Diner 45

På semester i norra Värmland passade vi igår på att besöka Diner 45 (Stöpafors) som, gissar jag, fått sitt namn efter E45 – den väg den ligger längst med. Ett amerikanskt femtiotalsdiner med burgare, sallader och shakes, är beskrivningen ungefär.

20140721_141149

Jag har varit på Memphis Café (Östmark) och Cafeteria Petteråsen (Fensbol) som båda har 50-talsstuk, även om den förras främsta fokus ligger på Elvis och den senare var en kombination av 50-talet å ena sidan och holländsk mat å andra sidan. Ingen av dessa har dock lyckats skaffa sig en särskild plats i mitt hjärta, eller min mage, och förväntningarna på detta tredje femtiotalsställe i samma region var väl inte superhöga.

Antagligen var de måttligt höga förväntningarna en anledning till att det kändes som en så stor positiv överraskning. Konceptet och miljön kändes mycket mer genomarbetad (till och med sugrören, servispersonalens frisyrer och stekpannorna var genomtänkta och passade in i stilen) än på något av de andra ställena, stilen och kvaliteten var konsekvent och maten var riktigt bra.

20140721_141021

Jag älskar färgkombinationen – rött, ljust turkost, svart och vitt.

20140721_140929

Det verkar vara rätt hårt tryck på restaurangen, 800 gäster per dag har de, ett ställe som alltså har ungefär 100 platser inne och ute. Vi hade läst att man borde boka om man skulle dit under veckoslutet, fre-sön, men tänkte att det skulle vara lugnt och vi inte behövde det eftersom vi skulle dit en måndag. Vi hade tur, och fick vad som verkade vara det sista oreserverade bordet inne.

20140721_141046

Många detaljer på 50-talstemat, men det är snyggt inrett, och det känns aldrig plottrigt.

20140721_134523

Och så här såg maten ut. Bacon- och cheeseburgare med pommes och coleslaw, och till det en jordgubbsmilkshake. Burgaren var långt över förväntan, den står sig väl mot de bättre hamburgarna på motsvarande restauranger i Stockholm (Svenska Hamburgerköket, Vigårda och så vidare). Coleslawen var även den oerhört välsmakande, om än inte i så väl tilltagen portion, och jag har inga anmärkningar på potatisen, annat än att de kanske var lite överflödiga: efter burgaren, coleslawen och milkshaken hade jag lite rum för pommes kvar. Milkshaken står sig förresten även den väl mot de bättre motsvarigheterna i Stockholm, B&J-alkoshakesen på restaurang Pont och shakesen på Flippin’ t.ex.

20140721_140142

Ett extra plus för att det serveras såväl öl som vin och att vinerna dessutom har väldigt passande namn.

Jag skulle vilja kalla detta den bästa värmländska restaurangen norr om Sunne. Jag hoppas den blir långlivad, för jag vill definitivt återkomma hit.

//Veronica

Annonser

Gourmet

Dagens läsning:

IMG_0539

Gourmet. I vilken det finns en artikel om en middag inspirerad av tv-serien ”Dexter”. (En av mina favoritserier för övrigt. Den har också ett väldigt kulinariskt intro, eller vad det nu heter.)

IMG_0536

Burgare gjord på Dexterkossa & Red Velvet Cupcake bland annat. Passande till maratontittning av hela serien tänker jag.

Nu är det godnatt!

//Veronica

Hamburgare grekisk stil

 

20140524_221021

Hamburgare kan man variera i det oändliga. Den här med grekisk touch hittade jag receptet till i Lena Söderströms Hamburgare och Texmex, ett bokreafynd från i vintras. Det blev ett lyckat försök att förnya reportoaren här hemma. Varje moment gick snabbt och lätt att förbereda innan jag stekte själva burgaren. Den picklade löken, som ursprungligen inte fanns med som tillbehör till just den här burgaren passar ändå perfekt ihop med den. Jag kommer för övrigt att använda den picklade rödlöken till allt möjligt i matväg, den var hur god som helst. Brödet är också hemgjort och faktiskt gjord på en deg för naanbröd.

Burgare (4 st)

500-600 g lammfärs

1 tsk salt

1 krm svartpeppar

1 krm torkad basilika

2 pressade vitlöksklyftor

150 g fetaost

olivolja till stekning

BBQ-glaze (se recept under nästa bild)

Börja med att göra glazen. Blanda sedan färs, kryddor och vitlök. Smula fetaosten (inte för små bitar) och vänd försiktigt ner i färsen. Dela färsen i fyra lika stora bitar och forma till biffar. Stek i oljan eller grilla biffarna i ca 5 minuter på varje sida. Pensla rikligt med glazen.

20140524_215625

BBQ-glaze (i mitten på bilden)

1 tsk paprikapulver

1/2 – 1 tsk chilipulver

1/2 tsk torkad timjan

1 tsk salt

1 tsk socker

1 krm nymalen svartpeppar

3 msk rödvinsvinäger

1 dl olja

1 dl finhackad färsk basilika (ibland blir det 1/2 tsk torkad istället)

Blanda de torra ingredienserna. Blanda sedan i vinäger och därefter olja i en stråle under tiden som du rör. Sist har du i basilikan.

 

Salsa crudo (till vänster på bilden)

500 g cocktailtomater (gärna olika färger)

1 salladslök (tunt skivad purjo går också bra)

1 grön chilifrukt

färskpressad lime av 1/2 – 1 st lime eller citron

2 msk olivolja

2 pressade vitlöksklyftor

salt

Dela tomaterna, skölj och strimla löken. Kärna ur och strimla chilifrukten. Blanda allt i en skål. Smaka av med salt.

 

Picklad rödlök ( upp i högra hörnet på bilden)

2 röda lökar

2 msk rödvinsvinäger

2 msk strösocker

1 msk olivolja

1 krm flingsalt

Skala och skär löken i tunna skivor. Blanda löken, vinäger och socker tills sockret smält. Blanda i olivolja och salt. Låt marinera i 20 minuter.

 

Tzatziki (nere i högra hörnet)

1 gurka

2 dl grekisk eller turkisk yoghurt

1-2 fint rivna vitlöksklyftor

1 msk olivolja

salt & peppar

Skölj och skala gurkan grovt. Dela den på längden och gröp ur den vattniga delen med kärnor. Riv gurkbitarna på rivjärnets grova sida. Blanda allt och smaka av med salt och peppar.

//Marie-Louise

 

 

 

International Hamburger Day, eller var jag äter hamburgare

Jag gillar hamburgare. På rätt ställe. Sen finns det några ställen jag inte äter hamburgare på. Det första stället jag började undvika när jag var sugen på hamburgare var McDonalds, av den enkla anledningen att jag märkte att jag började må illa efter att ha ätit där. Det var ett väldigt specifikt illamående, jag fick det alltid efter att ha ätit där, men aldrig annars, och det var alltså ganska lätt att stryka det från listan över potentiella matställen.

Ett annat ställe som jag numera undviker, fast av helt andra skäl, är Max. Egentligen gillar jag Max – jag tycker maten är god och jag gillar att det är en svensk kedja. Sen hände det en rad saker ganska tätt inpå varandra som gjorde att jag kände att nej, där vill jag verkligen inte äta. Först ut var ”uppmaningen” till The Flying Elk (en av mina favoritrestauranger) att sluta använda sig av konceptet ”frunch”. Max registrerade ”frunch” 1985, men sedan dess har ordet blivit mycket mer etablerat, och såvitt jag vet så använde inte Max det i någon större utsträckning. Så småningom drog de tillbaka hotet om stämning och gjorde en pudel, men varumärket Max solkades ner i processen. Sen var det det här nyhetsbrevet som Max skickade ut där de ”varnade sina anställda för att rösta rött”. Därefter var det något ”skämt” på en Max-restaurang i Uppsala där de anställda delades upp i serier där de som presterar bäst får en belöning, medan de som presterar sämst bestraffas. Nu senast handlade det om diskriminering av romer. Lite för många pr-misslyckanden (som indikerar en riktigt obehaglig människosyn) på lite för kort tid för min smak. Nyligen skrev även Äkta vara om deras nya Crispy Fries, en text som inte får mig att ångra mitt beslut direkt.

Käk – ytterligare ett hamburgerställe jag undviker av ytterligare andra anledningar. Ett: den alldeles för höga ljudvolymen. Gillade inte. Två: de konstigt placerade sittplatserna – de är inte mobila, så det går inte att göra så mycket åt deras dåliga avstånd till bord och golv, och det saknas fotstöd. Gillade inte heller. (Det där med obekväma sittplatser är för övrigt något jag upplevde på Boqueria också – och är egentligen den enda anledningen till att jag är tveksam till att återvända dit, för maten var smått fantastisk.) Hursomhelst. Käk. Käket där var helt enkelt inte i närheten av att vara tillräckligt bra för att väga upp musiken och sittplatserna.

Var äter jag hamburgare då? Vigårda är en favorit, Svenska Hamburgerköket en annan, eller Burger King. Sen så gillar jag ju som bekant Pubologi där en riktigt speciell burgare åtminstone tidigare har ingått i avsmakningsmenyn/köksbordet-menyn, annars finns den på Tweed också tror jag.

//Veronica

Meat Free Monday Burger

20140517_164904

På onsdag är det International  Hamburger Day. Därför blir det tema hamburgare hela veckan och  måndag betyder köttfri dag så vi börjar med en vegetarisk bönburgare. Den här burgaren hittade jag i en vegankokbok (för veganvariant utesluts ägget i burgaren, kan ev. ersättas med två kokta mosade potatisar) i samband med att yngsta dottern hade en vegetarisk period och den blev snabbt en favorit bland stora som små, även hos köttätarna. Dressingen till är inget för kalorijägare men den kan man ju lätt byta ut mot en som passar ens egna preferenser bättre. Receptet på en god coleslaw finns här.

Bönburgare

1 gul lök

1 msk olja

1 röd eller grön paprika

2 vitlöksklyftor

1 tsk chilipulver

1 knippa hackad dill

1 ägg

1 burk kidneybönor

1 burk kikärtor

2 msk ströbröd + ca 1 dl till att vända burgarna i

salt & svartpeppar

Hacka lök, och paprika i ganska små bitar. Fräs först löken lite mjuk och tillsätt sedan paprikan. Pressa i vitlöken och strö i chilipulver och dill. Låt fräsa några minuter. Ställ åt sidan.

Mosa bönor och ärtor i en bunke (endera mosar du för hand och får lite grövre delar i smeten eller kör i mixer och får en mer finfördelad). Rör i ströbrödet, salta och peppra. Rör ihop med lök och paprikaröran. Forma burgare och vänd dem i ströbröd. Stek på medelvärme.

20140518_124259

Dressing

majonnäs

chilisås

spad från konserverad gurka

Lägg så mycket majonnäs i en skål som du vill ha dressing. Skeda i chilisås och rör om, tills majonnäsen fått ”rätt” färg (som rhode island-dressing). Sist skedar du i gurkspad tills du tycker att dressingen fått rätt konsistens.

 

20140518_124939

// Marie-Louise

Torsdag kväll

Det är mycket nu. Det är förhandsvisningar och styrelsemöten och valtider och besök från utlandet och en massa annat. Det blir inte mycket matlagning denna vecka, tyvärr. Något som jag däremot hinner med är läsning av matbloggar, däribland, eller framförallt kanske, In the Kitchen. Häromdagen skrev Andreas om Bun Meat Bun i Farsta, vilket är perfekt av flera anledningar. Dels gillar jag hamburgare (vem gör inte det egentligen?), dels så jobbar jag för tillfället i Handen, vilket innebär att jag passerar Farsta Strand på väg till och från jobbet varje dag. (Idag var det till och med så att jag fick hoppa av pendeln och promenera över till tunnelbanan på grund av signalfel i Karlberg – jag tror det är mitt första besök i Farsta, och jag försökte hålla utkik efter Bun Meat Bun, men jag såg det inte.) Läget gjorde att det gick relativt lätt att övertala sambon om att vi ska mötas i Farsta och käka där någon kväll. Någon gång nästa vecka skulle ju passa bra, får se om det hinns med…

//Veronica

Den 13:e maj, eller planering och planer gångna om intet

Månadsdejten, tillika vår åttaårsdag, i maj uteblev pga sjukdom. Vi firade lite mer stillsamt i hemmet med en trerätters i form av skaldjursceviche, stekt kyckling med ugnsstekt potatis och vit choklad-panna cotta med passionsfrukt. Tyvärr var jag för trött för att fota, så inga bildbevis finns. Ni får tro mig på mitt ord helt enkelt.

On a more positive note så har jag bokat bord för juni månads middag. Nook blir det då. (I enlighet med denna omröstning.) Jag har även bokat bord till International Hamburger Day den 28:e maj. Då blir det Bistro Bon som ska besökas, och anledningen är deras beryktade gruyèregratinerade wagyū-burgare.

//Veronica