Hallonsufflé nr 2

Nu har jag gjort hallonsufflé två gånger på en dryg vecka, och båda gångerna blev det faktiskt riktigt bra. Jag har haft någon föreställning om att det ska vara så himla svårt med sufflé, att det är väldigt svårt att få till en bra, men nu har det lyckats två gånger av två möjliga. Receptet (ursprungligen från Bonniers kokbok, justerat lite av undertecknad) :

1 förpackning frysta hallon (250 gram)

1 förpackning crème fraîche (2 dl)

1-2 msk maizena

5 äggvitor

4 msk strösocker + strösocker till formarna

rumstempererat smör

1 msk citronsaft

florsocker

Börja med att sätta ugnen på 175° att smörja fem formar (eller ja, det beror på hur stora formarna är, jag använder formar som är 4,5 cm höga och 9 cm i diameter och då räcker det till fem st) med smör, och täck sedan smöret med strösocker. Låt stå.

Värm hallonen i mikron så att de mjuknar något. Häll sedan över dem i en kastrull och mosa dem så att det blir en hallonpuré av det hela. Tillsätt crème fraîchen och maizenan och låta koka upp tills krämen tjocknat. Glöm inte att röra/vispa under tiden så att krämen inte kokar fast. När den tjocknat drar man av den av platten, lägger på ett lock och låter det svalna.

Vispa därefter de fem äggulorna med citronsaften och 1 msk strösocker. Vispa med elvisp tills det bildats skum. Häll därefter i resten av sockret och fortsätt vispa tills skummet är rejält hårt. För att se om marängen är tillräckligt hård kan man använda sig av det klassiska knepet att vända upp och ner på skålen – stannar skummet kvar i skålen är det tillräckligt. Var försiktig dock, och vänd inte för snabbt, så att eventuellt otillräckligt vispat skum inte hälls ut på golvet.

Häll sedan i 1/3 av skummet i den rumstempererade krämen. Rör runt försiktigt så att det blir en slät och välblandad smet av det hela. Tillsätt resten av marängen och rör runt igen, och rör runt igen. När marängen och krämen har blandats ordentligt med varandra häller man i smeten i formarna, och man häller ända upp till kanten. Sen gräddar man dem i ugnen i 15-20 minuter.

Jag serverar den helst täckt med florsocker och med en kula vaniljglass i en annan form så att glassen inte smälter för snabbt, såhär:

IMG_1807

//Veronica

PS. Hallonsufflén var förresten avslutningen på en tre rätter lång middag som inleddes med denna soppa och denna laxrätt.

Annonser

Voltaire + Lux Dag för Dag

Lördagen ägnades mestadels åt födelsedagsfirande, och däri ingick måltider dels på Voltaire i PUB-huset vid Hötorget, dels på Lux Dag för Dag på Lilla Essingen.

Lunchen var bra. Maten var riktigt bra, fräsch och smakrik, och inredningen var mysig, bortsett från de pallar vi satt på vid bordet. Jag har inget emot pallar som sådana, men jag gillar åtminstone ryggstöd, och gärna armstöd också, när jag sitter och äter. Jag såg att det fanns stolar vid andra bord, men samtliga var upptagna, vilket för mig till min andra invändning: ruschen. Det var väldigt mycket folk på restaurangen, och än mer som passerade, för Voltaire ligger ju som sagt i en galleria.

Kort och gott: maten var god, så pass god att jag vill återvända till Voltaire, men då ska jag se till att göra det när det inte är lika mycket folk i farten, och ta ett bord med stolar längre in i restaurangen så man ”slipper” alla förbipasserande. (Noteras kan att Voltaire vann en Gulddrake för bästa budgetrestaurang 2014 – efter mitt första besök där har jag inga direkta invändningar mot detta.)

Middagen var bättre. God mat, bra, men inte fantastiskt bra, service (jag har bara smärre anmärkningar på beställningsupptagning och dryckesservering), och väldigt trevlig och inbjudande lokal – bekväma sittplatser, lagom med utrymme, bra akustik. Kvällens ledord var lättrökt, och förrätten bestod av en ”lättrökt tartar på regnbågslax med hummer, rabarber och pepparrot” som var bra, men inte överväldigande bra, och jag insåg att jag personligen tycker att fisk är bättre i ceviche än som tartar.

Varmrätten var en ”lättrökt stekt vildandsbröst, gräddkokta kantareller och blomkålsskott” som till skillnad från tartaren var överraskande välsmakande. Jag gillar ju som sagt inte svamp, men detta var en rätt med flera olika svampar (inte bara kantareller) som smakade riktigt, riktigt bra. Köttet var perfekt tillagat, såsen var perfekt kryddad och övriga ingredienser – framförallt svampen och blomkålet – utsökta. Potatiskroketten var oväntat fräsch, om än lite i minsta laget till den jämförelsevis stora mängden kött.

Efterrätten blev en oantastlig ”Hallonsufflé med drottninggräddglass” och jag fick lära mig att jag, även om jag blir rekommenderad något annat, föredrar riktigt söta viner till efterrätt.

I korthet: Lux Dag för Dag är en restaurang jag definitivt vill återvända till, även om den inte uppnått samma favoritstatus som Byn och Pubologi. Ett stort plus för att den verkar vara väldigt barnvänlig – en majoritet av närvarande sällskap, ej undertecknads, hade barn i storleken 0-4 år och det var inga problem varken för personalen eller övriga gäster. Och Lux’ ”Walk through”-fredagspåse är något som kommer att planeras in snarast.

//Veronica