Mat på FiKa

Efter ett  uppehåll är Två Kök tillbaka igen och vi börjar där vi slutade i höstas…i Torsby. I mellandagarna besökte undertecknad med mor och moster det relativt nyöppnade mat- och fikastället FiKa, entralt beläget vid Järnvägsgatan mellan Nordea och biografen Stjärnan.

20141230_122623

20141230_113818

Alla tre åt vi av lunchbuffén som inleddes med dagens soppa, en tomatsoppa på linser (som antagligen var mixade för vi såg inga linser i soppan) med krutonger och bröd som tillbehör.

20141230_113947

Vi fortsatte sedan med resten av buffén; broccolipaj med valnötter, skaldjurssallad, couscoussallad, skinka, sallad på mathavre och keso, vitkålssallad, grönsallad, mango chutneydressing och oliver. Lunchen avslutades med kaffe respektive te och en god chokladmuffins.

20141230_113848

Alla tre var nöjda med besöket och tyckte nog att både mat och miljö skiljde sig från övriga matställen i närområdet, och då på ett positivt sätt.

Två av rätterna blev jag speciellt intresserad av och tänker nog försöka experimentera fram egna varianter av; tomatsoppan och salladen med mathavre. Den senare bestod av kokt mathavre, keso, hackade valnötter och haricots vert.

Ja, det är bara att gratulera Torsbyborna och alla andra som letar efter lunchmat i Torsby till detta nya, enkla men ack så fräscha matställe. Hoppas nu att många av de skidåkande vinterturisterna också hittar dit när de passerar på sin väg till eller från Branäs.

GOTT NYTT ÅR till er alla

//Marie-Louise

PS. Vägbeskrivning och telefonnummer till FiKa i Torsby hittar du här (Visit Torsby). Tyvärr hittade jag inga öppettider. Jag rekommenderar den intresserade att ringa och kolla vid behov.

 

 

Annonser

Inte utan min shaker

20140906_094729 20140906_124237

En gång i tiden hade jag en tupperwareshaker, en sådan som man kan skaka grädden lagom fast i, mixa drinkar med och en del annat smått och gott. Jag gillade min shaker mycket och använde den ofta. Inte för att den var oundgänglig men för att den var enkel och praktisk. Sedan försvann den helt plötsligt samtidigt som en av döttrarna flyttar hemifrån. Det är några år sedan men jag har tänkt på shakern då och då. Idag berättade min väninna Anita om hur hon använt sin tupperwareshaker på en fyra dagar lång vandring i Glaskogens naturreservat söder om Arvika. Och jag inser plötsligt att jag måste ha en ny shaker. Här är Anitas berättelse:

I september vandrade Anita en medelhård 45 kilometer vandring runt sjön Stora Gla i Glaskogen. Vandringen med man och son, utan tillgång till proviantering, kräver  en viss logistik när det gäller mathållningen. Dessutom måste hänsyn tas till att en i sällskapet inte äter kött alls och att ingen tillgång till kyl skulle finnas. Olika sorters pulverbaserad mat och en Tupperware snabbshaker fick bli lösningen. Alla pulveringredienser vägdes noggrant och förpackades i plastpåsar innan vandringen, för att underlätta matlagningen men också för att man skulle slippa ta med mat som inte kom till användning. Efter en 12 kilometer lång vandring från starten vid Glava glasbruk nådde sällskapet Dammarna där de övernattade  i en primitiv stuga  som delades med fyra belgiska kanotister. Kvällsmål bestod av konserverad italiensk tonfisk (Abba tonfisk Xpress Italiensk vinegrätt)med färskt bröd, inköpt innan avfärd från Arvika. Till efterrätt blev det jordgubbskräm som gjordes på Ekströms jordgubbskrämpulver som blandades i shakern med vatten som pumpats upp från kallbrunn. Dag två inleddes med frukost på medhavd musli och Sempers mjölkpulver som förstås blandades i shakern. Till lunch hade man inte tillgång till vatten utan fick nöja sig med bröd, smältost och kex. Kvällens middag intogs på campingen i Lenungshammar och bestod av egenplockad svamp till pasta med Knorrs Formaggi pastasås i pulverform, först blandad  med vatten i shakern innan uppvärmning. Till pastan dracks  Åkessons vin i små tetrapack, 250 ml, inköpta på Systemet i Charlottenberg. Efterrätten blev en chokladpudding  gjord på Ekströms chokladpuddingpulver  blandad med vatten och Semper mjölkpulver, även den ihopskakad i shakern.  Dag tre köptes faktiskt frukosten på campingen, Wasas sandwich och glass. Ja, nöden har ingen lag och sortimentet i campingens kiosk var begränsat, man skulle ju snart stänga inför vintern. Till lunch vid Halvardsnäs, med otrolig utsikt över hela Stora Gla, åts snabbnudlar lagade på Triangiaköket. På kvällen, tillbaka vid utgångspunkten Glava glasbruk, gjordes soppa på Knorrs pulversparrissoppa blandad med  vatten och mjölkpulver i shakern. Till efterrätt blev det pannkaka gjord på Kungsörnens favoritpannkakor, en mix med både mjölkpulver och heläggspulver som rördes ihop med vatten i shakern. Till pannkakorna serverades sedan  Squeezys jordgubbssylt (liten förpackning som för hållbarhetens skull  varit  oöppnad  fram till nu). Dag fyra inleddes med havregrynsgröt med mjölk gjord på mjölkpulver som skakats om i shakern med vatten.  Efter 8 kilometers vandring samt efterföljande bussfärd in till Arvika intogs en shakerlös lunch på uteställe som avslutning på det hela.

Finurlig och genomtänkt lösning för enklast möjliga matlagning på vandring där alla bekvämligheter saknas, tänker jag. Noterar att shakern inte kom till användning för att blanda drinkar på vandringen men det kanske är bäst att vänta med det tills man är hemma. Shaker ska i alla fall nu inhandlas omgående. Inser att köket inte är komplett utan denna lilla plastbehållare. Inga framtida långvandring utan min snart nyinköpta shaker.

//Marie-Louise

PS. Här kan ni förresten se berättelsens huvudshaker på bild.

20141004_224300

MAT2014

”Under tre dagar i mitten av september samlas konsumenter, livsmedelsproducenter och landets ledande företrädare/beslutsfattare till MAT2014 i Växjö.” Så står det på MAT2014:s hemsida.

En av alla ”organisationer” som deltar är Jordbruksverket, som är där bland annat för att representera en lista med ”unika regionala produkter”. Jordbruksverket själva gick ut med ett pressmeddelande idag där hela listan presenteras.

Överst på listan står de fem svenska produkter som i nuläget är ursprungsskyddade. Kan du gissa vilka? (Sambon gissade rätt på en, jag en annan. Men det var svårt.)

Rätt svar: Kalix Löjrom, Upplandskubb, Svecia, Spettkaka, och Bruna bönor från Öland. Därutöver finns en hel massa produkter som tillsammans utgör en lista över skyddsvärda, men ännu inte skyddade, regionala produkter, en lista som är uppdelad i olika landskap. Några exempel är Arbogakringlan (Närke), Pitepalt (Norrbotten) och Polkagrisar från Gränna (Småland). Hela listan kan man läsa här.

Jag tycker personligen att det här är ett jättebra initiativ som jag tror dels kommer främja lokalproducerad mat (vilket är bra bland annat för miljön), dels främja olika regioner (genom förhöjd goodwill t.ex.) vilket i sin tur kommer ha en bra effekt på turismen (bra för bland annat ekonomin).

DN har förresten skrivit en artikel på ämnet här.

//Veronica

 

 

 

Sökmotortermer

En av de fiffiga funktionerna med bloggar är att man (i vissa fall) kan se hur besökare har kommit hit. Ett av dessa sätt är att söka på google, och då kan man ju söka på en rad olika ord och kombinationer av ord för att hamna här. Nu har, såvitt jag kan se, det inte varit några helt galna sökningar som lett hit, men några intressanta frågor har ändå kommit upp.

Vilken krydda använder man till köttfärs? Var kan man äta jämtländsk mat? Ska man hälla av spadet när man förväller sparris?

Till exempel. Så jag tänkte att jag skulle svara på dessa frågor.

Sparris

Förväller (färsk) sparris gör jag såhär: Jag kokar upp vatten i en kastrull. När vattnet börjar koka lägger jag i den färska sparrisen (antingen hel eller i fem centimeter långa bitar, beroende på vad jag ska ha sparrisen till) och låter den koka i vattnet i två minuter. Efter två minuter tar jag av kastrullen av plattan, stänger av den och häller bort vattnet, medan jag låter sparrisen ligga kvar i kastrullen till dess att jag ska använda den.

IMG_0317

Två recept med förvälld sparris i eller till: Saffransrisotto och honungsmarinerad lax.

Köttfärs

Jag tänker tolka frågan om köttfärs som att den handlar om köttfärssås. Köttfärssås var nog en av de första rätterna (om inte den första) jag lärde mig att laga själv, vilket måste ha varit en tjugo år sedan nu. En klassiker. Till köttfärssås använder jag alltid salt och svartpeppar, övriga kryddor varierar. Jag rekommenderar att man provar sig fram så man får en smak man själv tycker om. Men jag kan ju komma med förslag på smaksättningar som jag använder  mer eller mindre ofta: grönsaksbuljong (pulver eller tärning), currypasta (inte curry!), rosmarin och/eller oregano och/eller basilika, soja, någon form av chili (färsk hackad eller torkad i pulver/flakes), vitlök, en skvätt rödvin.

IMG_1613

Ett av inköpen från Torfolk Gård.

Saker jag aldrig har i köttfärssåsen: matlagningsgrädde (helst använder jag ”vanlig” grädde istället, ibland crème fraîche istället), ketchup eller tomatpuré (jag använder antingen krossade/passerade tomater eller färska, hackade).

Jämtländskt

Jag vet faktiskt inte om det finns något renodlat jämtländskt matställe i Stockholm, jag har inte lyckats hitta något  i varje fall. Däremot så har jag länge varit nyfiken på två restauranger som serverar olika ”landskapsmenyer” : Oxelblom är en jazzig restaurang har alltid två olika landskap på sin meny, och dessa varierar över tid. Så då och då borde de ha en jämtländsk meny. Även Smörgåstårteriet har en avsmakningsmeny kallad ”Landskapsresan” där det ingår 4-6 rätter från olika landskap.

Annars är ju Jämtland ett mer säkert tips om man vill äta jämtländskt. Fäviken ska ju vara en av Sveriges bästa restauranger, och Ölbaren ska ju vara ett minst sagt… speciellt ställe, som jag är minst sagt lite nyfiken på.

sveriges nya landskapsrätter

Man kan ju även laga jämtländskt hemma, och för detta skulle jag vilja rekommendera kokboken ”Sveriges nya landskapsrätter” som har visat sig innehålla några riktiga pärlor till recept. Ett av ”recepten” som finns med i boken är på mylta, som är rårörda hjortron. Jag vet inte hur mycket till recept det är med endast två ingredienser, men ändå: man blandar ca 250 gram hjortron och 1 1/2 msk socker. Enligt andra källor på internetet kan man även ha i lite (ca 1 1/2 msk) hjortronlikör. I ”Sveriges nya landskapsrätter” serveras den med en jämtländsk tiramisu, men jag nog på den i första hand som komplement till pannacotta. Ostkaka är ytterligare ett alternativ, och det finns säkert fler.

//Veronica

3 x värmländsk ost

Det hela började i söndags, då vi på väg från Filipstad till Torsby besökte Lakene Ostgård – en urmysig gård med får, getter, höns och kaniner som man kan interagera med, och glass och ost till försäljning.

IMG_1535

Tuppen på gården. Han och hönsen får alltså vandra lite som de vill på gården.

IMG_1483

Förutom en ost blev det en varsin glass – godast var nog körsbärsglassen med choklad och blodapelsinglassen. Så gott! (Idag besökte vi ”Mormors Glasscafé i Lysvik, där de hade allehanda smaker från Sia – skillnaden mellan fabriksgjord och hemgjord glass är slående, dels när det kommer på smakernas intensitet, dels när det kommer till konsistensen. Egengjord glass – som på Lakene Ostgård, eller hos Naturpralinen i Sysslebäck – är helt enkelt oslagbart!) Glass från Lakene kan man för övrig köpa även på Mimers kök i Råda.

IMG_1559

Igår, efter en vandring längs sjutorpsleden och ett besök på Torsby Finnskogscentrum (som ligger precis över gatan från Finnskogens Ostaffär) blev det så ett stopp i Lekvattnet. Ostaffären är en del av en ”vanlig” lanthandel och består mest av en kyldisk med såväl egna som importerade ostar. Inte lika mysig som Lakene, men två burkar inlagd getost blev det ändå. Tanken är väl att de ska hamna i någon sallad väl tillbaka i huvudstaden.

IMG_1561IMG_1560

Idag var det så dags för det sista ostaffärsbesöket, denna gång hos Lillängens Gårdsmejeri strax norr om Sunne. En sympatisk detalj med just denna gårdsbutik är öppettiderna – det är alltid öppet. Betalar gör man genom att lägga pengarna i en skål och skriva ner vad man köpte för hur mycket vilket datum. Osten tar man sedan själv ur kylskåpet. Ett stycke (vit) Caprin inhandlades här (plus en burk kokad getmese å mormors vägnar).

IMG_1563

På väg till och från Lillängens Gårdsmejeri åker man förbi getterna som idag låg och tog igen sig i skuggan.

IMG_1573

Ostarna som inhandlats under vår lilla ostturné i Nordvärmland. (Smakat har vi gjort i samband med inköpen, så att det är utsökta ostar är vi säkra på.) Noteras kan att även om samtliga butiker ligger i Värmland, är två av tre ägare holländare. Holländsk ostkultur ftw!

//Veronica

 

Harvest on demand

Semesterdagen 23/7 inleddes med ett besök på Torfolk Gård där ”harvest on demand” stod på schemat. Vi hade inte jättebra koll på vad det var innan vi dök upp på gården strax innan tio i förmiddags, mer än att det handlade om någon form av självplock. Vi välkomnades med ett ”De flesta som kommer hit för självplock brukar ha barn med sig” vilket har varit lite symptomatiskt för våra aktiviteter hittills. Men lyckliga människor har barnasinnet kvar, eller nåt. Hursomhelst. Vi hade lite tur och var de enda anmälda till dagens plockning, så vi fick väldigt personlig service.

IMG_1495IMG_1496

Det började med att vi drack lite saft (deras egna KRAV-saft) medan vi gick igenom vilka grödor som fanns tillgängliga för plockning, och vilka av dessa vi ville skörda. Vi valde ut några som vi tänkte att vi hade tid och möjlighet att tillaga innan de blev dåliga. Sen gjorde vi i ordning ett par flaskor vatten att ta med oss ut eftersom det var rätt varmt, uppemot 30°, och därefter traskade vi iväg till det första fältet för att skörda squash.

Efter att ha plockat några gröna och gula squashfrukter så fick vi sätta oss på flaket och åka efter en trakter till fält som låg lite längre bort, och på vägen passerade vi såväl höns som grisar som alla såg ut att må väldigt gott i solen.

IMG_1500

Rödbetor och lök, röd och gul, plockade vi härnäst, och så sallad. Jag var precis på väg att skära av ett salladshuvud när jag upptäckte att det låg en stor padda (som min knutna näve i storlek ungefär) under plantan, så den hoppade jag över, men annars gick det bra.

IMG_1503 IMG_1509

Sen tog åkte vi tillbaka till grisarna för att mata dem lite av den skörd som inte gick att använda till annat (det vill säga att tillaga eller sälja) och ge dem lite vatten. Det var riktigt häftigt att komma så nära – det närmaste jag kommit grisar någon gång tror jag.

IMG_1514 IMG_1516

De två sista stoppen blev för kål (spetskål) och spenat samt persilja. Sen återvände vi till gårdsbutiken för att väga in skörden och komplettera med sådant som fanns i butiken men inte hade funnits på fälten. För min del innebar det en burk lingonsylt med balsamico och en burk vildhallonsylt med vanilj, båda från Torfolk Gård, samt en burk ekologisk grönsaksbuljongspulver. Sen åkte vi iväg för att äta lunch på Mimers kök i Råda, men det blir ett annat inlägg.

//Veronica

Kladdkaka goes bananas

Även i mitt kök är kladdkaka rätt populärt. Originalreceptet kommer från mormor och är detsamma som i det tidigare inlägget idag. Minus saltet. Möjligtvis skulle jag vilja tillägga att marmeladen är med i det originalrecept jag använder, snarare än att det är en variant. Efter att ha bakat denna kladdkaka ett otal gånger började jag dock lessna på marmeladsötman, och funderade på andra alternativ. Det slutade med att jag ersatte marmeladen med 1 banan och 100 gram choklad. Man kan naturligtvis använda den choklad man tycker bäst om – jag personligen föredrar någon mörk variant eftersom de har en mindre påtaglig sötma, som ju var anledningen till att jag bytte ut marmeladen.

Bananen mosar jag och tillsätter samtidigt som övriga ingredienser (alltså någon gång mellan socker+ägg och mjöl). Chokladen hackar jag och strör över kakan när jag hällt upp smeten i en form: det blir som ett slags chokladtäcke. Sen gräddar jag den i ca 25 minuter. Den blir inte lika kladdig som originalet, men den blir kladdigare än en vanlig kaka. Men sådant justerar man ju lätt genom att låta den stå i ugnen längre eller kortare tid.

Även här serveras grädde till, ibland bara vispad, men oftast smaksatt med muscovado- eller vaniljsocker.

//Veronica