10-årskalas

Den 1:a september blir Djuret fem år, Pubologi 4 år, The Burgundy 1 år och det blir tillsammans, om vi inte har räknat fel, tio år exakt. Sen har vi ju såklart Tweed, Svinet och Leijontornet 12 x 8 men på det stora hela blir det sisådär tio år typ och det ska vi givet fira på ett sätt som vi aldrig gjort förr. Vi bjuder in alla, och då menar vi alla i ungefär hela världen, på en sällan skådad walking dinner på fem av våra ätochdrickinrättningar. Vi kommer att öppna hela huset klockan 17.00 och då kan man för tio kronor (passande va?) sticka in huvudet på Djuret och få en signaturrätt med passande dryck, slajda in på Pubologi på en anrättning gastro-cross-cooking med dryck (även det för tio spänn), hoppa jämfota in på The Burgundy och karva en rejäl bit från ett hjul Comté med lite vino (för tio spänn!), göra en kullerbytta in på Tweed (heltäckningsmatta) på en banger med mash och en cervezita (för tio spänn) och sist men inte minst ta lite frisk luft uppe på vår innergård där Tweeds sommarbar The Sanchez blandar till en fläskig signaturcocktail för det facila priset tio spänn.”

Så såg delar av den inbjudan jag fick i mejlen den 19 augusti ut. Och som jag har sett fram emot gårdagen. Jag tog alltså med mig moderen (som dessutom råkar vara min medbloggerska) och sambon och drog till Gamla Stan igår kväll.

20140901_170508

Första stoppet var Djuret där vi blev serverade en varsin oxtartar och varsitt glas Bourgogne. Smarrigt värre. (Tartar råkar vara en av mina favoriträtter, för att inte säga min absoluta favoriträtt. Galet bra inledning på kvällen i vart fall.)

20140901_181719

Därefter blev det pilgrimsmussla med vit Rioja på Pubologi. Maten smakade mycket bra och vinet var både gott och intressant, det var första gången jag smakade ett vitt Rioja-vin.

IMG_1710

Sen drack vi vin och åt ost på The Burgundy…

20140901_191636

…och slutligen fick vi korv (nöt-, fläsk- och vilt-), mos och persiljemajonnäs ackompanjerad av en öl – Wisby Hansapils om jag inte missminner mig – på Tweed.

Visst var det mycket folk, och ibland lite väl lång kö, men vad gör det när maten och drycken är så välsmakande? Väldigt bra inledning på veckan, månaden och hösten.

Vill du också få reda på vad som händer på Djuret, Pubologi och/eller Tweed? (Och Leijontornet, The Sanchez, Svinet & The Burgundy…) Då kan jag verkligen rekommendera att gå in på hemsidan och lämna sin mejladress. Så slipper man missa sådana här finfina tillställningar.

//Veronica

 

International Hamburger Day, eller var jag äter hamburgare

Jag gillar hamburgare. På rätt ställe. Sen finns det några ställen jag inte äter hamburgare på. Det första stället jag började undvika när jag var sugen på hamburgare var McDonalds, av den enkla anledningen att jag märkte att jag började må illa efter att ha ätit där. Det var ett väldigt specifikt illamående, jag fick det alltid efter att ha ätit där, men aldrig annars, och det var alltså ganska lätt att stryka det från listan över potentiella matställen.

Ett annat ställe som jag numera undviker, fast av helt andra skäl, är Max. Egentligen gillar jag Max – jag tycker maten är god och jag gillar att det är en svensk kedja. Sen hände det en rad saker ganska tätt inpå varandra som gjorde att jag kände att nej, där vill jag verkligen inte äta. Först ut var ”uppmaningen” till The Flying Elk (en av mina favoritrestauranger) att sluta använda sig av konceptet ”frunch”. Max registrerade ”frunch” 1985, men sedan dess har ordet blivit mycket mer etablerat, och såvitt jag vet så använde inte Max det i någon större utsträckning. Så småningom drog de tillbaka hotet om stämning och gjorde en pudel, men varumärket Max solkades ner i processen. Sen var det det här nyhetsbrevet som Max skickade ut där de ”varnade sina anställda för att rösta rött”. Därefter var det något ”skämt” på en Max-restaurang i Uppsala där de anställda delades upp i serier där de som presterar bäst får en belöning, medan de som presterar sämst bestraffas. Nu senast handlade det om diskriminering av romer. Lite för många pr-misslyckanden (som indikerar en riktigt obehaglig människosyn) på lite för kort tid för min smak. Nyligen skrev även Äkta vara om deras nya Crispy Fries, en text som inte får mig att ångra mitt beslut direkt.

Käk – ytterligare ett hamburgerställe jag undviker av ytterligare andra anledningar. Ett: den alldeles för höga ljudvolymen. Gillade inte. Två: de konstigt placerade sittplatserna – de är inte mobila, så det går inte att göra så mycket åt deras dåliga avstånd till bord och golv, och det saknas fotstöd. Gillade inte heller. (Det där med obekväma sittplatser är för övrigt något jag upplevde på Boqueria också – och är egentligen den enda anledningen till att jag är tveksam till att återvända dit, för maten var smått fantastisk.) Hursomhelst. Käk. Käket där var helt enkelt inte i närheten av att vara tillräckligt bra för att väga upp musiken och sittplatserna.

Var äter jag hamburgare då? Vigårda är en favorit, Svenska Hamburgerköket en annan, eller Burger King. Sen så gillar jag ju som bekant Pubologi där en riktigt speciell burgare åtminstone tidigare har ingått i avsmakningsmenyn/köksbordet-menyn, annars finns den på Tweed också tror jag.

//Veronica

Senaste besöket…

… på den lokala second hand-butiken resulterade i ett inköp av dessa tre böcker:

IMG_1350

Den översta, ”Böckernas mat” av Pernilla Tunberger, handlar om hur mat beskrivs i olika böcker. T.ex. kan man läsa om bakning i Kerstin Ekmans ”Häxringarna” och utdrag ur de Maupassants ”Bel-Ami”. Inga recept, men mycket inspiration.

Till vänster har vi ”Soppboken – tjugofem recept från tjugofem kockar i Göteborg” – en bok som getts ut till förmån för Frälsningsarmén där överskottet går direkt till deras soppkök. Jag och den andra skribenten här på bloggen har funderat på att ha sopp-tema en vecka, och jag har därför varit lite sugen på att beställa någon soppbok från AdLibris, men så fick jag syn på denna, och ja, perfekt tajming.

Den högra är nog det största kapet. ”Med alla sinnen – en bok om och kring Restaurang Leijontornet”. Inte samma Leijontorn som idag, men ändå. Då, fram till 2010, hade den stjärna i Michelinguiden, och var, antar jag, ”vanlig” såtillvida att den hade öppet fler kvällar än den hade stängt. På den tiden var Leijontornet ”huvudrestaurang”, Djuret var bakficka och på innergården höll Leijonbaren till. Nuförtiden är Djuret fortfarande bakficka, medan det är Pubologi (som jag älskar) som är framficka. På innergården är det sommartid Svinet som huserar, och så har det öppnats två trevliga barer i form av Tweed (som jag också älskar) och The Burgundy. Leijontornet finns fortfarande kvar, men numera är den öppen bara tolv kvällar om året, för åtta personer åt gången. Ett besök där ligger högt upp på min bucket list. Tills vidare kan jag i alla fall laga mat som den som serverades på förra Leijontornet.

//Veronica