Ny lägenhet = nytt kök

Nu vid månadsskiftet januari/februari ska jag flytta in i en ny lägenhet, och till skillnad från den jag lägenhet jag bor i nu är den nya omöblerad och oinredd. Eftersom jag bor där jag bor (åtminstone under veckorna) så tänker jag mig en hel del koppar och kurbits. Hittills har jag kommit på kopparkastruller/-grytor/-stekpannor och kopparlampor – vad mer är snyggt och praktiskt i koppar?

taklampakoppar akerkulla-matta-kort-lugg-vit__0163784_PE318698_S4

Jag tänker mig ungefär en sådan här lampa (denna är från lampan.se) över köksbordet och mattan (Åkerkulla från IKEA) under. Kanske behöver jag två av den senare, den är inte direkt gigantisk i måtten.

traktörpannakopparblossa 2013

Och sådana här kastruller och pannor. (Från bagarenochkocken.se.) Sen är jag så himla glad att jag sparat den tomma Blossaglöggflaskan från 2013. (Jag tyckte den var så fin.) Nu tänkte jag använda den som prydnad/vas i nya lägenheten.

Sen har de varken med kurbits eller koppar att göra, men jag är väldigt intresserad av de här minigrytorna från Mio också:

minigryta

Kanske i rött, grönt och vitt.

Jag är så pepp på att fixa till det nya köket!

//Veronica

Meat Free Monday #25

Dagens vegetariska rätt är min nya favoritpastarätt, en rätt som jag fick inspiration till att göra första gången när jag såg ”Chef”. (I en scen lagar Jon Favreau nattamat till Scarlett Johansson och då handlar det om något liknande, men tyvärr så får man ju inte receptet i filmen, så jag har varit tvungen att improvisera. En riktigt bra feel good-film förresten, rekommenderas.)

IMG_0071_2

Ingredienser:

Pasta, helst färsk linguini, men färsk spaghetti funkar också

Olivolja

Lök, olika sorter, i klyftor

Chili, hackad

En kruka koriander, hackad

Citron

Salt

Parmesanost

Hetta upp en panna med rikligt med olivolja. När den blivit varm lägger man i den klyftade löken och låter den steka lite, men inte för länge så att den blir sladdrig och genomskinlig. När den är nästan klar häller man i chilin (så mycket man vill, jag tog en röd och en gul till de tre portioner jag gjorde senast) och koriandern. Smaka av med  salt och citron. Det gör inget om det är mycket smak just nu, det blir betydligt mildare när man blandar det hela med pastan som man under tiden har kokat upp och hällt av. Därefter hälls den i pannan med lökblandningen. Rör runt så att det blandas så gott det går. Servera med riven parmesan. Snabbt, gott och enkelt.

//Veronica

Saxat från Facebook (4)

Ett av mina många livsmål är att besöka alla bokaffärer på den här listan från Lonely Planet. I nuläget har jag besökt affärerna i Paris, Berlin, Peking och Rom, och har således kvar dom i Buenos Aires, Porto, London, Maastricht, Santorini och San Francisco. Okej, vad har det här på en matblogg att göra, kanske du undrar nu? Jo, det som dök upp i mitt facebookflöde igår var ett tips om en annan bokaffär i San Francisco: Omnivore Books.

Omnivore Books – som också har en facebooksida – är alltså en bokaffär med uteslutande böcker på temat mat och dryck (!) där det också hålls en hel del events med kockar och bagare och andra. Jag blir sååå sugen på att åka till San Francisco nu för lite (mycket) bokshopping. Till dess det händer får jag nöja mig med att klicka hem kokböckerna från AdLibris.

Var får ni tag på kokböcker? Har ni några guldkorn eller smultronställen att dela med er av?

//Veronica

Meat Free Monday #24

En speciell kokbok för flexitarianer, ska det vara nödvändigt? Kanske inte nödvändig, men Flexitarianens kokbok – mycket grönt, lite kött  av Eleonora von Essen (2014, Tukan förlag) är trevlig att titta i. Och nog kan den locka fler till att äta mer vegetariskt. Med riktigt aptitligt bildmaterial och kända ingredienser (det mesta i alla fall) i nya fräscha kombinationer så blir då jag riktigt sugen på att testa flera av recepten. Vad sägs om en Green Mary (Bloody Marys gröna lillasyster), citron- och vitlöksdoftande rotmos med friterade gröna tomater (får se när man får tag på gröna tomater) eller små parmesanpajer med sparris. Bland alla möjliga recept att testa föll jag slutligen för rödbetscarpaccio med matvete, ett enkelt recept där delarna läggs ihop på tallriken som ett sista moment i matlagningen. Resultatet blev över förväntan. Det här känns som en blivande favoriträtt.

Rödbetorna till carpaccion kan man koka själv eller köpa färdigkokta. Det sistnämnda lite dyrare visserligen men minskar ner arbetsinsatsen. Även mathavren finns på  burk också (enligt receptet). Men dra er inte för att göra det här receptet även om ni måste koka rödbetorna och mathavren själv, det är inte svårt.

Förbereder man nötkrisp och  kokningen av rödbetor och mathavre så blir det här också en snabb rätt att göra.

20150111_170358

Rödbetscarpaccio med matvete, nötkrisp och citronbakad feta (4 port)

25 g vitt bröd

25 g osaltade cashewnötter

25 g sötmandlar

1 msk olivolja

1. Nötkrispet: Sätt ugnen på 200 grader C. Mixa bröd med nötter och mandel till grova smulor i en matberedare. Häll i 1 msk olivolja alldeles mot slutet. Bred ut krispet på en bakpappersklädd plåt och rosta i 5 minuter. Var försiktig så att smulorna inte bränns.

20150111_145614

500 g rödbetor

300 g fetaost

1 citron

1 msk olivolja

3 msk olivolja

2 msk balsamicovinäger

400 g kokt matvete

salt och peppar

2. Rödbetorna: Om du använder färska så ska du skrubba dem (ta inte bort skalet eller rotspetsen). Koka dem sedan mjuka under lock i 20 – 45 minuter (kortare tid för späda rödbetor och längre tid för större och äldre).  Lite tuggmotstånd i kärnan ska vara. Spola de nykokta rödbetorna i kallt vatten och gnid eller skala bort skalet. Skiva dem tunt och sprid ut skivorna på en tallrik.

20150111_161159

3. Matvetet:  Koka  enligt instruktioner på paket. Frebacos Kamutvete tar 10 minuter.

4. Fetaosten: Lägg fetan på en bit ugnsfolie. Riv över skal från citronen. Ringla över  1 msk olivolja, krydda med nymald svartpeppar och vik ihop till ett paket. Värm i ugnen i 10 minuter (här använde jag samma gradtal som ovan då ingen annan angetts).

20150111_161134

5. Sista momentet: Häll olivolja och balsamicovinäger i en stekpanna och häll i matvetet. Blanda väl och låt allt bli varmt. Smaka av med salt och peppar. Skeda upp matvetet över rödbetorna, lägg på en varm bit fetaost och toppa med nötkrispet.

// Gröna hälsningar från Marie-Louise

Reducetarianism och flexitarianism

Idag lärde jag mig ett nytt ord: reducetarian. Man har inte blivit vegetarian och därmed slutat äta kött helt och hållet, men man försöker äta mer och mer vegetariskt, och dra ner på köttkonsumtionen.

Ett annat ord som hörs mer och mer och som har snarlik betydelse, är flexitarian. En flexitarian är en semi-vegetarian, dvs. en vegetarian som äter kött ibland. Kanske är flexitarianen en reducetarian som hittat sin balans mellan vegetariskt och kött.

Hur som helst så är reducetarianerna/flexitarianerna en växande skara. Många inser fördelarna med att minska köttkonsumtionen, dels för den personliga hälsan men också för vår miljö. Jag kan inte annat än hålla med om det. Meat Free Monday-inläggen är en del av den här bloggens skribenters egen väg mot ett minskat köttintag. Nu har vi lämpligt nog fått inte bara ett utan två ord som benämner denna strävan efter att äta mer och mer vegetariskt.

//Marie-Louise

Årets första ALIM

Igår var det alltså dags för årets första ALIM – Andra Lördagen I Månaden. Och det blev ett besök på Kornhamnstorg No 53, en restaurang jag inte hade hört jättemycket om innan.

En sak som jag gillade väldigt mycket var inredningen, med ett stort undantag: stolarna. Stolarna bestod till 90 % av billiga (?) kopior av Öglan, och jag gillade att se dem ungefär lika mycket som sambon gillade att sitta på en, det vill säga inte alls. Det var min ena invändning mot Kornhamnstorg No 53, den andra handlar om vattnet. Och det är egentligen inte en invändning mot den restaurangen specifikt, utan i allmänhet: Det här med att ta betalt för stilla vatten. Det ger ett oerhört tarvligt sniket intryck. Det var samma sak på Fotografiska i december – 35 kr för en flaska kranvatten, eller möjligtvis en flaska vatten som smakar som kranvatten. Detta stör mig något så oerhört. Den tredje invändningen gäller servicen. Okej, det kanske inte var något direkt fel på servicen, men det kändes rörigt när det var nya personer nästan varje gång vi interagerade med personalen. En visade oss bordet, en annan tog dryckesbeställning, en tredje matbeställningen och så vidare tills det hela avslutades med att en för oss helt ny person kom med notan. Jag föredrar personligen mer en mer enhetlig service.

Annars då? Jomenvisst, det var helt okej. Eller ja, bra till och med. Vi började med en varsin drink. Jag tog en The Logistics Cocktail och sambon en Sidecar Noix. Min påminde väldigt mycket om favoritdrinken Bees Knees, vilket är ett gott betyg – båda drinkarna var väldigt goda.

IMG_0060_2

Sen beställde jag in en råbiff och ett glas champagne – finns det råbiff eller tartar på menyn som beställer jag in det, och favoritdrycken till är bubbel. Sambon beställde å sin sida in en bruschetta med pulled pork på vildsvin, tillsammans med en Sleepy Bulldog.

IMG_0065_2IMG_0066

Råbiffen tyckte jag var särskilt intressant. Tillbehören brukar ju vara kapris, finhackad rödlök, fransk senap och en äggula. Denna gången fick jag visserligen kapris, men inte vanliga inlagda, parmesan, persilja, tryffelmajonnäs och citron. Det var kul med lite nytt, och gott. Champagnen var också en trevlig överraskning, vanligtvis brukar det vara lite torrare champagne man får in på lokal, men denna var lite sötare och påminde mest om gula änkan som är min favorit.

IMG_0067_2IMG_0068

Dragonkyckling med ugnsstekta rotfrukter och en väldigt fancy tonfiskpizza. Dragonkycklingen var helt okej, men inget anmärkningsvärt, pizzan var väl i så fall mer speciell.

IMG_0069IMG_0070

Chokladmousse och aprikosmacaron för mig, chokladbrûlée för sambon. Precis som huvudrätten: helt okej, men inget anmärkningsvärt. Tyvärr så avslutades inte middagen lika intressant och wowigt som den inleddes. (Plus att jag börjar tröttna på efterrätter serverade i sådana här glasburkar – det blir otympligt och locket är bara i vägen. Vad är det för fel på tallrikar eller vanliga formar?)

Bra mat är inte svårt att få tag på i Stockholm, när vi är ute och äter är det där lilla extra vi letar efter. Det var absolut inget fel på maten, men det saknade wow. Utan det så är chansen inte stor att vi går tillbaka en andra gång. Drycken och förrätterna och kanske pizzan var i och för sig så pass intressanta att jag kan tänka mig att besöka Kornhamnstorg no 53 igen, men då kommer jag antagligen vilja sitta i baren, där jag garanterat inte hamnar på en Öglan-kopia, och satsa på förrätt, pizza till varmrätt och hoppa över efterrätten. Eller så kikar jag in för att ta en drink innan middag någon annanstans. Trerätters vid ett bord blir det dock inte här igen om jag kan undvika det. Det var som sagt helt okej, eller bra till och med, bara inte tillräckligt bra, samtidigt som det hade vissa brister. (Obekväma sittplatsers betydelse kan inte överskattas – som jag har nämnt på bloggen tidigare är Boqueria ett annat ställe som jag undviker att besöka igen på grund av just detta. Otroligt trist.)

Nu får vi blicka framåt mot februaris dejtkväll!

//Veronica