Voltaire igen…

Det var dags för ännu ett besök hos Voltaire i PUB-huset. En fika denna gång. Hade rätt höga förväntningar efter lunchbesöket förra månaden. Kollade lite på menyn, medan vi stod i kö för att beställa (vilket tog orimligt lång tid med tanke på hur få människor det var där) och där fanns en dryck som kallades ”Lyxchoklad.” Trevligt, tänkte jag som inte dricker te eller kaffe, och beställde en varm choklad (eftersom det bara fanns ett chokladalternativ på menyn) sådan samt en bit citron- och marängtårta. Mitt sällskap beställde varsin bit mango- och kardemummacheesecake och kaffe.

IMG_0375

Sockerpaj?

Vid bordet upptäcker vi att 1) den varma chokladen inte är lyxchoklad, det är varm mjöl med någon form av oboypulver, 2) vi fick en dessertgaffel till våra tre assietter med bakverk, 3) citron- och marängtårtan smakar mest socker, 4) cheesecaken inte smakar något alls, och definitivt ingen mango eller kardemumma. Jag ber personen som betalade att kolla på kvittot, och det visar sig att jag mycket riktigt inte alls fått någon lyxchoklad – utan ”barnchoklad”. Eftersom den inte stod med på menyn så hade jag ingen aning om att det alternativet ens fanns. Jag kan också tycka att beställer någon varm choklad, och en serverar flera olika typer av varm choklad, då kan man ju fråga vilken varm choklad man menar. Det visar sig också att kvittot var fel, vilket inte var helt oväntat med tanke på allt annat som inte heller stämde.

IMG_0377

Inte särskilt lyxig choklad.

Visst, det är inte svårt att gå tillbaka till kassan och be om två extra gafflar att äta med, en korrigering av kvittot och en ny choklad. Men det är onödigt, eftersom det inte är svåra grejer att få rätt från början.

Bristen på smak på bakverken känns i så fall mer svåråtgärdat, och jag måste säga att jag var väldigt överraskad av detta, särskilt med tanke hur bra maten smakade vid det senaste besöket. Men jag antar att kocken och konditorn inte är en och samma person.

Slutsatsen jag drar är att Voltaire är ett ställa att luncha, inte fika, på.

//Veronica

Annonser

Raw kakao

Nu kommer jag inte ihåg varken var eller när jag först hörde talas om raw kakao, men någonstans och någon gång var det. Efter onsdagens lunch på K25 vandrade vi uppåt Kungsgatan och besökte först Cervera, sedan Hötorgshallen och avslutningsvis PUB, där det i Voltaires butik längst ner införskaffades lite raw kakao.

IMG_0372

Den har alltså inte hettats upp, vilket gör att den har kvar en massa bra ämnen som annars förstörs av värmen. En riktig superingrediens! Funderar på vad det första jag ska testa med denna råa kako är…

//Veronica

Voltaire + Lux Dag för Dag

Lördagen ägnades mestadels åt födelsedagsfirande, och däri ingick måltider dels på Voltaire i PUB-huset vid Hötorget, dels på Lux Dag för Dag på Lilla Essingen.

Lunchen var bra. Maten var riktigt bra, fräsch och smakrik, och inredningen var mysig, bortsett från de pallar vi satt på vid bordet. Jag har inget emot pallar som sådana, men jag gillar åtminstone ryggstöd, och gärna armstöd också, när jag sitter och äter. Jag såg att det fanns stolar vid andra bord, men samtliga var upptagna, vilket för mig till min andra invändning: ruschen. Det var väldigt mycket folk på restaurangen, och än mer som passerade, för Voltaire ligger ju som sagt i en galleria.

Kort och gott: maten var god, så pass god att jag vill återvända till Voltaire, men då ska jag se till att göra det när det inte är lika mycket folk i farten, och ta ett bord med stolar längre in i restaurangen så man ”slipper” alla förbipasserande. (Noteras kan att Voltaire vann en Gulddrake för bästa budgetrestaurang 2014 – efter mitt första besök där har jag inga direkta invändningar mot detta.)

Middagen var bättre. God mat, bra, men inte fantastiskt bra, service (jag har bara smärre anmärkningar på beställningsupptagning och dryckesservering), och väldigt trevlig och inbjudande lokal – bekväma sittplatser, lagom med utrymme, bra akustik. Kvällens ledord var lättrökt, och förrätten bestod av en ”lättrökt tartar på regnbågslax med hummer, rabarber och pepparrot” som var bra, men inte överväldigande bra, och jag insåg att jag personligen tycker att fisk är bättre i ceviche än som tartar.

Varmrätten var en ”lättrökt stekt vildandsbröst, gräddkokta kantareller och blomkålsskott” som till skillnad från tartaren var överraskande välsmakande. Jag gillar ju som sagt inte svamp, men detta var en rätt med flera olika svampar (inte bara kantareller) som smakade riktigt, riktigt bra. Köttet var perfekt tillagat, såsen var perfekt kryddad och övriga ingredienser – framförallt svampen och blomkålet – utsökta. Potatiskroketten var oväntat fräsch, om än lite i minsta laget till den jämförelsevis stora mängden kött.

Efterrätten blev en oantastlig ”Hallonsufflé med drottninggräddglass” och jag fick lära mig att jag, även om jag blir rekommenderad något annat, föredrar riktigt söta viner till efterrätt.

I korthet: Lux Dag för Dag är en restaurang jag definitivt vill återvända till, även om den inte uppnått samma favoritstatus som Byn och Pubologi. Ett stort plus för att den verkar vara väldigt barnvänlig – en majoritet av närvarande sällskap, ej undertecknads, hade barn i storleken 0-4 år och det var inga problem varken för personalen eller övriga gäster. Och Lux’ ”Walk through”-fredagspåse är något som kommer att planeras in snarast.

//Veronica