Idag testade jag alltså sopporna som jag skrev om tidigare i veckan. Ett stycke kambodjansk risnudelsoppa med tofu och citrongräs samt ett stycke haitisk majs- och sötpotatissoppa stod på menyn. Jag köpte en portion av varje och traskade hem för att avnjuta sopporna på den soliga balkongen.
Jag inledde med den kambodjanska nudelsoppan. Smaken på soppan (kokosmjölken) var stark och god, det fanns definitivt sting, men den var lite… blaskig. Och jag är inte ett fan av tofu. Jag förstår den inte. Den smakar egentligen ingenting, utan tillför bara en väldigt märklig konsistens. Bönorna och nudlarna var i och för sig goda, men tyvärr svårätna. Det är en rätt som nog ska ätas på asiatiskt vis – först med pinnar till dess att det bara är vätska kvar, och då dricker man upp det. Men nej, det är inte en rätt jag kommer laga själv.
Efter, om jag ska vara ärlig, besvikelsen med risnudelsoppan var det dags för den haitiska majs- och sötpotatissoppan. Den var, till min stora glädje, lika överväldigande som den första var underväldigande. Den var mustig, hade fina och spännande smaker och var mättande. Det var helt enkelt en väldigt mysig soppa. Och god såklart. Jag gillade verkligen sötpotatisen, och smaken av nejlika, och den färska timjanen ovanpå. Detta är absolut en soppa jag kommer laga i framtiden. Tack Green Kitchen Stories som skapat den!
//Veronica