drömrestaurang och teveprogram

En av mina drömrestaurangbesök är Frantzén. Måste bara spara ihop en smärre förmögenhet först. För att få min behövliga dos av Björn Frantzén får jag tills vidare hålla till godo med The Flying Elk och Gaston, och från och med tisdag klockan 20.00 kan man även se honom i ”Frantzén styr upp” på TV3.

frantzee

Det är väldigt, väldigt sällan jag blir sugen på att se något program på den kanalen, men detta är alltså ett lysande undantag. Jag tror och hoppas att det kan bli riktigt bra detta.

//Veronica

Punica granatum

20140306_121332

Punica granatum, eller i dagligt tal granatäpplet, är en härlig frukt full av c-vitamin och antioxidanter. Kanske köper jag den inte så ofta för att det känns lite jobbigt att komma åt fruktköttet. Lite för pillrigt och omständigt. Fast mer beror det nog på vanans makt. Granatäpplet är ju en relativt ny bekantskap och förbises kanske av den orsaken mer än annat. Jag har dessutom lärt mig en teknik för att få ur fruktköttet (kärnorna) lätt; rulla frukten lite mjuk, dela och håll halvan upp och ner över en djup tallrik samtidigt som du bankar med en träslev. Kärnorna ramlar då ner och fruktsaften sipprar ur.

20140306_123016

Äter gärna granatäppelkärnorna som de är eller i en sallad. Kanske blir det lite saft (grenadin) i drinken någon gång också. Och om det blir några kärnor över så kan de frysas (minimal chans att det blir, men en dag kanske det händer). Sedan mer än ett år tillbaka har jag druckit granatäppeldryck (köpt variant med hallon) nästan varje frukost här hemma  och jag önskar att det ultimata granatäppelglassreceptet faller i mina händer lagom tills våren och värmen kommer på allvar.

//Marie-Louise

Drömmar av skrädmjöl

Detta kan mycket väl vara mina första bakade drömmar. Förutom själva ätandet  är småkakor  inte riktigt min grej.  Men har jag nu tagit mig för att agera  ambassadör för skrädmjölet så måste jag nog bredda mig utöver den värmländska landskapsrätten motti (gröt gjord av skrädmjöl med stekt fläsk).  Vad kan då vara mer passande än  den här lilla sötsaken som bokstavligt talat smälter i munnen.  Skrädmjölet  har en distinkt aromatisk smak som gör att det blir en smakmässigt annorlunda  dröm än den traditionella varianten. Det kommer garanterat att göras  fler drömda kakor här hemma framöver.

20140320_185854

Det här receptet är från Mårbackastiftelsens samlingar: Ta fram smöret, skär i mindre kuber och låt det bli rumsvarmt. Blanda sedan alla ingredienser, gärna i en matberedare. Forma degen till två rullar och dela var och en i tio delar. Rulla delarna, lägg på plåt med smörpapper och platta till en aning. Grädda i upp mot 20 minuter (beror på ugnen) i 160 grader.

Och nu börjar jakten på nästa skrädmjölsrecept att realisera.

//Marie-Louise

Truckar, kyrkan och en bortglömd kontinent

I maj förra året (2013) beslutade Trafik- och renhållningsnämnden i Stockholm om att, på försök, ge ut 20 tillstånd till s.k. food trucks, matbilar, rullande restauranger eller vad man nu vill kalla dem. Mot slutet av året hade försöket redan gått så bra att staden beslutade att utfärda ytterligare 80 tillstånd.

En av dessa food trucks är Van Helleputte, en food truck med fokus på fransk mat. Mellan den 14:e och 29:e mars kör Van Helleputtes food truck dock inte omkring på Stockholms gator och serverar fransk mat, utan för tillfället är de ute på turné med Svenska kyrkan. Vilket inte är så konstigt som det låter.

Van Helleputte-bilen kör under den här tiden under Svenska kyrkans flagg, och serverar två olika soppor framtagna av kockarna bakom matbloggen Green Kitchen Stories. Pengarna som de får in för försäljningen av dessa soppor går sedan till Svenska kyrkans fastekampanj, som handlar om att utrota hungern. Årets fokusområden för kampanjen är Haiti och Kambodja, och de två sopporna kommer också att vara inspirerade av dessa två länders kök. Nu är det bara två stopp kvar, Vårgårda och Stockholm (Täby), men ett av dessa råkar vara mina hoods, så jag tänkte faktiskt passa på att testa dessa soppor. Mer om projektet kan man läsa här.

Men Van Hellputte är ju inte den enda food trucken i stan. På Stockholms gator kör det omkring många olika food trucks med många olika gastronomiska inriktningar. Vi har t.ex. Fred’s Food Truck som hämtat inspiration från det amerikanska köket, El Taco Truck med mexikansk street food, Bun Bun Truck som har fokus på den vietnamesiska rätten Bánh Mì och Köftebilen med turkisk mat. Jag kan tyvärr inte hitta någon någon food truck som inspirerats av afrikansk matkultur, vilket känns lite tråkigt, men håller tummarna för att det kommer inom en inte alltför avlägsen framtid. En truck på temat rainbow cuisine, som det Sydafrikanska köket också kallas, känns klockrent. Eller varför inte en medelhavstruck med inspiration inte bara från Frankrike, Italien och Grekland, utan även Marocko, Algeriet och Egypten?

Hursomhelst, vill man ta reda på vilka olika truckar som finns, och hålla koll på var de befinner sig, så kan man konsultera någon av de flera olika ”lokaliseringssajter” som finns: stockholmfoodtrucks.nu, foodtrucks.se eller hittatrucken.se t.ex. Bästa sättet att få uppdaterad information verkar dock vara att gå in på respektive trucks facebooksida.

//Veronica

 

Fotografiska

Dagens våffla intas med fördel på Fotografiska, mellan 11 och 17, där de enligt egen utsago ska ha våffelfest. 65 kr kostar en rejäl våffla med valfria tillbehör. Med tanke på hur deras bistro är en av de bättre museirestauranger jag någonsin ätit på tror jag att det kan bli riktigt bra. Och skulle det mot förmodan inte bli det så kan man ju alltid njuta av den fantastiska utsikten.

//Veronica

Våffeldagen

Idag är det våffeldagen, eller egentligen Marie Bebådelsedag, den dag då jungfru Maria fick veta att hon var havande med Jesusbarnet.  Det är med andra ord nio månader kvar till jul idag. Marie Bebådelsedag eller Vårfrudagen som så småningom blev Våffeldagen i folkmun i takt med att religionens grepp lossnade över samhället kan man förmoda. Fram till förra seklets mitt var det här en röd dag. Hur länge det ätits våfflor på vårfrudagen är svårt att veta men våfflor åts redan på medeltiden. Då gräddades de över öppen eld i järnformar med samma rutmönster som idag och kunde vara gjorda på enbart vatten och mjöl. Våra våfflor med grädde och sylt började  nog inte ätas av en större allmänhet förrän mot slutet av 1800-talet.  Värt att påminnas om i sammanhanget är  att det vita mjölet var en dyr lyxvara förr som knappast förekom i var mans hem.

En strid ström av våffelrecept har testats genom åren. Nytt våffeljärn gjorde beprövat recept dysfunktionellt. Hittade till slut ett våffelrecept från Wapnö Bruk gjort på dinkelmjöl som jag är nöjd med.

Vispa mjölk och bakpulver och tillsätt sedan mjöl och vatten. Vispa till en slät smet. Tillsätt ägg, mineralvatten  och smält smör i nämnd ordning. Vispa. Det här blir ca 10 våfflor:

  • 7 dl dinkelmjöl
  • 2,5 dl mjölk (3%)
  • 2,5 dl vatten
  • 4 tsk bakpulver
  • 1 ägg
  • 175 g smält smör
  • 0,5 dl mineralvatten

Grädde och hjortronsylt är vad jag själv föredrar på min våffla men det är ju förstås en smaksak.

Vill du läsa mer om våfflor kan du klicka här.

//Marie-Louise