Onsdagsmiddag

Det blev pizza till middag igår kväll. Egengjord. Har man degen färdig när det är dags att laga maten går det rätt smidigt, annars kan man knappas kalla det snabbmat. Receptet på degen kom från Bergenströms ”Annas Nya Mat” och receptet på tomatsåsen är egenkomponerat och superenkelt – ekologiska passerade tomater och torkad oregano efter eget tycke och smak. Tre olika toppingar, med tre olika sorters ost: salami & brie, rökt skinka (jag lyxade till det och köpte skinkan över disk, dels för att det är godare dels för att jag bara ville ha ett par skivor, och jag vill inte ha en förpackning som bara står och blir gammal i kylskåpet), mozzarella & sallad samt oliver, kronärtskockshjärtan och fetaost.

IMG_0368

Ovan syns två tredjedelar skinka och mozzarella, och en tredjedel oliver, kronärtskocka och fetaost.

IMG_0367

Och såhär såg salami och brie-pizzan ut.

IMG_0370

Skinka och mozzarella med sallad. Plåtarna som används är pizzaplåtar (runda och fina) från Ikea, men de verkar ha utgått från sortimentet. Receptet på degen:

2 dl ljummet vatten + 2 msk mjölk

1/4 paket jäst

1/2 tsk salt, 1 tsk honung

2 msk olivolja

5 dl vetemjöl

Först smular man ner jästen i en bunke, och rör ut den med vatten, mjölk, honung och salt. (I originalrecepet ska man först ta lite av vattnet, men jag tar alltid allt direkt, och jag tycker det funkar bra.) Addera därefter resterande ingredienser. Arbeta ihop degen, och knåda den tills den blir ”följsam och smidig”. Låt den sedan jäsa i 40 minuter eller tills dess storlek dubblerats. Sen kavlar man ut den och lägger dem (det blir två ganska stora runda pizzor av denna deg) på de oljade (ett tunt lager olivolja) plåtarna. Jag vill gärna ha mina pizzor runda, och innan jag hade plåtarna så brukade jag kavla ut en bit deg, lägga en mattallrik på den och sedan vika in kanterna så de följde tallrikens kanter. På så sätt fick man till rejäla kanter också.

Sen brer man ut tomatsåsen på pizzorna, och toppar den med valfri topping, och helst någon form av ost på slutet. Sen gräddas hela kalaset i 260°-275° tills kanterna blivit hårda – man kan testa genom att ”slå” på kanterna lite lätt med en gaffel eller liknande – och osten gyllenbrun. Servera sedan med t.ex. grönsallad, eller ät bara som den är.

//Veronica

Annonser

Ett gammalt, två nya

Idag kände jag mig riktigt inspirerad i köket och testade två nya recept, och avslutade med en gammal klassiker. Till middag blev det ett för mig nytt recept ur denna:

IMG_1331

Nämligen pepparrotspasta. Som såg ut så här i färdigt tillstånd:

IMG_1326

Och medan pastan kokade och såsen småputtrade testade jag att sylta rödlök för första gången. Jag använde ett recept från Buffé/ica.se men efter att ha läst tidigare kommentarer så uteslöt jag saltet, och så fick det bara plats med två rödlökar i glasburken jag använde. Till slut blev det så att jag kokade upp 2 dl ättikssprit, 2 1/2 dl strösocker och 1 dl vatten, och medan jag väntade på att lagen skulle koka så gjorde jag i ordning rödlökarna, det vill säga jag delade dem i halvor och skivade dem sedan tunt, varefter jag la upp dem i en glasburk. Sedan hällde jag den uppkokade lagen över rödlökarna så att den täckte dem helt och hållet, och allt fick stå utan lock tills det kallnat, varpå det ställdes in i kylskåpet. Enligt receptet ska det nu stå så i minst 24 timmar. Här är löken medan den håller på att kallna:

IMG_1324

Jag har höga förväntningar på löken. En av mina favoritköpeluncher är en wrap (Roast Green) från Wrapster med bland annat syltad rödlök. Så. Gott.

Hursomhelst, när löken var syltad och maten klar och uppäten så blev det som sagt dags för en gammal klassiker: gino. Man lägger hackad frukt av valfri sort i en ugnsform, strör över hackad vit choklad, gräddar i ugn (jag kör på 200°) i ca 15 minuter. Serveras sedan med god vaniljglass. Nedan bild är dock utan glass, och innan ugnen.

IMG_1325

//Veronica

Edit: Den syltade löken blev god, men lite stark. Ska nog ha mer vatten i förhållande till ättikssprit nästa gång.