Lördagen ägnades mestadels åt födelsedagsfirande, och däri ingick måltider dels på Voltaire i PUB-huset vid Hötorget, dels på Lux Dag för Dag på Lilla Essingen.
Lunchen var bra. Maten var riktigt bra, fräsch och smakrik, och inredningen var mysig, bortsett från de pallar vi satt på vid bordet. Jag har inget emot pallar som sådana, men jag gillar åtminstone ryggstöd, och gärna armstöd också, när jag sitter och äter. Jag såg att det fanns stolar vid andra bord, men samtliga var upptagna, vilket för mig till min andra invändning: ruschen. Det var väldigt mycket folk på restaurangen, och än mer som passerade, för Voltaire ligger ju som sagt i en galleria.
Kort och gott: maten var god, så pass god att jag vill återvända till Voltaire, men då ska jag se till att göra det när det inte är lika mycket folk i farten, och ta ett bord med stolar längre in i restaurangen så man ”slipper” alla förbipasserande. (Noteras kan att Voltaire vann en Gulddrake för bästa budgetrestaurang 2014 – efter mitt första besök där har jag inga direkta invändningar mot detta.)
Middagen var bättre. God mat, bra, men inte fantastiskt bra, service (jag har bara smärre anmärkningar på beställningsupptagning och dryckesservering), och väldigt trevlig och inbjudande lokal – bekväma sittplatser, lagom med utrymme, bra akustik. Kvällens ledord var lättrökt, och förrätten bestod av en ”lättrökt tartar på regnbågslax med hummer, rabarber och pepparrot” som var bra, men inte överväldigande bra, och jag insåg att jag personligen tycker att fisk är bättre i ceviche än som tartar.
Varmrätten var en ”lättrökt stekt vildandsbröst, gräddkokta kantareller och blomkålsskott” som till skillnad från tartaren var överraskande välsmakande. Jag gillar ju som sagt inte svamp, men detta var en rätt med flera olika svampar (inte bara kantareller) som smakade riktigt, riktigt bra. Köttet var perfekt tillagat, såsen var perfekt kryddad och övriga ingredienser – framförallt svampen och blomkålet – utsökta. Potatiskroketten var oväntat fräsch, om än lite i minsta laget till den jämförelsevis stora mängden kött.
Efterrätten blev en oantastlig ”Hallonsufflé med drottninggräddglass” och jag fick lära mig att jag, även om jag blir rekommenderad något annat, föredrar riktigt söta viner till efterrätt.
I korthet: Lux Dag för Dag är en restaurang jag definitivt vill återvända till, även om den inte uppnått samma favoritstatus som Byn och Pubologi. Ett stort plus för att den verkar vara väldigt barnvänlig – en majoritet av närvarande sällskap, ej undertecknads, hade barn i storleken 0-4 år och det var inga problem varken för personalen eller övriga gäster. Och Lux’ ”Walk through”-fredagspåse är något som kommer att planeras in snarast.
//Veronica
Två kök 