Mottikalas

 – The same procedure as last year, miss Sophie?

– The same procedure as every year, James!

Utbyte av namn och dessa klassiska nyårsrepliker skulle kunna gälla det årliga mottikalaset som Birgit (dotter, mor, mormor, syster, svägerska, faster, moster osv. till oss andra) håller i ett försök att få de flesta kusiner och kusinbarn att träffas åtminstone en gång om året. Proceduren går till så att de flesta av oss äter motti med fläsk och lingonsylt. Vegetarianer och andra fläskvägrare serveras alternativ rätt (i år Kikärter á la Kerala, recept finns sedan tidigare på bloggen).

Mellan huvudrätt och dessert spelas det kubb. Samtidigt pågår en intensiv catch up av vad alla gjort sedan förra årets träff. I år tog jag även med mitt solteleskop som alla hugade fick titta på solen genom. Det var väl det enda annorlunda mot tidigare år.

Motti, eller nävgröt som det också kallas, är en gröt gjord på skrädmjöl och vatten. Till den äter man stekt fläsk och har rikligt med flott på gröten (som annars blir för torr). Lingonsylt och kanske t.o.m. lingonsaft gör måltiden komplett. Det är en maträtt med ursprung i den grupp finska invandrare som kom till Värmland och angränsande landskap under 1600-talet. Det vore intressant att veta om den fortfarande äts i Finland (åtminstone i de områden varifrån invandrarna härstammade) eller är vanlig någon annanstans i Sverige.

Hur som helst, vill man ha hela kitet med mat i traditionell miljö så rekommenderar jag en tur till norra Värmland och någon av de många finngårdarna där. De flesta har öppet sommartid och några serverar motti i autentisk miljö, d.v.s. i en gammal rökstuga. Bilderna här nedanför är från sommarens besök vid Karmenkynna Hembygdsgård i Lekvattnet.

    

Hei, hei! Nähdään pian!

//Marie-Louise

PS. För den som blir sugen på att själv laga motti så kommer snart ett inlägg med recept och instruktioner.