Soppteater

Det var påsk, mormor var på besök, vi hade bestämt att denna vecka skulle ha tema ”soppa” och jag såg att det skulle tolkas Ferlin på Klara Soppteaters scen. Som de matintresserade värmlänningar vi då är bokade vi på skärtorsdagens morgon tre biljetter till sopplunchen ett par timmar senare. Det var första gången någon av oss besökte soppteatern, men knappast sista.

IMG_0374

Det började med att den konstnärliga ledaren – Albin Flinkas – kom fram och sa några ord på scen, drog nåt skämt, interagerade med oss i publiken lite och sedan presenterade föreställningen. Det låter inte särskilt märkvärdigt, och det är det väl egentligen inte, men de där minuterna gjorde att det blev en familjär, trevlig och bekväm atmosfär i hela lokalen. En liten och enkel sak som hade stor effekt.

Sedan kommer Joakim Jennefors och en pianist (som jag tyvärr inte minns namnet på) in på scen och Jennefors börjar sjunga ”I livets villervalla” och allt jag kan tänka och känna är wow. (Jag tyckte personligen det var extra roligt att höra att Jennefors också var med i Sweeney Todd som sambon och jag såg på Stockholm Stadsteater förra fredagen, alltså en dryg vecka efter soppteaterbesöket.) Tyvärr är inte följande låtar fullt lika bra som den första. Bortsett från den första låten var den första halvan inte så fantastiskt upphetsande. Men den andra – den var fylld av dikter som gjorde sig så otroligt bra i visformat. Och så avslutades det med ”I livets villarvalla” ytterligare en gång, och man kunde lämna soppteatern alldeles varm i hjärtat.

Det var underhållningen – men maten då? Till Ferlin-tolkningarna serverades det en linssoppa med gräddfil och bröd, och därefter kaffe och vetebröd. Linssoppan var god, men bäst gillade jag ändå skålarna som soppan serverades i, nämligen soppskålar från Revol.

soppskål revol

Vill. Ha.

På det stora hela ett mycket angenämt besök. Och en stor rekommendation: besök Klara Soppteater. Jag kommer definitivt göra det igen.

//Veronica

 

 

Annonser

Onsdagslunch

Idag var det dags för K25 igen, två av lunchätarna åt falafel från Grekturken, och undertecknad testade dumplings från Beijing8 igen. Biff, fläsk och vegetariskt blev det denna gång, med en sås på chili och koriander.

IMG_0365

Såhär såg alltså min lunch ut. Förutom 3×3 dumplings så är det något slags kålsallad till. Jag vet inte hur tydligt det syns på bilden – men varje smak har sin egen färg på dumplingsarna: den vegetariska är rosa, den med fläsk vit och biffen är grön. Inget märkvärdigt egentligen, men jag gillar verkligen touchen med de olika färgerna. Biffen testade jag även förra gången, men de vegetariska och fläsksmakande var nya för mig, och båda var till belåtenhet. Idag blev det nio ångade dumplings, nästa gång ska jag nog ta stekta. (Man får välja tillagningssätt själv, och för varje grupp om tre dumplings.) Förra gången åt jag ju anka, biff och lax, och den enda jag inte varit nöjd med hittills är laxen – jag tycker inte att lax smakar så ”kinesiskt”, det är liksom inte dumplingsmaterial enligt mig. Dagens sås (chili och koriander) var tyvärr inte lika bra som förra besökets (plommon och ingefära), men på det stora hela var det ändå en solid måltid.

Det är så skönt med mat som är 1) god, 2) fräsch och 3) tillgänglig, på en och samma gång. Och med tillgänglig menar jag prismässigt, tidsmässigt och lägesmässigt. Jag gillar verkligen K25.

//Veronica