Sökmotortermer

En av de fiffiga funktionerna med bloggar är att man (i vissa fall) kan se hur besökare har kommit hit. Ett av dessa sätt är att söka på google, och då kan man ju söka på en rad olika ord och kombinationer av ord för att hamna här. Nu har, såvitt jag kan se, det inte varit några helt galna sökningar som lett hit, men några intressanta frågor har ändå kommit upp.

Vilken krydda använder man till köttfärs? Var kan man äta jämtländsk mat? Ska man hälla av spadet när man förväller sparris?

Till exempel. Så jag tänkte att jag skulle svara på dessa frågor.

Sparris

Förväller (färsk) sparris gör jag såhär: Jag kokar upp vatten i en kastrull. När vattnet börjar koka lägger jag i den färska sparrisen (antingen hel eller i fem centimeter långa bitar, beroende på vad jag ska ha sparrisen till) och låter den koka i vattnet i två minuter. Efter två minuter tar jag av kastrullen av plattan, stänger av den och häller bort vattnet, medan jag låter sparrisen ligga kvar i kastrullen till dess att jag ska använda den.

IMG_0317

Två recept med förvälld sparris i eller till: Saffransrisotto och honungsmarinerad lax.

Köttfärs

Jag tänker tolka frågan om köttfärs som att den handlar om köttfärssås. Köttfärssås var nog en av de första rätterna (om inte den första) jag lärde mig att laga själv, vilket måste ha varit en tjugo år sedan nu. En klassiker. Till köttfärssås använder jag alltid salt och svartpeppar, övriga kryddor varierar. Jag rekommenderar att man provar sig fram så man får en smak man själv tycker om. Men jag kan ju komma med förslag på smaksättningar som jag använder  mer eller mindre ofta: grönsaksbuljong (pulver eller tärning), currypasta (inte curry!), rosmarin och/eller oregano och/eller basilika, soja, någon form av chili (färsk hackad eller torkad i pulver/flakes), vitlök, en skvätt rödvin.

IMG_1613

Ett av inköpen från Torfolk Gård.

Saker jag aldrig har i köttfärssåsen: matlagningsgrädde (helst använder jag ”vanlig” grädde istället, ibland crème fraîche istället), ketchup eller tomatpuré (jag använder antingen krossade/passerade tomater eller färska, hackade).

Jämtländskt

Jag vet faktiskt inte om det finns något renodlat jämtländskt matställe i Stockholm, jag har inte lyckats hitta något  i varje fall. Däremot så har jag länge varit nyfiken på två restauranger som serverar olika ”landskapsmenyer” : Oxelblom är en jazzig restaurang har alltid två olika landskap på sin meny, och dessa varierar över tid. Så då och då borde de ha en jämtländsk meny. Även Smörgåstårteriet har en avsmakningsmeny kallad ”Landskapsresan” där det ingår 4-6 rätter från olika landskap.

Annars är ju Jämtland ett mer säkert tips om man vill äta jämtländskt. Fäviken ska ju vara en av Sveriges bästa restauranger, och Ölbaren ska ju vara ett minst sagt… speciellt ställe, som jag är minst sagt lite nyfiken på.

sveriges nya landskapsrätter

Man kan ju även laga jämtländskt hemma, och för detta skulle jag vilja rekommendera kokboken ”Sveriges nya landskapsrätter” som har visat sig innehålla några riktiga pärlor till recept. Ett av ”recepten” som finns med i boken är på mylta, som är rårörda hjortron. Jag vet inte hur mycket till recept det är med endast två ingredienser, men ändå: man blandar ca 250 gram hjortron och 1 1/2 msk socker. Enligt andra källor på internetet kan man även ha i lite (ca 1 1/2 msk) hjortronlikör. I ”Sveriges nya landskapsrätter” serveras den med en jämtländsk tiramisu, men jag nog på den i första hand som komplement till pannacotta. Ostkaka är ytterligare ett alternativ, och det finns säkert fler.

//Veronica

Länsmansgården

Idag skulle vi se Västanå Teaters ‘Nils Holgersson’ i Berättarladan i Rottneros, en föreställning som skulle hålla på mellan 16.00 och 19.45. Eftersom det är sista kvällen i Värmland tänkte vi passa på att äta på Länsmansgården som ligger bara någon kilometer norrut därifrån. Värmlands bästa restaurang enligt White Guide (63 poäng, samma som Almars Krog i Karlstad) och de brukar ju inte vara helt fel ute. Förväntningarna var ganska höga.

Vad tyckte vi då om Länsmansgården?

Kort svar: Deprimerande dåligt.

Långt svar: Efter att ha stått och väntat i fem minuter på att få ett bord (som var reserverat) blev vi till slut placerade vid ett bord, samtidigt som vi fick en ursäkt för att det var kort om folk och ett löfte om att någon strax skulle komma med vatten och bröd. Vatten kom strax därefter, dock ej något bröd.

Efter ett tag kom en kvinna för att ta beställningen. Det var en fast meny om fyra rätter, så beställningen handlade mest om hur många av dessa fyra rätter vi ville ha och vad vi ville dricka till. Vi hade i åtanke att det enligt White Guide skulle vara Värmlands bästa, och att det samtidigt var vår sista kväll, så vi gick all in och beställde hela menyn och två dryckespaket – ett med alkohol och ett utan. Vi oroades dock något av att det ringde i servitrisens telefon (jobbtelefon, men ändå) efter att vi beställt maten men innan vi beställt drycken. Inte bara av att det ringde, utan mest av att hon svarade och försvann iväg ett tag innan hon kom tillbaka och tog resten av beställningen. Det var första gången jag blir avbruten mitt i en mening av en servitris som svarar i telefon och försvinner. Men ett stort plus för att de hade en alkoholfri version av dryckespaketet, även om det samtidigt innebar ett minus för att det bara innehöll dryck till två av fyra rätter. (Varför har man då ett dryckespaket alls?)

En stund senare kom brödet, som nonchalant ställdes ner på bordet utan vare sig en blick eller ett ord. Jag hade sagt tack om jag hade sett något annat än en ryggtavla som snabbt stegade iväg till nästa bord. Mitt sällskap gick ut för att dubbelkolla att bilen var låst, och strax därefter kom förrätten. Jag började inte äta eftersom sällskapet inte satt vid bordet, och det var tur, för en minut senare kom servitrisen tillbaka och sa att hon hade gett oss fel tallrikar, att de egentligen skulle till ett annat bord och så försvann förrätterna igen.

Sambon kom tillbaka, och servitrisen likaså, denna gång för att hälla upp ett glas vin och ett glas alkoholfri cider. Därefter kom förrätten. Det var väl inget direkt fel på dessa tre sparrisar med löjromssås, men nog kunde det gott ha saltats lite mer. Och det saknade helt klart oumpf. Vi höll tummarna för att det skulle bli bättre vad kvällen led.

IMG_1575

Ovan vid att fota på restaurang kom jag på det först när jag ätit upp förrätten.

Vi åt och drack upp, tallrikarna dukades av och servitrisen kom in med dryckerna till huvudrätten. Jag fick en god och kall aronia- och vinbärsdryck, sambon fick ett varmt (uppskattningsvis dryga 30 grader) rödvin upphällt i vitvinsglaset som innehöll resterna från det vita förrättsvinet. Sedan kom maten. Kalv, potatis, svampsås och primörer. Till vår förvåning var det faktiskt riktigt gott. Maten, vinet och vattnet tog slut. Tallrikarna bars ut. Serveringsfatet där potatisen legat och den tomma karaffen fick då stå kvar.

IMG_1578IMG_1579

Varmrätten kom jag på att jag skulle fota lite snabbare, halvvägs in ungefär. Nedanför syns hur de röda dryckerna blivit upphällda i två olika glas (mitt rödvinsglas och sambons vitvinsglas).

Så småningom fick vi in osten. Här hade vi väntat oss kanske tre olika ostar med tillbehör, men fick endast en ost, med vindruvor, grissini, någon sorts marmelad, ett ledset päron och en ännu ledsnare stjälk sallad (!). Nu hör vi att  de andra borden får en presentation av varje rätt, något vi inte fick en enda gång under kvällen, vilket fick oss att känna oss lite ouppmärksammade och ouppskattade. Eftersom vi inte fått in dryck till osten satt vi och tittade på den ett tag tills servitrisen noterade detta och sedermera även åtgärdade det. Osten – Lilla gumman från Lillängens Gårdsmejeri – var jättegod. Marmeladen, som ingen behagade berätta vad exakt det var för något, smakade också väldigt bra. Päronet smakade ungefär som det såg ut, inte fantastiskt, och salladen smakade jag faktiskt inte ens på. Varför har man salladsblad till ost? Ungefär här började jag glädjas över att inte behöva ljuga på frågan hur det smakade (osten och marmeladen var visserligen goda – men helheten…) för ingen undrade om det smakade bra under hela måltiden. Är jag bortskämd som är van vid att bli frågad hur maten smakade i samband med att servispersonalen tar ut de tomma tallrikarna efter varje rätt?

IMG_1583IMG_1585

Osten – notera bristen på dryck därtill. (Och att jag kommit ihåg att fota innan jag börjat äta. Detta berodde till stor del på att vi var tvungna att vänta på drycken.) Nedanför syns den tomma vattenkaraffen, den tomma brödkorgen, det tomma potatisfatet och en tom brödassiett. Jag vet inte om det var tänkt att det skulle stå kvar på bordet för prydnads skull eller varför ingen brydde sig om att ta bort/fylla på.

Efter ett tag togs tallrikarna ut, och efter ytterligare ett tag försvann även potatisfatet och den tomma karaffen. Därefter fick vi efterrätten – crème brûlée med tonkabönor – och vatten. Mitt sällskap undrade om han kunde få sitt dessertvin också, vilket besvarades jakande, och några minuter senare fick vi även det. Efterrätten var väldigt bra, det måste jag erkänna. Maten i allmänhet var väl inte dålig, men det var knappast extraordinärt. Smaklös förrätt, god varmrätt, bisarr ostbricka, god efterrätt. Fruktansvärd service. Och detta ska vara Värmlands bästa restaurang. Sambon tyckte synd om Värmland och värmlänningarna, jag var inte fullt lika omtänksam och fokuserade mest på mig (oss) och hur glad jag var över att vi lämnar Värmland imorgon. Jag tänkte också på att om detta vore USA så hade jag stämt White Guide, för jag kände mig så lurad hela kvällen. Och än värre, jag kände att jag i min tur hade lurat min sambo genom att föreslå att vi skulle äta på detta ställe.

IMG_1587

Efterrätten – återigen kan man notera bristen på tillhörande dryck.

Betalade gjorde man i receptionen, efter att ha tryckt på ringklockan för att få dit personal upprepade gånger. Funderade över hur lång tid och hur många tryck som skulle vara lämpligt innan man helt sonika lämnade notan, men så kom det någon till slut. Vi betalade, åkte därifrån och kommer aldrig, aldrig återvända.

//Veronica

Meat Free Monday #9: Sparrisrisotto

Egentligen är det inte jag som lagar risotto här hemma, utan detta är en av sambons paradrätter. Men han har ingen blogg, så det är upp till mig att sprida receptet.

IMG_0442

Ingredienser:

Olivolja

Lök, 1 gul, finhackad

Ris

Grönsaksbuljong, ca 1,2 liter

Saffran, 1 kuvert (0,5 g)

Parmesan, riven

Sparris, grön, förvälld

Svartpeppar, grovmalen (inget salt eftersom det är tillräckligt i buljongen)

Börja med att steka finhackad lök i olivolja i en stor kastrull. Strax innan löken blir blank häller man i riset som får brynas med löken i någon minut tills det är helt torrt. Häll därefter i en tredjedel (ca 4 dl) av buljongen.

IMG_0439

Sedan låter man allt koka ihop under omrörning, och häller därefter på ytterligare en tredjedel av buljongen, samtidigt som man fortsätter röra. Sen blandar man den sista tredjedelen med saffranet och tillsätter det på samma sätt som tidigare.

IMG_0441

Såhär avantgarde blir bilden när linsen får imma igen när man försöker fota den saffransgula risotton…

Sedan får det koka ihop en sista gång varpå man har i den rivna parmesanosten.

IMG_0438

När risotton har satt sig har man i den förvällda sparrisen, och smakar av med svartpepparn. Servera! (Förslagsvis med ett gott vitt vin till…)

Slutresultat igen:

IMG_0443

//Veronica

Honungsmarinerad lax med jordärtskockspuré

Häromkvällen testade vi ett nytt laxrecept här hemma, ur ”Sveriges nya landskapsrätter”:

2 laxfiléer (med skinn) à 150 gram

300 gram jordärtskockor

1 msk honung

1/2 msk balsamvinäger

1/2 msk olivolja

lite farinsocker

1 dl mjölk

25 gram smör

salt (mortlat havssalt) och peppar (mortlade vitpepparkorn & malen)

grön sparris

syltad rödlök

Först sätter man på ugnen, 225°C och grill är det som gäller. Sen skalar man jordärtskockorna, och kokar dem i lättsaltat vatten. Därefter rör man ihop honung, balsamvinäger och olja, och man rör tills de är helt blandade med varandra.

Jordärtskockorna innan kokning:

IMG_0308

Lägg fiskfiléerna på en plåt med bakplåtspapper. Skinnsidan ner. Pensla filéerna med marinaden, och häll resten av blandningen över dem. Strö lagom mycket salt, peppar och farinsocker på. Grilla i ugnen i ca 10 minuter, plus minus ett par minuter.

Laxen innan grillning:

IMG_0312

Skär sparrisen i lagom stora bitar och förväll dem genom att koka upp vatten, hälla i sparrisen i vattnet och låta koka i 2 minuter, sedan hälla av dem och låta svalna.

Sparrisen innan förvällning:

IMG_0317

Häll av jordärtskockorna och vält över dem i en skål. Värm mjölken och smöret och häll över jordärtskockorna. Mixa slätt med stavmixer. Smaka av med salt och malen vitpeppar.

Servera alltihop med syltad lök. Jag använde det här receptet, och det har faktiskt aldrig smakat så bra som till den här rätten, vilket var kul. Det var också kul att testa ett recept med jordärtskockor, det är en ingrediens jag smakat men aldrig köpt eller lagat tidigare.

Samtliga ingredienser strax innan servering:

IMG_0321

Det var gott. Mycket gott!

//Veronica