Diner 45

På semester i norra Värmland passade vi igår på att besöka Diner 45 (Stöpafors) som, gissar jag, fått sitt namn efter E45 – den väg den ligger längst med. Ett amerikanskt femtiotalsdiner med burgare, sallader och shakes, är beskrivningen ungefär.

20140721_141149

Jag har varit på Memphis Café (Östmark) och Cafeteria Petteråsen (Fensbol) som båda har 50-talsstuk, även om den förras främsta fokus ligger på Elvis och den senare var en kombination av 50-talet å ena sidan och holländsk mat å andra sidan. Ingen av dessa har dock lyckats skaffa sig en särskild plats i mitt hjärta, eller min mage, och förväntningarna på detta tredje femtiotalsställe i samma region var väl inte superhöga.

Antagligen var de måttligt höga förväntningarna en anledning till att det kändes som en så stor positiv överraskning. Konceptet och miljön kändes mycket mer genomarbetad (till och med sugrören, servispersonalens frisyrer och stekpannorna var genomtänkta och passade in i stilen) än på något av de andra ställena, stilen och kvaliteten var konsekvent och maten var riktigt bra.

20140721_141021

Jag älskar färgkombinationen – rött, ljust turkost, svart och vitt.

20140721_140929

Det verkar vara rätt hårt tryck på restaurangen, 800 gäster per dag har de, ett ställe som alltså har ungefär 100 platser inne och ute. Vi hade läst att man borde boka om man skulle dit under veckoslutet, fre-sön, men tänkte att det skulle vara lugnt och vi inte behövde det eftersom vi skulle dit en måndag. Vi hade tur, och fick vad som verkade vara det sista oreserverade bordet inne.

20140721_141046

Många detaljer på 50-talstemat, men det är snyggt inrett, och det känns aldrig plottrigt.

20140721_134523

Och så här såg maten ut. Bacon- och cheeseburgare med pommes och coleslaw, och till det en jordgubbsmilkshake. Burgaren var långt över förväntan, den står sig väl mot de bättre hamburgarna på motsvarande restauranger i Stockholm (Svenska Hamburgerköket, Vigårda och så vidare). Coleslawen var även den oerhört välsmakande, om än inte i så väl tilltagen portion, och jag har inga anmärkningar på potatisen, annat än att de kanske var lite överflödiga: efter burgaren, coleslawen och milkshaken hade jag lite rum för pommes kvar. Milkshaken står sig förresten även den väl mot de bättre motsvarigheterna i Stockholm, B&J-alkoshakesen på restaurang Pont och shakesen på Flippin’ t.ex.

20140721_140142

Ett extra plus för att det serveras såväl öl som vin och att vinerna dessutom har väldigt passande namn.

Jag skulle vilja kalla detta den bästa värmländska restaurangen norr om Sunne. Jag hoppas den blir långlivad, för jag vill definitivt återkomma hit.

//Veronica

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s