Hallonsufflé nr 2

Nu har jag gjort hallonsufflé två gånger på en dryg vecka, och båda gångerna blev det faktiskt riktigt bra. Jag har haft någon föreställning om att det ska vara så himla svårt med sufflé, att det är väldigt svårt att få till en bra, men nu har det lyckats två gånger av två möjliga. Receptet (ursprungligen från Bonniers kokbok, justerat lite av undertecknad) :

1 förpackning frysta hallon (250 gram)

1 förpackning crème fraîche (2 dl)

1-2 msk maizena

5 äggvitor

4 msk strösocker + strösocker till formarna

rumstempererat smör

1 msk citronsaft

florsocker

Börja med att sätta ugnen på 175° att smörja fem formar (eller ja, det beror på hur stora formarna är, jag använder formar som är 4,5 cm höga och 9 cm i diameter och då räcker det till fem st) med smör, och täck sedan smöret med strösocker. Låt stå.

Värm hallonen i mikron så att de mjuknar något. Häll sedan över dem i en kastrull och mosa dem så att det blir en hallonpuré av det hela. Tillsätt crème fraîchen och maizenan och låta koka upp tills krämen tjocknat. Glöm inte att röra/vispa under tiden så att krämen inte kokar fast. När den tjocknat drar man av den av platten, lägger på ett lock och låter det svalna.

Vispa därefter de fem äggulorna med citronsaften och 1 msk strösocker. Vispa med elvisp tills det bildats skum. Häll därefter i resten av sockret och fortsätt vispa tills skummet är rejält hårt. För att se om marängen är tillräckligt hård kan man använda sig av det klassiska knepet att vända upp och ner på skålen – stannar skummet kvar i skålen är det tillräckligt. Var försiktig dock, och vänd inte för snabbt, så att eventuellt otillräckligt vispat skum inte hälls ut på golvet.

Häll sedan i 1/3 av skummet i den rumstempererade krämen. Rör runt försiktigt så att det blir en slät och välblandad smet av det hela. Tillsätt resten av marängen och rör runt igen, och rör runt igen. När marängen och krämen har blandats ordentligt med varandra häller man i smeten i formarna, och man häller ända upp till kanten. Sen gräddar man dem i ugnen i 15-20 minuter.

Jag serverar den helst täckt med florsocker och med en kula vaniljglass i en annan form så att glassen inte smälter för snabbt, såhär:

IMG_1807

//Veronica

PS. Hallonsufflén var förresten avslutningen på en tre rätter lång middag som inleddes med denna soppa och denna laxrätt.

Annonser

Gastronomisk dekadens

Idag är det den fjortonde, vilket innebär att det igår var den trettonde, vilket som vanligt innebar månadsdejt. Det var min tur att bestämma vart vi skulle, och jag hade bokat bord på Kalle & Jocke ❤ Kåken, som ligger längst in i restaurang Niklas. Eftersom jag gillar att ha god framförhållningen var vi där en tio minuter tidigt, vilket visade sig vara först av alla, varför vi kunde välja vart vi skulle sitta. Vi fick således det, enligt mig, bästa bordet – ett hörnbåsbord med plats för fyra men dukat för två. Kalle & Jocke har tidigare haft Ölbaren i Åre och har varit en av två anledningar till att Jämtland legat/ligger högt på listan över potentiella resmål. (Mer om hur de nu flyttat till storstan kan man läsa här.)

Det var rätt hög volym på musiken, rätt dämpad belysning, rätt mycket steampunk över inredningen, och rätt överraskande matmässigt. Man kan inte välja på olika rätter, utan det som erbjuds är en meny, ”Gastronomisk dekadens”; en hemlig meny där man inte har någon aning om vad som komma skall, och till denna meny beställdes även ett dryckespaket som var ungefär lika hemligt.

Efter middagen fick vi en meny, och vi fotade alla rätter utom den första och i en första version av det här inlägget fanns alla foton samt en bild av menyn. Men en stor del av grejen med den här upplevelsen är överraskningsmomentet. Att man liksom inte vet vad man kan vänta sig. Några bilder kommer jag ändå bjuda på, men jag vill inte avslöja för mycket. Här är ett axplock av vad vi bjöds på igår:

IMG_1786IMG_1769IMG_1777IMG_1776

Bifftartar, mördarsnigel, världens bästa svamp och anklever.

Till maten (ca 25 olika rätter/serveringar) serverades vodka, öl, cider, vin, punsch och kaffe. En helkväll alltså. Helt annorlunda än allt jag varit med om tidigare och något jag är så himla glad att jag fick uppleva igår. Så, så häftigt!

Sammanfattning: Veronica ❤ Kalle & Jocke ❤ Kåken

//Veronica

PS. Att jag inte nämnt servicen beror på att den var perfekt.

Lördagsmiddag med vänner

I lördags hade vi ett par vänner över på middag och spel, och menyn såg ut som följande:

Förrätt: Pumpasoppa med vitlök, ingefära och chili

Varmrätt: Honungsmarinerad lax med jordärtskockspuré, förvälld sparris och inlagd rödlök

Efterrätt: Mjölkchokladpannacotta med varma hallon

IMG_1735

Trerätters kan låta avancerat, men både förrätten och efterrätten gjordes dagen innan. Det man behövde göra innan respektive rätt var att värma soppan och hallonen. Alla rätter gick dessutom väldigt snabbt och hade relativt få ingredienser, pannacottan bara fyra stycken.

Pumpasoppan gjorde jag efter detta receptet, med vissa smärre justeringar. Jag tog två vitlöksklyftor, 5 dl pumpatärningar, dubbla mängden ingefära, och istället för peppar så använde jag chilipulver. Blev supernöjd, men då ska det kanske tilläggas att jag har en förkärlek för välkryddade, lite tjockare rotsakssoppor.

Laxreceptet är detta.

Efterrätten är ett recept från ett urklipp från en tidning (vet ej vilken) som numera sitter inklistrat i min kokbok och ser ut såhär:

2,5 dl vispgrädde

2 msk strösocker

100 gram mjölkchoklad

1 gelatinblad (+kallt vatten)

Lägg gelatinbladet i blöt i kallt vatten i 10 minuter. Koka upp grädde och socker. Hacka chokladen. Lägg chokladen och det urkramade gelatinbladet i en bunke, häll över sockergrädden och rör runt till dess att chokladen smält. Häll upp i passande formar, jag använde cocktailglas – lite lagom mycket 80-tal. Låt stå några timmar eller helst över natten. Servera med hallon, antingen färska eller frysta som blivit körda i mikron i någon minuter och sedan rårörda (utan socker).

Som en trevlig bonus fick vi en present av våra middagsgäster: en kokbok!

IMG_1759

Fotbollskokboken 2×45. Den kommer det lagas ur framöver!

//Veronica

Veckomeny vecka 33

Vi försöker planera maten veckovis här hemma. Ofta så ändras ju planer, och det blir inte riktigt som man tänkt, men det känns ändå bra att ha en utgångspunkt, även om man avviker från den allt eftersom.

Denna vecka ser menyn ut såhär:

Måndag: Grekisk sallad med bröd

Tisdag: Broccoli- och ädelostpaj

Onsdag: Rödbetspasta

Torsdag: Ugnspannkaka med bacon

Fredag: Thailändska potatisplättar med blomkåls- & zucchinisallad

Lördag: Köttbullar med stuvade makaroner

Söndag: Hemlagad pizza

Två av dessa har jag aldrig lagat förut: rödbetspastan och de thailändska potatisplättarna (och salladen till). De kommer båda från kokboken ”Slottsträdgården Ulriksdal: Grön mat och njutning från trädgrådscaféet” som införskaffades i samband med lunchen där förra måndagen. (Vackra omgivningar, god mat och häftig handelsträdgård – rekommenderar varmt ett besök där.)

slottstradgarden-ulriksdal

Hur planerar ni maten? Veckovis eller från dag till dag? Eller prenumererar ni kanske på en matkasse?

//Veronica

 

 

Meat Free Monday #6

20131116_201055

Det skulle bli frankofilernas afton åtminstone matmässigt. Jag och väninnan plockade fram alla kokböcker med minsta anknytning till Frankrike och började ivrigt  leta recept. En fransk trerätters middag med avslutande ostbricka  var inget att leka med. Den måste vara välkomponerad, enkel men vällagad och naturligtvis inte bara smaka franskt utan också ge en gastronomisk andlig upplevelse utöver vardagens äta-för-att-kunna-överleva-mat. Som en extra twist blev också det faktum att väninnan är vegetarian. Det tog lite tid men vi  lyckades till slut  ena oss kring rätter som passade bådas våra smaker och kosthållning.  Hur sant är inte uttrycket att planeringen är halva nöjet . Så här såg den slutliga menyn ut:

Förrätt: Endivesallad

Huvudrätt: Lökpaj

Efterrätt: Chokladmousse med hallon

Efter inköp av ingredienser och ett besök på Systembolaget för att göra middagen komplett med passande drycker var det så dags att börja laga maten.  Receptet på förrätten hittade vi i Modern fransk husmanskost av Yvan Cadiou. Förutom endiver så innehöll den även grapefrukt, spenat, roquefortost och valnötter.  En överlag trevlig kombination av ingredienser (även om jag inte är någon vän av just grapefrukt).  Ur  Anna Bergenströms dessertbok Söt, Sweet, Dulce valde vi en  chokladmousse. Egenhändigt gjord mousse är enkelt att göra och så mycket godare än den köpta, jag lovar.  För huvudrätten, lökpajen, fanns det en uppsjö recept att välja mellan. Vi fastnade dock för Systembolagets version som vi garnerade med några paprikastrimlor och oliver. Till lökpajen rekommenderades öl (normalt mitt förstahandsval också)  men är det fransk middag så känns vin mer rätt. Här ruckade vi dock en aning på vår frankofili och valde ett chilenskt vitt vin, Casillero del Diablo Chardonnay 2012. Det visade sig vara ett utmärkt dryckesval till lökpajen.

Ser fram emot nästa franska vegetariska middag med väninnan. Och då inte bara  själva matintaget utan lika mycket planerandet, inköpet och matlagandet tillsammans.

//Marie-Louise

 

 

Familjemiddag

Familjemiddagen” av Ferran Adrià är en av mina favoritkokböcker. Det är lagom nivå på rätterna – inte bara när det gäller svårighetsnivå, utan även att det är hemmamat snarare än restaurangmat. Förstå mig rätt – jag gillar restaurangmat, när jag äter ute. När jag äter inne vill jag hemmamat. Och då är den här kokboken perfekt.

IMG_0299

Den är inte bara rejält snygg – den är väldigt pedagogisk också. Den innehåller recept på 31 stycken trerättersmiddagar, och varje trerättersmeny börjar med ett uppslag som visar alla ingredienser:

IMG_0302

Och sedan visas det steg för steg hur varje recept ska utföras:

IMG_0301

Som sagt: väldigt pedagogisk. Eftersom varje steg i varje recept illustreras så tydligt är det nästan omöjligt att inte veta vad och/eller hur man ska göra.

Det märks dock ganska tydligt att det är en spansk kokbok – dels är menyerna uppdelade på ett väldigt medelhavskt sätt, ofta kolhydrater till förrätt och protein till varmrätt, istället för tillsammans. Man märker det även på vilka fisksorter som förekommer i recepten, säkert vanliga och lätta och få tag på i Spanien, inte nödvändigtvis här.

En annan grej är att det ibland kan krävas köksredskap som kanske inte finns i varje kök. Gräddsifon, gasbrännare och tryckkokare är tre exempel på attiraljer som fått läggas till att införskaffa-listan.

Men har man överseende med de något avancerade redskapen, och de något ovanliga fisktyperna i recepten, ja då är detta en riktigt, riktigt fin bok. Personligen tycker jag det är kul med utmaningar, så för min del är dessa ”invändningar” egentligen plus. När det gäller redskapen föreställer jag mig att de kan vara fin inspiration även annars – har man t.ex. en tryckkokare hemma då vill man kanske lära sig några andra recept man kan göra med den, recept som man annars aldrig tagit reda på. Eller så blir den bara liggande längst in i något skåp och samlar damm till dess att vi flyttar. Någotdera.

Hursomhelst. Mina favoritrecept hittills: Caesarsalladen, mango med yoghurtsås och vit choklad, och så en morotssallad. Men jag kan tänka mig att de blir många fler allteftersom jag lagar fler middagar ur denna kokbok. För det kommer jag göra, jag vill laga mig genom hela denna fantastiska sak.

//Veronica