Meat Free Monday #20

Cranks gröna kokbok  har fått stå orörd i bokhyllan under flera års tid innan jag upptäckte att det finns en hel bunt goda vegetariska recept i den. Här kommer ytterligare ett; lättgjort, gott och med lite disk att ta reda på efteråt:

20140913_123905

Bakade grönsaker i paket

250 g rotselleri

250 g morötter

250 g rödbetor

250 g jordärtskocka

250 g sötpotatis

250 g palsternacka

250 g små potatisar (eller större delade)

250 g små gula lökar

12 vitlöksklyftor med skal

1/2 dl olivolja

1 msk vitt vin

1 msk tamari

salt och svartpeppar

6 st smörgåspappersark (eller så många som man vill ha portioner)

 

Till servering:

250 g färskost

3 vitlöksklyftor

någon örtkrydda, finhackad.

20140913_112612

Sätt ugnen på 200 grader. Skala (eller skrubba) grönsakerna och skär alla, utom potatis och lök, i ca 3 cm stora tärningar. Blanda grönsaker, potatis, lök och vitlök med olivolja, vin och tamari, salt och peppar. Fördela grönsakerna på pappersarken och vik upp och nyp ihop kanterna till ett litet paket. Lägg dem tätt ihop på en plåt och baka i ugnen ca 35- 40 minuter. Öppna paketen och släpp ut ångan. Servera sedan grönsakerna i sina paket (eller häll över på tallrik om du hellre vill det). Servera färskost till.

20140913_123409

Tamari är en japansk sås som är fermenterad och lagrad. Både tamari och sojasås har sojabönan som bas men tamarin innehåller ingen eller ytterst lite (kolla alltid) vete.  Jag köpte Rene Voltaires Tamari (lagrad på cederträfat i 12 månader eller längre enligt uppgift på hemsida) på ICA Kvantum. Lite dyr kanske, men användbar till annat också. Rene Voltaire rekommenderar den bl.a. till både fisk och kyckling. Tamari kan också användas som ett alternativ till salt.

20140915_200414

Nästa gång jag lagar den här rätten ska jag komplettera med någon vegetarisk biff (inte för att jag saknade den nu, men ändå).

Ha nu en grön skön måndagskväll alla där ute. Vi hörs.

//Marie-Louise

Annonser

Måndagens ”har gjort”-lista

Idag har jag gjort två saker som gick hur snabbt som helst och som man bara behöver en dator med internetuppkoppling och tangentbord för att göra.

Först gick jag in här och beställde ett vegetariskt inspirationspaket. (Extra passande eftersom det är Meat Free Monday idag.)

Sen gick jag in här och röstade i Gästernas Restaurangpris 2014 i kategorierna Årets Gästupplevelse, Årets Matupplevelse, Årets Atmosfär & Lokal, Årets Restaurang, Årets Stockholmsrestaurang samt Årets Göteborgsrestaurang. Jag röstade på – i samma ordning som kategorierna – Kalle & Jocke ❤ Kåken, Trattorian, Brasserie Le Rouge, Pubologi, Kalle & Jocke ❤ Kåken samt Hoze. Heja dom! Och heja mig! (Är man med och röstar är man också med och tävlar om lite olika vinster.)

//Veronica

 

Gastronomisk dekadens

Idag är det den fjortonde, vilket innebär att det igår var den trettonde, vilket som vanligt innebar månadsdejt. Det var min tur att bestämma vart vi skulle, och jag hade bokat bord på Kalle & Jocke ❤ Kåken, som ligger längst in i restaurang Niklas. Eftersom jag gillar att ha god framförhållningen var vi där en tio minuter tidigt, vilket visade sig vara först av alla, varför vi kunde välja vart vi skulle sitta. Vi fick således det, enligt mig, bästa bordet – ett hörnbåsbord med plats för fyra men dukat för två. Kalle & Jocke har tidigare haft Ölbaren i Åre och har varit en av två anledningar till att Jämtland legat/ligger högt på listan över potentiella resmål. (Mer om hur de nu flyttat till storstan kan man läsa här.)

Det var rätt hög volym på musiken, rätt dämpad belysning, rätt mycket steampunk över inredningen, och rätt överraskande matmässigt. Man kan inte välja på olika rätter, utan det som erbjuds är en meny, ”Gastronomisk dekadens”; en hemlig meny där man inte har någon aning om vad som komma skall, och till denna meny beställdes även ett dryckespaket som var ungefär lika hemligt.

Efter middagen fick vi en meny, och vi fotade alla rätter utom den första och i en första version av det här inlägget fanns alla foton samt en bild av menyn. Men en stor del av grejen med den här upplevelsen är överraskningsmomentet. Att man liksom inte vet vad man kan vänta sig. Några bilder kommer jag ändå bjuda på, men jag vill inte avslöja för mycket. Här är ett axplock av vad vi bjöds på igår:

IMG_1786IMG_1769IMG_1777IMG_1776

Bifftartar, mördarsnigel, världens bästa svamp och anklever.

Till maten (ca 25 olika rätter/serveringar) serverades vodka, öl, cider, vin, punsch och kaffe. En helkväll alltså. Helt annorlunda än allt jag varit med om tidigare och något jag är så himla glad att jag fick uppleva igår. Så, så häftigt!

Sammanfattning: Veronica ❤ Kalle & Jocke ❤ Kåken

//Veronica

PS. Att jag inte nämnt servicen beror på att den var perfekt.

Let’s come together…

Jag tror jag skrivit tidigare här på bloggen, apropå ”Äta djur”, hur mat inte bara är att få i sig näring för att överleva, utan även en social företeelse. Det finns etikettregler för hur man ska äta, och högtider som helt kretsar kring olika typer av middagar: tacksägelse och kräftskiva t.ex. För att inte tala om julbord, påskbord och midsommarbord. Mat är helt enkelt i mångt och mycket en social grej. Därför blir jag så himla glad när man tar ”måltiden” och använder till att skapa broar, att inkludera och minska avstånd.

united noshes

Ett exempel är United Noshes. United Noshes är ett amerikanskt projekt – skapat av Jesse och Laura – som går ut på att äta sig genom alla FN:s medlemsländer. En middag per land, och nya middagsgäster varje gång. ”A combination of old friends, new friends and friends of friends” skriver dom på hemsidan. Speciellt intresserade är dom av att komma i kontakt med människor med anknytning till det land de lagar mat från vid varje tillfälle. Tidigare har de hållit till i Brooklyn, New York, men efter en flytt så är det numera Portland, Oregon de håller till i. Så har ni vägarna förbi Portland så tycker jag definitivt ni ska kolla upp United Noshes och om de har något middag på gång.

Ett annat exempel är Invitationsdepartementet. Invitationsdepartementet är ett svenskt projekt som går ut på att någon som talar flytande svenska bjuder hem någon som håller på att lära sig svenska på middag. Jag tycker personligen att det verkar vara ett himla häftigt sätt att lära känna nya människor, lite som middagsklubb men med ett socialt (sociopolitiskt) syfte att öka/förbättra integrationen. Jag har anmält mig och väntar nu med spänning på att bli ”ihopparad” med någon/några som vill bjudas på middag.

Jag tycker det är ett intressant och talande sammanträffande att båda dessa tydligt alluderar till politiska organisationer, United Nations – FN – och departement. Mat kan vara socialt, och mat kan vara politiskt. (Här kan man också ha i åtanke hur man kan vägra köpa livsmedel från en viss region för att man vill protestera mot en viss typ av politik.) Mat är verkligen så mycket mer än näringsintag.

Nej, nu ska jag gå och rösta. Hej så länge!

//Veronica

Tips

På sistone har jag kommit över en rad olika roliga och/eller intressanta tips som lagts till min ”att testa-lista”. Jag har insett att jag inte kan hålla allt intressant jag läser i öppna flikar i webbläsaren, och lägger jag till dem som bokmärke glöms de så lätt av, så jag tänkte att jag sammanställer dem till en liten lista här på bloggen istället, och hoppas att det ska göra det lättare för mig att komma ihåg och komma åt dem senare.

1. Hur man gör scrambled eggs i ett ägg. Påsken är snart här och med den äggrecept i överflöd. Jag brukar inte vara jättepepp på sådana, men detta är ett undantag: Fuwatoroägg. Den här artikeln var med i ett nyhetsbrev från alltommat.se, och jag känner att jag bara måste testa detta denna påsk.

2. Vad man gör med överblivet kaffe. Jag tror aldrig jag varit så ledsen över att jag inte dricker kaffe som när jag läste denna artikel, också från alltommat.se. Trots min brist på uppskattning för smaken ”kaffe” känner jag mig ändå så inspirerad att jag kommer övertala sambon att alltid brygga lite extra så jag kan göra sådan här drinkar, inte för egen förtäring, utan kanske till nästa spelkväll eller parmiddag.

3. Hur man förvandlar glass till muffins. Lifehacker dyker upp lite då och då i min facebookfeed efter att olika vänner gillat deras inlägg. Detta är ett exempel på ett sådant. Rent spontant: genial idé. Efter lite eftertanke: är inte glass egentligen godare än muffins? Jag vill ändå spara länken för eventuellt framtida bruk, vem vet, jag kanske kommer över horribel glass som inte går att äta i originalform, eller så kanske smaklökarna byter preferenser.

4. En sida som gör det enklare att köpa färsk fisk från en fiskare i närheten. Till skillnad från min medbloggerska så är jag ytterst svag för fisk. Och i likhet med min medbloggerska så är jag svag för ekologiskt o.d. När EkoUtmaningen på facebook så tipsade om denna sida så kände jag bara att det var ett klockrent initiativ. Nu väntar jag bara på att det dyker upp lite fiskare närmare mig.

//Veronica

Ny kokboksönskning

Så… jag snubblade över veckans boktips på bloggen Söta saker: Daniel Coyets ”Paris: från chèvre chaud till couscous merguez”.

danyel couet 1

Såhär snygg var den på Therésia Erneborgs blogg… (bilden är alltså lånad därifrån för att förtydliga)

danyel couet 2

…och såhär såg den ut på AdLibris. Jag måste säga att jag blev lite kär i den boken man ser på den övre bilden. Förutom att Danyel Couet är en favoritkock, Paris en favoritstad och Söta saker en favoritblogg så är boken sjukt snygg och skulle passa riktigt fint bredvid Taylors & Jones Korvbok:

korvbok

Jag hoppas att det bara är något avtagbart omslag på den nedre Paris-bilden, för den är inte alls lika snygg. Jag tror det här är en sådan bok jag måste köpa på antikvariat bara för att vara viss om jag får den upplaga/version jag verkligen vill ha.

//Veronica

Bobotjie och malvapudding

Förra veckan hade bloggen sin första afrikanska sidvisning, vilket fick mig att tänka på hur sällan jag lagar afrikansk mat och inspirerade mig till att bättra mig. Eftersom sidvisningen mer specifikt var sydafrikansk tänkte jag att jag skulle testa en sydafrikansk rätt. Jag googlade och kom fram till att jag skulle (försöka) göra bobotie, vilket är en typ av köttfärspaj, och en malvapudding, som är en mjuk puddingkaka, ungefär, med topping.

Receptet på bobotie, eller bobotjie, kommer härifrån, och det enda jag ändrade på var att jag halverade receptet – det räckte ändå gott och väl till fyra portioner. Såhär såg det ut:

IMG_1744IMG_1752

Betyget blev två tummar upp av sambon, och även jag var väldigt nöjd. Välsmakande sydafrikansk husmanskost.

Receptet på Malvapudding kommer härifrån, i förlängningen från kokboken ”Matsafari” av Kicki Öhman (finns inte på AdLibris, men väl på Bokbörsen). Jag använde svärmors hemkokade citrusmarmelad istället för ”ren” apelsinmarmelad, och jag lät puddingarna vara kvar i formarna ända fram till servering, i övrigt följde jag receptet till punkt och pricka. Resultatet:

IMG_1753IMG_1758

Det var väldigt kul att äntligen få tillfälle att använda dessa formar som har fått stå ouppmärksammade på en hylla lite för länge nu. Det var också kul att smaka på puddingen och inse att den hade en inte bara speciell smak, utan att den också var riktigt god.

På det stora hela tyckte jag att rätterna blev riktigt bra, vilket är extra kul eftersom det är nya recept från en för mig ny kulinarisk region. Det var liksom skönt att det inte blev en total katastrof och hade en avskräckande effekt. Nu är jag motiverad att även fortsättningsvis kliva utanför min ”cooking comfort zone”. Yay!

//Veronica