Senaste besöket…

… på den lokala second hand-butiken resulterade i ett inköp av dessa tre böcker:

IMG_1350

Den översta, ”Böckernas mat” av Pernilla Tunberger, handlar om hur mat beskrivs i olika böcker. T.ex. kan man läsa om bakning i Kerstin Ekmans ”Häxringarna” och utdrag ur de Maupassants ”Bel-Ami”. Inga recept, men mycket inspiration.

Till vänster har vi ”Soppboken – tjugofem recept från tjugofem kockar i Göteborg” – en bok som getts ut till förmån för Frälsningsarmén där överskottet går direkt till deras soppkök. Jag och den andra skribenten här på bloggen har funderat på att ha sopp-tema en vecka, och jag har därför varit lite sugen på att beställa någon soppbok från AdLibris, men så fick jag syn på denna, och ja, perfekt tajming.

Den högra är nog det största kapet. ”Med alla sinnen – en bok om och kring Restaurang Leijontornet”. Inte samma Leijontorn som idag, men ändå. Då, fram till 2010, hade den stjärna i Michelinguiden, och var, antar jag, ”vanlig” såtillvida att den hade öppet fler kvällar än den hade stängt. På den tiden var Leijontornet ”huvudrestaurang”, Djuret var bakficka och på innergården höll Leijonbaren till. Nuförtiden är Djuret fortfarande bakficka, medan det är Pubologi (som jag älskar) som är framficka. På innergården är det sommartid Svinet som huserar, och så har det öppnats två trevliga barer i form av Tweed (som jag också älskar) och The Burgundy. Leijontornet finns fortfarande kvar, men numera är den öppen bara tolv kvällar om året, för åtta personer åt gången. Ett besök där ligger högt upp på min bucket list. Tills vidare kan jag i alla fall laga mat som den som serverades på förra Leijontornet.

//Veronica

Annonser

Två restauranger

Två restauranger man kan ta med sin mormor till: den kinesiska restaurangen Waipo (waeipo betyder mormor på kinesiska) och den polska restaurangen Mormors kök. Har inte varit på någon av dem, men är riktigt nyfiken på båda. Det får nog bli besök på dessa nästnästa gång mormor hälsar på. Någon som varit där och vet hur bra de är?

//Veronica

Voltaire + Lux Dag för Dag

Lördagen ägnades mestadels åt födelsedagsfirande, och däri ingick måltider dels på Voltaire i PUB-huset vid Hötorget, dels på Lux Dag för Dag på Lilla Essingen.

Lunchen var bra. Maten var riktigt bra, fräsch och smakrik, och inredningen var mysig, bortsett från de pallar vi satt på vid bordet. Jag har inget emot pallar som sådana, men jag gillar åtminstone ryggstöd, och gärna armstöd också, när jag sitter och äter. Jag såg att det fanns stolar vid andra bord, men samtliga var upptagna, vilket för mig till min andra invändning: ruschen. Det var väldigt mycket folk på restaurangen, och än mer som passerade, för Voltaire ligger ju som sagt i en galleria.

Kort och gott: maten var god, så pass god att jag vill återvända till Voltaire, men då ska jag se till att göra det när det inte är lika mycket folk i farten, och ta ett bord med stolar längre in i restaurangen så man ”slipper” alla förbipasserande. (Noteras kan att Voltaire vann en Gulddrake för bästa budgetrestaurang 2014 – efter mitt första besök där har jag inga direkta invändningar mot detta.)

Middagen var bättre. God mat, bra, men inte fantastiskt bra, service (jag har bara smärre anmärkningar på beställningsupptagning och dryckesservering), och väldigt trevlig och inbjudande lokal – bekväma sittplatser, lagom med utrymme, bra akustik. Kvällens ledord var lättrökt, och förrätten bestod av en ”lättrökt tartar på regnbågslax med hummer, rabarber och pepparrot” som var bra, men inte överväldigande bra, och jag insåg att jag personligen tycker att fisk är bättre i ceviche än som tartar.

Varmrätten var en ”lättrökt stekt vildandsbröst, gräddkokta kantareller och blomkålsskott” som till skillnad från tartaren var överraskande välsmakande. Jag gillar ju som sagt inte svamp, men detta var en rätt med flera olika svampar (inte bara kantareller) som smakade riktigt, riktigt bra. Köttet var perfekt tillagat, såsen var perfekt kryddad och övriga ingredienser – framförallt svampen och blomkålet – utsökta. Potatiskroketten var oväntat fräsch, om än lite i minsta laget till den jämförelsevis stora mängden kött.

Efterrätten blev en oantastlig ”Hallonsufflé med drottninggräddglass” och jag fick lära mig att jag, även om jag blir rekommenderad något annat, föredrar riktigt söta viner till efterrätt.

I korthet: Lux Dag för Dag är en restaurang jag definitivt vill återvända till, även om den inte uppnått samma favoritstatus som Byn och Pubologi. Ett stort plus för att den verkar vara väldigt barnvänlig – en majoritet av närvarande sällskap, ej undertecknads, hade barn i storleken 0-4 år och det var inga problem varken för personalen eller övriga gäster. Och Lux’ ”Walk through”-fredagspåse är något som kommer att planeras in snarast.

//Veronica