Januari 2015

Årets första månad är till ända sedan en vecka tillbaka, nyårslöftena (inget godis + minst ett blogginlägg i veckan) är fortfarande inte brutna, och jag har börjat laga mat i nya lägenheten. Det har inte blivit några större utsvävningar hittills vad gäller matlagningen, men i och med godisförbudet har det blivit lite annat sött, som en cheesecake som jag kommer blogga mer om senare, och fruktsallad. Inga nya rätter för mig, men jag har ingredienser till rårakor hemma, en rätt jag aldrig lagat tidigare, som jag tänkte försöka mig på till veckan. Någon som har några tips på recept, specialingredienser eller särskilda tillagningsknep för rårakor?

 

Meat Free Monday #27

20150201_183946

Här kommer ännu ett recept från Lisa Lemkes Allt i en gryta (2013). För min del kanske 2013 års bästa kokboksinvestering. Det är ingen vegetarisk kokbok men den innehåller några rätter utan kött eller fisk.  Arbetar mig sakta men säkert igenom recepten och är mer än nöjd. Flera har blivit storfavoriter och lagas ofta (och rekommenderas ännu oftare). Det här är den tredje av de vegetariska:

Fried rice med blomkål  (4 port)
3 dl jasminris
300 g blomkål
200 g morot
50 g färsk ingefära
1 chili
6 salladslökar
matolja
2 msk sesamolja
4 msk japansk soja (ljus)
2 msk ostronsås
1/2 dl rostade sesamfrön
4 ägg
färskpressad limesaft
färsk koriander att strö över
Koka riset (följ instruktioner på förpackningen). Låt svalna. Skär blomkålen i bitar. Morötterna i tunna stavar. Skala ingefäran och hacka den och chilin fint. Strimla salladslöken fint och lägg åt sidan.
Hetta upp oljan i en stek- eller wokpanna. Woka blomkål, morot, ingefära och chili på hög värme. Rör om hela tiden tills grönsakerna börjar mjukna. Lägg åt sidan och woka riset på hög värme tills det börjar få lite färg.
Blanda i grönsakerna och tillsätt sesamoljan, soja, ostronsås och sesamfrö- Blanda noga i panna som fortfarande är het. Tillsätt äggen, ett i taget, under omrörning så att de blandas ordentligt med riset och grönsakerna. Smaka av med limesaft, toppa med salladslök och koriander.
//Marie-Louise
PS. Mitt första Meat Free Monday-inlägg var en härlig vegetarisk pytt ur samma kokbok.

Sovjetisk matlagning

20150131_183215

”Alla lyckliga matminnen är lika; alla olyckliga är olyckliga på sitt eget sätt.”

När Anya von Bremzen var i tonåring emigrerade hon och hennes mamma från Sovjetunionen till USA. Där satsade de allt på en karriär som konsertpianist för Anya innan en sjukdom kom att sätta stopp för det. Anya sadlade om och blev istället en prisbelönt matskribent. I boken Mastering the Art of Soviet Cooking berättar hon sin egen familjs historia och 1900-talets sovjetiska historia utifrån ett perspektiv av det lite ovanligare slaget, maten man åt.  Hennes rysk-judiska familjs minnen sätts i större historiska sammanhang med mat och matlagning i centrum.

Att sovjetmedborgarna  genomlidit  perioder av  svält kunde man läsa i historieböcker när 30-talets sovjetiska jordbruksreformer och andra världskriget togs upp. Den kroniska bristen på matvaror var allmänt känt för oss som levde på andra sidan järnridån. Mina personliga kunskaper om den rysk-sovjetiska kosten begränsade sig i övrigt länge till att den innehöll mycket rödbetor och att det åts pannkakor som kallades blinis och kaviar i överflöd. I en slangordbok från biblioteket lärde jag mig någon gång i det sena 70-talet att rödbetor också kunde kallas kommunistgurka. År 1984 representerade jag Värmland som delegat på SSU:s kongressen och  blev bjuden av s-distriktet på Kyckling á la Kiev på en rysk restaurang i Stockholm.  Minns den som en god smakupplevelse (googlar receptet och inser att det knappast är något för den asketiskt lagde matätaren; kyckling fylld med smör, vitlök, gröna kryddor och brödsmulor). Tre år senare besökte jag ett isande kallt Leningrad (dagens St.Petersburg) några dagar i januari men minns typiskt nog inget av maten jag åt. Inte heller minns jag maten jag åt sommaren 1994 när familjen åkte på en tredagarskryssning till Tallin, huvudstad i ett då nyligen från sovjetiskt överhöghet frigjort Estland. Det som däremot har etsat sig fast i mitt minne från den sistnämnda resan är formuleringen i turistbroschyren där serveringspersonalen på stadens ryska restauranger beskrevs som undermålig. Jag kommer ihåg att jag både reagerade över formuleringen (som jag tyvärr inte kommer ihåg exakt) och tänkte att det var ett förståeligt men mindre snyggt sätt att hävda sig efter årtionden av rysk dominans.

I Mastering the Art of Soviet Cooking börjar den kulinariska resan i det förrevolutionära Ryssland där överklassen äter överdådiga och krångliga rätter som kulebiaka (vet inte om det finns ett svenskt namn på rätten) För 1920-talets novy sovetsky chelovek ( nya sovjetiska människa) blev maten föga mer än ett nödvändigt bränsle och det traditionella köket brännmärktes som reaktionärt. Alla sovjetiska skolbarn fick lära sig att Dedushka (som betyder morfar eller farfar och i det här fallet refererade till Lenin) älskade sin mammas äppelpaj. Men annars var han känd för sina enkla matvanor och hans fru Krupskaya  för att vara en usel matlagerska. Den nya sovjetiska kvinnoidealet var en fri proletarka, inte en vid spisen kedjad husmor. Statliga kantiner, som utfodrade tusentals medborgare startades upp och hyreshus där många lägenheter delade på ett kök byggdes vid den här tiden.

Det är spännande att läsa om  Anastas Mikoyan, en av få nära Stalin som lyckades överleva utrensningarna, och hur han på order från Stalin,  1936 åkte till USA för att studera den amerikanska matproduktionen som ett led i att skapa ett helt nytt sovjetiskt kök. Mikoyan såg mycket som skulle passa det sovjetiska systemet och kom hem full av entusiasm. Men så kom andra världskriget emellan och sovjetmedborgarna fick nöja sig med kotlett utan bröd istället för hamburgare.

Anya von Bremzen har skapat en alldeles egen genre här. Jag har aldrig läst något liknande i alla fall. Anya och hennes mamma bokstavligt talat äter sig igenom 1900-talets sovjetiska historia. Genom decennierna följer vi familjen; i matköer med ransoneringskort och när iransk choklad eller makaroner från väst tillfälligt förgyller tillvaron. Vi möter alla de stora ledarna. Och alla cirklar de runt matbordet på ett eller annat sätt. Det är ett perspektiv som vi sällan får när nationell historia skrivs. Det ger verkligen mersmak. Funderar på hur min egen släkthistoria ( har ju redan skrivit om min mormor) skulle kunna skildras genom maten eller hur en motsvarande historia om Sverige och maten skulle se ut.

// Marie-Louise

PS. Boken kom under hösten ut på svenska med titeln Det goda sovjetiska köket.

Meat Free Monday #26

20150117_170121

Hade kollat upp ett recept på zucchinibiffar i en kokbok och skrivit upp  ingredienserna på en inköpslista. När jag nästa dag väl står i min vanliga mataffär så visar det sig att jag har glömt listan. Försökte rekonstruera den men kom bara ihåg zucchini. Snopet men det händer ibland. Tur att man har  en livlina då…med smartphonen kan man lätt googla fram ett nytt recept. Hittade förstås inte det ursprungliga men så här i efterhand kan jag tycka att det inte gjorde så mycket. Fastnade för Pluras zucchinibiffar. Jag vet att Plura gör bra musik, har följt Eldkvarn sen tidigt 90-tal. Jag har förstått att han lagar god mat men har inte följt hans matlagningsprogram på tv. Det kanske jag borde ha gjort. Det här är lättlagad mat och dessutom snabblagad när väl den rivna zucchinin har fått stå ett tag och släppa ur sig vätska.  Gott!

Pluras zucchiniburgare (för 3-4 pers)

Huvudingredienser: 2 zucchini, 1 burk kikärtor

Kryddor: vitlök,  färsk koriander, spiskummin, paprikakrydda, chiliflakes

Övrigt: vetemjöl, olivolja

Receptet hittar du  här.

Till biffarna  serverade jag ugnsbakade klyftpotatis kryddade med timjan, en yoghurtröra med rödlök och picklad palsternacka.

//Frid till er alla, önskar Marie-Louise

 

Salong 2 på Bio Rio

Eftersom jag inte befinner mig i huvudstaden får jag tyvärr svårt att närvara vid öppningen av Bio Rios nya Salong 2 ikväll. (Frågan är om jag hade kunnat det ändå – det var tydligen hårt tryck på biljetterna som tog slut på en timme…) Hursomhelst – biografen ska öppna en ny matsalong som de skriver såhär om på hemsidan:

”Köksansvarig husmor är Daniel Israelsson som har arbetat på internationella finkrogar, kockat till världsartister och sysslat med matperformance i utmanande former. Tillsammans med sin kollega Daniel Brännström skapar han i Salong 2 ett matigt kafé med fullständiga rättigheter. Köket kommer att satsa på glad, franskinspirerad mat. Baren kommer ha en helt ekologisk vinlista och ett för Sverige unikt ölsortiment.

Salong 2 kommer att laborera med teman inom mat och dryck till olika filmer, det kan vara ett matkoncept eller en temadrink som är speciellt framtagen till en specifik film. Det kommer gå att boka bord inne i biosalongen för att äta den specialkomponerade biomenyn med ett glas vin eller öl till filmen.

salong2_1_webb

(Bild lånad från Bio Rios hemsida)

Jag är ju ett stort fan av deras filmfrukostar och salong 4 (som också är ett slags matsalong, fast inhyst i restaurang Barbros lokaler) och jag tror jag kan bli ett ännu större fan av denna matsalong. Det här tror jag kommer bli riktigt, riktigt bra.

//Veronica

Nytt kök = nya väggar

Nya väggar innebär nya ytor för tavlor. Och vad är en bättre plats för matkonst än köksväggar? Tomma köksväggar är en utmärkt anledning att ägna sig åt Etsy.surfande och drömmande om ny konst, och här är mina favoriter för tillfället:

Översta raden från vänster till höger: Magic & Pasta från PrintableQuirks och Love to Eat från RainCityPrint.

Andra raden ovanifrån från vänster till höger: When Life Gives You Lemons från The Indoor Type, Kitchen Collage från MYMindScapes och Periodic Table of Korean Food från DomAndHyo.

Tredje raden från vänster till höger: French Food Posters från GeraldineAdams och Fork Knife Spoon från DaphneGraphics.

Nedersta raden: Dozen Donuts från jojolarue och Bountiful Citrus från AmyRothPhoto.