Det här inlägget är kanske mest ett ”glöm inte”-inlägg till mig själv, och kanske först i andra hand ett tips till andra att läsa. Intressanta artiklar var det i vilket fall (om man nu bor eller vistas i Stockholm åtminstone) – en om Stockholms krogvärld 2014 och en om det nya konceptet Running Dinner, båda från Svenska Dagbladet.
//Veronica
På julafton i år fick jag en alldeles fantastisk julklapp av sambon: ett besök på Fäviken (mat och övernattning tillsammans med klappgivaren). Presenten kommer nog inte nyttjas förrän i sommar/höst, men tänk vad jag har att se fram emot i ett drygt halvår! Det bästa jag fick i år! Det sämsta jag fick var något slags magsjuka natten till juldagen som jag låg däckad av i ett par dagar.
Om vi går vidare till nyår så har jag två matrelaterade nyårslöften i år. Det första är att jag inte ska äta godis på ett helt år. Det andra är att jag ska blogga minst en gång i veckan hela året. Jag klarade blogglöftet med 35 minuters marginal nu första veckan, och jag har ännu inte ätit godis. One week down, fifty-two to go.
(Romerska bågar: antagligen det jag kommer sakna mest under året. Bild lånad från HappyCandy.)
Jag återkommer med uppdateringar om dessa två löften.
Har ni några matrelaterade nyårslöften?
//Veronica
Nu i nyårstider så är det ju en hel del sammanfattningar, årskrönikor och listor som cirkulerar lite här och var, och jag vill ju inte vara sämre jag. Jag och sambon har ju de senaste två åren (2013 och 2014) haft den 13:e varje månad som fast dejtkväll. Förra året såg det ut som följer:
Januari: Matbaren. Efter tre besök här kan jag bara beskriva den här restaurangen med orden ”stabil hög kvalitet”. Sen kan jag inte låta bli att undra om det är matbarens mellanrätter som är ursprunget till mellanrättstrenden i Stockholm för tillfället? Jag tänker då på t.ex. Shibumi och Fotografiska som också har samma upplägg. Jaja, bra är det i alla fall.
Februari: Gro. Dåförtiden så hade de bara öppet för middag på torsdagar, så jag hade väntat på att få den 13:e en torsdag i flera månader och så äntligen. Det visade sig vara väl värt väntan – Gro är en riktigt bra restaurang, kanske i synnerhet om man inte är köttälskare. Numera har de öppet för middag onsdag-fredag, om man är nyfiken på maten här.
Mars: Jonas. Det här var ett riktigt spännande besök faktiskt. För mig var det den ”finaste” restaurangen jag varit på i Sverige. Vitt, väl tilltagna ytor, smulborstar och snofsig personal (och det menar jag inte i någon som helst negativ bemärkelse). På det stora hela: väldigt franskt. Tyvärr verkar det vara så att jag och sambon i förvånansvärt stor utsträckning besöker restauranger som av någon anledning stänger strax efter vårt besök, och Jonas är ett sådant exempel. För den som ändå är nyfiken på krögaren Jonas Lundgren så är han nuförtiden kreativ ledare på Yolo i Djursholm, ett ställe som vi också har besökt, om än inte den 13:e. Maten var riktigt bra, men trängseln (borden står så tätt att de måste flyttas om man ska kunna sätta sig på soffsidan) gör att jag inte riktigt vill gå återvända dit.
April: Gaston. Det här var lite speciellt eftersom vi närvarade vid ett gästspel på Gaston. Gästspelade gjorde José Cerdá från Hoze i Göteborg, och han ska tydligen vara en av Sveriges mest intressanta sushikockar. Vi var i alla fall så pass positivt överraskade att Hoze nu är ett givet stopp på nästa Göteborgsresa.
Maj: Denna månads fick tyvärr ställas in på grund av sjukdom.
Juni: Stockholms Matvarufabrik. Jag har inte så mycket att skriva om det här stället faktiskt, antagligen för att det var det blekaste av årets trettondagsmiddagar. Inte lysande, inte uselt. Lagom, helt okej. Varken mer eller mindre.
Juli: Hotell Lydmar. Middagen som blev en lunch eftersom vi fick lov att anpassa oss efter VM-finalen i fotboll. Helt okej på alla sätt och vis. Vi satt och pratade en hel del under lunchen hur det hade varit perfekt för en AW med kompisgänget. Väldigt bra läge.
Augusti: Trattorian. Årets bästa. (Av trettondagsmiddagarna alltså.) Perfektion. Har sen vi var där dock sålts, men jag hoppas inte att det har påverkat standarden på något negativt sätt.
September: Kåken. Ett annat gästspel, och ett annat exempel på ett ställe som stängde strax efter vårt besök. (Jag vill dock notera att våra besök inte har något som helst att göra med stängningarna, det är bara intressanta sammanträffanden.)
Oktober: Mäster Anders. Riktigt, riktigt bra mat, men alldeles, alldeles för skramligt och skränigt på grund av väldigt mycket kakel och väldigt lite textilier.
November: Nalen. Maten var helt okej, servicen var outstanding. Går vi tillbaka hit kommer det vara på grund av det sistnämnda.
December: Fotografiska. Jag har inte riktigt haft koll på den här restaurangens status, alltså var det var för typ av restaurang och när den skulle öppna och så. När sambon drog med mig hit var jag lite rädd för att det var middag i cafét som gällde. (Inget ont om caféet, men det är liksom inte caféer vi brukar besöka en gång i månaden.) När jag sen fick se menyn blev jag skeptisk till upplägget. Sen fick vi in maten och alla tvivel försvann. Några dagar efter vårt besök fick den en (välförtjänt) 5:a i betyg i DN. ”Jag tänkte att vi kunde äta födelsedagsmiddag här” har jag hört av fler än en person sen vi var där. (Ingen av dem sambon vill jag dock påpeka.) Och det kan jag ju inte annat än rekommendera.
På grund av flytt (veckopendling) så blir det svårt att få till restaurangbesök ett fast datum så har den 13:e blivit ALIM (snott koncept – jag vet) där bokstäverna står för Andra Lördagen I Månaden, som är vår nya dejtkväll. Bokstäverna är ju också de inledande i ordet ”alimentärt” vilket jag tycker är extra passande. Årets första andra lördagen i månaden är ju redan nu på lördag, men det är sambons tur att välja ställe (vanligtvis har vi ju varannan gång, men såhär vid årsskiften kan det skarva något) så jag har ännu ingen aning om vart vi ska.
//Veronica
