Jonas

2012 var året då sambon och jag testade EATSweden: 12 restauranger skulle testas på ett år. En av dessa hade stängt, så det blev bara 11 restaurangbesök innan årets slut. I samma veva så deltog jag i några aktiviteter som anordnades i en förening jag är med i – det gick ut på att i grupp testa en ny restaurang en viss dag varje månad.

Mitt stora problem med EATSweden var att man inte fick välja restaurang själv. Året därpå insåg jag också att flera av restaurangerna återkom, vilket gjorde det lite poänglöst att fortsätta med projektet: det var liksom inte nya restauranger längre. Mitt problem med de månatliga restaurangbesöken i den här föreningen var att det bara var för medlemmar, och jag kände att restaurangtestning var något jag helst gjorde med sambon. Min lösning: en fusion av dessa två. 2013 bestämde jag och sambon att vi skulle gå ut och äta en viss dag – den 13:e – varje månad, och att vi skulle turas om att välja+betala. Och det skulle, så långt det bara gick, vara för oss dittills obesökta ställen. Det visade sig vara en riktigt fin idé, och vi fick till 12 spännande besök förra året – några en besvikelse, några en positiv överraskning, men alla spännande. Så vi bestämde oss för att fortsätta.

Idag är det så den 13:e mars, och alltså dags för månadens dejt. Målet för kvällen: Jonas.

Jonas, ja. Jag hade inte riktigt några förväntningar alls, för jag visste inte så mycket om restaurangen. Sambon berättade igår att den fått en sexa (högsta betyg) av SvD, men det är så vanskligt det där med tidningsbetyg – ibland tycker man samma, ibland inte alls.

Första intrycket var att Jonas var ett relativt avslappnat mellanting mellan Gastrologik och Alain Senderens (tvåstjärnig restaurang i Paris). Tydliga stjärnambitioner, och rätteligen så, skulle jag vilja påstå. Jag råkade spilla några smulor av aptitretaren på duken, vilket fick både sambon och mig att tänka på Senderens-besöket när de kom med en special-borste och sopade undan smulorna mellan varje rätt. Precis efter att vi påmint varandra om detta kom servitören med en liten skyffel och avlägsnade smulorna.

Inredningen var väldigt trevlig. Lagom mycket textilier, mycket vitt, och ovanligt mycket rymd vilket var väldigt trevligt. Det blir liksom en lättare stämning direkt. Väggen bakom det som liknade en bar var helt växtklädd – påminde om etnografiska muséet i Paris. Det var skönt med något grönt och levande bland allt det vita, och det var en trevlig detalj att de färska örterna som användes till maten klipptes från väggen direkt.

Hursomhelst. Så här såg i alla fall menyn ut:

IMG_1334

(Det enda som inte står med är den riktigt goda champagnen vi drack som aperitif.)

Rentungan var riktigt bra, även om senapen kanske var lite i tyngsta (krämigaste) laget. Men i övrigt en riktigt bra kombination av smaker och konsistenser. Mellan rentungan och skreien fick vi in lite bröd. Brödet var i format stor madeleinekaka och friterat, och påminde såväl till doften som smaken om osöt munk. Till brödet serverades dels något från vattenbuffel – jag kommer inte ihåg om det var smör eller ister – dels ett vispat smör med kyckling-crumbles. Brödet och det vispade smöret var fantastiskt. Fantastiskt.

Efter detta fick vi skrei. Skreien och såsen (som var en leversås om jag minns rätt) var bland det bästa jag någonsin ätit. Jag blev tårögd och upprymd av glädje på en och samma gång. Vid det här laget var jag beredd att utnämna Jonas till den bästa ”den trettonde-dejten” vi varit på. (Detta var den femtonde.)

Därefter serverades lammbräss som var… speciell… i synnerhet till konsistensen. Jag visste inte riktigt om det var lamm eller potatiskrokett jag satte kniven i. En helt okej rätt, men i jämförelse med de andra (som var lysande) ingen större hit.

Slutligen fick vi in en efterrätt som inte lämnade någon av oss besviken. Den var perfekt, även om den kanske saknade den där wow-känslan som både brödet och skreien hade.

Det enda egentliga invändning jag har, förutom mot lammbrässen då, var vinerna till maten. Detta verkar ha varit något personligt, mitt sällskap beskrev vinerna som häftiga, roliga och intressanta. Vilket jag i och för sig kan hålla med om, hade de serverats på egen hand. Ihop med maten förstod jag dem faktiskt inte alls. Till efterrätten satt jag mest och tänkte på hur gott (eller rättare sagt: godare) det hade varit med lite Brännland Iscider i glaset istället. Men men. Man kanske inte kan få allt.

Trots den, enligt mig, bisarra vinmatchningen så var jag mer än nöjd med besöket. De har ju bara menyer – en fyrarätters, en sexrätters och en ”all in” – och vi beställde in en fyrarätters idag. Ser redan fram emot när vi kommer tillbaka för en ”all in”.

//Veronica

Annonser

1 kommentar

  1. Ping: Årssammanfattning och den trettonde blir ALIM | Två kök

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s