Salong 2 på Bio Rio

Eftersom jag inte befinner mig i huvudstaden får jag tyvärr svårt att närvara vid öppningen av Bio Rios nya Salong 2 ikväll. (Frågan är om jag hade kunnat det ändå – det var tydligen hårt tryck på biljetterna som tog slut på en timme…) Hursomhelst – biografen ska öppna en ny matsalong som de skriver såhär om på hemsidan:

”Köksansvarig husmor är Daniel Israelsson som har arbetat på internationella finkrogar, kockat till världsartister och sysslat med matperformance i utmanande former. Tillsammans med sin kollega Daniel Brännström skapar han i Salong 2 ett matigt kafé med fullständiga rättigheter. Köket kommer att satsa på glad, franskinspirerad mat. Baren kommer ha en helt ekologisk vinlista och ett för Sverige unikt ölsortiment.

Salong 2 kommer att laborera med teman inom mat och dryck till olika filmer, det kan vara ett matkoncept eller en temadrink som är speciellt framtagen till en specifik film. Det kommer gå att boka bord inne i biosalongen för att äta den specialkomponerade biomenyn med ett glas vin eller öl till filmen.

salong2_1_webb

(Bild lånad från Bio Rios hemsida)

Jag är ju ett stort fan av deras filmfrukostar och salong 4 (som också är ett slags matsalong, fast inhyst i restaurang Barbros lokaler) och jag tror jag kan bli ett ännu större fan av denna matsalong. Det här tror jag kommer bli riktigt, riktigt bra.

//Veronica

Filmhösten 2014

Kulturfredag är tillbaka, och jag har försökt kolla upp vilka filmer på temat mat som visas på bio i höst. Detta är vad jag hittade:

”The Trip to Italy”

the trip to italy

En brittisk film om två journalister som äter sig genom Italien (eller i alla fall sex italienska städer). Den första filmen, som hade ungefär samma handling men utspelade sig i Storbritannien, fick 8 av 10 i betyg av mig. Jag hoppas att uppföljaren kan komma upp i samma klass. Visas på SF-biografer redan nu.

”100 steg från Bombay till Paris”

100 steg från Bombay till Paris

En amerikansk dramakomedi av Lasse Hallström som handlar om en indisk familj som flyttar till Frankrike och öppnar en restaurang där. Den nya restaurangen ligger precis bredvid en annan (Michelin-)restaurang och tydligen ska det uppstå någon sorts rivalitet mellan dessa två. Den 12:e september har den premiär om man vill se hur den här fejden slutar.

”Love Steaks”

love steaks

En tysk film som handlar om en dysfunktionell relation mellan en kock och en massör som båda jobbar på samma hotell. Visas som en del av Goethes Filmklubb (i regi av Goethe-Institutet) på Klarabiografen den 24 septemeber.

”Hallonbåtsflyktingen”

hallonbåtsflyktingen

En svensk film baserad på Miika Nousiainens bok med samma namn. (Som jag tyckte hade sina kvalitéer. Läses med fördel precis innan eller efter ”För herr Bachmanns broschyr” av Carl-Johan Vallgren.) Den handlar om en finsk man som känner att han i själ och hjärta egentligen är svensk, och hans färd mot att bli svensk. Att den här är med på listan över filmer på temat mat beror väl mest på titeln. På samma sätt som jag inte kunde låta bli att köpa Non Stop och äta i biosalongen till ”Non-Stop” i våras, kommer jag vara tvungen att köpa hallonbåtar att äta i salongen till denna film i höst. Antingen ser man den på SF:s medlemskväll den 22:a september (biljetter hämtas ut på måndag den 8:e om man är guldmedlem) eller så ser man den efter att den har haft premiär den 10:e oktober.

”Chef”

chef

En amerikansk film om en kock som blir arbetslös och skaffar sig en food truck. Robert Downey Jr., Scarlett Johansson och Dustin Hoffman är några av namnen som är med i denna film som jag har höga förväntningar på. Den 31:a oktober ska den ha premiär här i Sverige.

(Sedan så är det ju som vanligt filmfrukost på Bio Rio på söndagar som jag verkligen rekommenderar.)

Det var allt jag hade för denna gången. Alla bilder är lånade från imdb.com (klickar man på respektive films titel kommer man dit), och alla filmer utom ”Love Steaks” distribueras av SF.

//Veronica

 

Foodies

20140521_181944

Igår var det alltså premiär för filmen Foodies, en film om den kulinariska jetsetten. Vi får följa fem av representanterna för denna exklusiva, och vill jag påstå för många provocerande, grupp människor som åker runt i världen med ett självpåtaget kall att äta på gourmetkrogar för att sedan i sina matbloggar delge världen sina upplevelser.  De reser på egen bekostnad, äter oftast ensamma,  har kritiska åsikter om maten de äter och det är många, många som följer deras bloggar.

I filmen följer vi  de fem foodiesarna när de äter och recenserar maten på gourmetrestauranger välden över och när de berättar om sitt förhållande till mat och  sin kulinariska bakgrund. Det sistnämnda inte minst intressant då fyra av de fem har växt upp i miljöer som matkulinariskt varit påvra. Det görs bl.a. besök på Sushi Saito i Tokyo som sägs  vara världens bästa sushirestaurang med plats för sju gäster i taget,  jämtländska Fäviken där maten som serveras följer närmiljö och årstid och  baskiska Arzak där en av de första kockarna i världen som tog sig an matlagningskonsten på ett både vetenskapligt och experimentalt sätt fortfarande lommar runt på restaurangen som numera drivs av hans lika välrenommerade dotter.

Filmen visar en extrem livsstil som få av oss  har möjlighet att ha(eller förhoppningsvis skulle vilja ha). Men det är extremen av en livsstil och ett förhållningssätt till mat som blir allt vanligare i rikare länder.  En hel del funderingar kring vår relation till mat väcktes och tankar kring det förändrade beteende som följer när maten avancerar från enbart näring till livsstil och identitet och ibland t.o.m  konst och intellektuellt äventyr. Inte minst i ett land som Sverige där maten för många allt mer blivit ett sätt att signalera identitet, precis som musik och kläder, tar sig detta förhållningssätt olika uttryck  som t.ex. en ständig jakt på nya och intressanta smakupplevelser och ett nästan maniskt  fotograferande av mat, båda aktiviteter som även undertecknat brukar ägna sig åt (dock med avsevärd mindre budget och omfattning än filmens foodies). Ett annat beteende är det ständiga recenserandet, inte bara av restaurangen man ätit på utan också varje tugga man äter och klunk man dricker. Gourmetkockar som lagt ner sin själ på den mat de serverar blir vid några tillfällen totalt sågade vid fotknölarna i filmen och reagerar lite olika på det.

Andra tankar som filmen väcker hos mig är vilka orättvisorna  på tillgång och möjligheter som finns mellan delar av jordens befolkning när det gäller mat. En del har i överflöd och jagar upplevelser  medan det för andra är en upplevelse att få äta sig mätt. En annan aspekt är det ytterst ologiska i att flyga privatjet över hav och kontinenter enbart för att äta på ekologisk restaurang.

Precis som Veronica  i gårdagens inlägg saknade jag  också den social aspekten av matätandet. Maten i filmen äts ofta utan sällskap för att inte störa upplevelsen. Å andra sidan  kan man se foodiesar som samlare av kulinariska upplevelser, jämförbart med naturupplevelser eller läsning av  god litteratur,  och där maten inte alltid ens behöver vara god. Som en av filmens matbloggare uttrycker sig  ”allmänheten äter för nöjes skull, inte för intellektuell stimulans”. Det är inte utan attt man sympatiserar med gourmetkocken som kanske lite trött och en aning uppgivet  uttrycker att ”det är för stort fokus på mat idag, vi räddar ju inte liv, kanske någons dag”.

En inblick i svenska foodiesars  tillvaro får vi i den här några år gamla artikeln från DN. Kanske inte lika extrema som sina motsvarigheter  i filmen men ändå.

//Marie-Louise

 

Förhandsvisning av ”Foodies”

I onsdags var vi alltså på en förhandsvisning av ”Foodies” – en film om ”kulinariska jetsettare”. Tillställningen anordnades av Creative Mornings och Absolut, och man höll till i Absoluts showroom – Atelier. Det bjöds på godis, kanapéer och drinkar, och man fick höra två av tre regissörer presentera idéerna bakom filmen innan visningen. Ett riktigt trevligt event!

Filmen då? Den var faktiskt riktigt intressant, och jag tror den blev mer intressant av att man precis före hade hört skaparna av filmen diskutera idéer, perspektiv och visioner, det gjorde att filmen liksom gav ett bredare intryck. Marie-Louise fotade och tog anteckningar, så jag hoppas att hon skriver utförligare om filmen. Jag nöjer mig med att konstatera att jag ser mat som en mycket mer social grej än foodiesarna i filmen, samtidigt som jag funderar på i vilken utsträckning dessa finsmakare verkligen njuter av maten. Jag fick lite intrycket att tappat bort lusten och njutningen och fastnat i nåt slags kritikträsk. Inte nödvändigtvis negativ sådan, men ändå… En av de medverkande diskuterade hur mat var en konstart, och hur mat var något intellektuellt. Jag är ett stort fan av intellekt, men när det gäller konst så tycker jag att känslan är minst lika viktig som tanken.

Visst, lite avskräckande var den, men också inspirerande, och det var ett par stycken restauranger jag blev väldigt (mycket mer) nyfiken på att besöka. Fäviken (Järpen). 41° (Barcelona). Longjing Manor (Hangzhou). Till exempel.

Nä, nu tar jag helg! Bon weekend!

//Veronica

Gratis bio

Om man är sugen på att se ”Foodies” så anordnar Creative Mornings en förhandsvisning av filmen nu på onsdag klockan 18.30. Mer information kan man få här. Där man även kan anmäla sig – det fanns några platser kvar sist jag kollade. Finns det inte det så visar Food Film samma film samma kväll, fast på annan plats (Zita) och mot betalning. En sak som gör den visningen extra intressant är att den kan kombineras med diskussion och middag på restaurang Niklas.

foodies

Onsdag, 18.00 eller 18.30, är det alltså som gäller om man vill passa på att se filmen innan den har premiär på fredag.

//Veronica

Fredagens kulturkulinariska får bli filmcitat på temat mat. Gånger tre.

”Life was like a box of chocolates. You never know what you’re gonna get.”

”Man skulle säga att vi människor är som gröt. Först är vi som de små havregrynen. Vi är små, torra, sköra och ensamma. Men sen kokas vi ihop med de andra havregrynen och vi blir mjuka och kokar ihop så att det ena grynet inte kan skiljas från det andra. Vi klibbar ihop och blir nästan upplösta.  Men tillsammans blir vi en stor gröt. Som är varm, god och nyttig. Ganska vacker också. Jag tycker faktiskt att gröt är vacker. Ja, då är vi inte små, torra och isolerade längre. Istället är vi mjuka, varma och sammanklibbade. Då är vi en del av något som är större än oss själva. Och ibland känns ju livet som en enda stor gröt. Tycker ni inte det? Förlåt, jag står och drömmar. Skall ni ha en klick?”

”Fried chicken just tend to make you feel better about life.”

//Veronica

Mat på film…

20140509_235945

Här kommer två matiga filmtips för den som plötsligt, i post-Let’s Dance och snart post-melodifestivaltider behöver  något att se  fram emot på fredagkvällen.

I ”Le Chef” spelar Jean Reno  den självmedvetne Guide Michelin-kocken Alexandre som tappat inspirationen när det gäller matlagning. När han sen möter den talangfulle amatören i matkonstens värld, Mikaël Youns karaktär Jacky, så blir det riktigt kul.

I filmen ”Couscous” försöker den nyblivne arbetslöse hamnarbetaren Slimane, 60 år, att öppna en couscousrestaurange på en gammal båtskorv. Han engagerar hela sin familj, inklusive sin f.d fru.  Man kan inte annat än charmas av Slimanes kamp och  samtidigt våndas över alla vedermödor han måste överkomma för att nå sitt mål.

//Marie-Louise